Beskrivning
Boken som är självbiografisk handlar om den frustration och de svårigheter som en kvinna känner och genomlider då hon lämnar ett fyra decennier långt förhållande. Vi får en inblick i hur samhället ömsom stöttar, ömsom sviker henne under två års tid efter uppbrottet.
Vi får ta del av den ångest hon känner inför det faktum att decennier av våld berövat henne inte bara livsglädjen utan också de flesta minnena. Det är en berättelse fylld av humor och ironi, långsökta associationer. Den känslomässiga berg- och dalbanan är närvarande under hela berättelsen.
Bokfakta:
Författare: MIA Erlandsson
Isbn/artnr: 9789789174393
Förlag: Eget
Utgiven: 2019
Sidor: 278 sidor
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Kategori: Biografi
Några smakprov:
Det finns bara två som vet, den ena av dem ljuger.
Nu har jag förstått. Nu har jag insett. Nu har jag bestämt mig. Jag skyndar långsamt, vad spelar ett eller annat år för roll. Det viktiga är att det blir bra. Erik får inte veta något, Erik får inte ana något. Mitt projekt, mitt alldeles egna hemliga projekt. Jag ska bli fri.
Trägen vinner, trogen vinner inte. Trogen förgörs.
Min, numera ex-, make är så praktisk och duktig, han har under ett antal år klippt mitt hår och därigenom sparat både pengar, tid och besvär. Varje gång var jag rädd att han skulle klippa av en öronsnibb. Saxen var stor, jättestor, skären var gott och väl femton centimeter, troligen arton eller tjugo. En riktig frisörsax, en som är så bra att hårfrisörskor inte får använda en sådan, bara Erik som är så praktisk förstår hur en sådan ska hanteras.
Jag måste ha sett verkligt snygg ut, en frisyr som Erik utformat efter eget tycke, gärna med ett slags ”häng” i nacken, han har klippt allt hår till samma längd utom en tre-fem centimeter bred bit längst bak i nacken där har det varit flera centimeter längre.
Jag är glad och tacksam att jag har mina känslor. Erik tog så mycket, men lite gömde jag långt där inne, lite fanns kvar av mig. Jag har låtit fröet gro, jag låter det växa, jag ger det näring. Det kallas liv.
