Osannolika anteckningar i Grevens tid.  

Han kallar sig själv Greven, en bokstavligen odödlig gestalt som med humor, elegans och en nypa provocerande uppriktighet delar med sig av erfarenheter från sina många liv. Vare sig han befinner sig i det gamla Egypten, i revolutionens Frankrike eller i självaste gudarnas boning förmedlar han sina berättelser med en aldrig sinande empati och förståelse för människans villkor. Hans önskan att hjälpa, guida, undervisa och med egna exempel visa hur även den snårigaste väg så småningom leder till upplysning, är lika underhållande som full av förtröstan.   

KAJSA INGEMARSSON har sedan sin debut som författare 2002 skrivit en lång rad framgångsrika böcker vars upplyftande innehåll lästs och hyllats av hundratusentals läsare världen över. Med Att landa som en trana har de fått en ny bok att älska.

Sagt om boken

Caroline Nilsson har läst och recenserat Kajsa Ingemarssons bok.

”Mitt förslag till dig lyder som så: Låt oss vandra sida vid sida en tid.” 

Vi möter Greven, eller Le Comte. En röst som är bokens berättare och nav. Ett bollplank för läsaren och en fjäder som kittlar tankarna läsningen igenom. Berättelsens innehåll omspänner såväl det sannolika – som högst osannolika. Och sitt vida omfång till trots finns där ändå en röd tråd och en kärna för läsaren att luta sig mot.  

Den här boken ger vingklippta tankar ny kraft och leder hopplösheten på rätt köl. Här bor ljus, här bor kärlek och här gror tilltro. Detta på alla möjliga – och omöjliga – vis. 

Jag förbryllas, fascineras och förundras. Allt på en och samma gång. En bok som både är – och i konstant förändring. Boken och (läs)stunden tillsammans med Greven tilltalar mig som människa, som läsare och snuddar vid någonting långt djupt där inne.  

Denna bok når grenarna på mina tanketräd. Likt en trana landar för att hämta kraft landar berättelsen och allt gott den bär hos mig. Stannar en stund, lämnar nya tankespår för att sedan lyfta från marken igen.  

Här finns en läsupplevelse som påkallar och lekfullt utmanar min fantasi och förmåga att pröva valda sanningar och gränser för vad som är och finns. Det är en författarkonst i högform.  

Författarens penna är som kolsyra för min fantasi. Det sprakar, bubblar och knastrar. Jag smakar, känner och lyssnar på Grevens ord och meningar. Här är minsann en läsning som får tvivlets sjätte sinne att stilla stanna.  

Läsningen möter dig där du är. Och läsningen blir allt – eller helst ingenting – givet din egen taktpinne. Boken blir därför vad vi tillåter den vara, och med ”ett stort mått nyfikenhet och en äventyrslusta gränsande mot dumdristighet” – ja, då har du ett äventyr att se fram emot.   

Och där. En bok som likt tranan bär ljus till varje tanke som någonsin – eller aldrig förr – kört på tänkandets Autobane. Jag lägger ifrån mig boken med ett större hopp, en tilltro till människan och med en förvissning om att livet vänder till något gott.  

Det är nära, det är tankekittlande och det är magiskt. Det är Ingemarsson i sitt skrivande esse. Och man fullkomligt faller – eller landar som en trana vid Hornborgasjön – ner i författarens bläck. Och ja, jag älskar’t! 

Caroline Nilsson