Oscar II – En Monark med passion för litteratur och kultur

Oscar II (1829–1907), född Oskar Fredrik, var Sveriges konung från 1872 till 1907 och Norges konung 1872 till 1905 då unionen upplöstes. Utöver sin roll som statschef var han en kulturintresserad och bildad monark med stort engagemang för litteratur och konst. Hans egen litterära produktion, samt hans mecenatskap och kulturella stöd, har gett honom en plats i Sveriges kulturhistoria.

Humanistisk bildning

Oscar II växte upp i en miljö där bildning värderades högt, och hans intellektuella intressen fördjupades under studier i filosofi, historia och språk vid Uppsala universitet. Oscar hade liksom sin bror Karl XV ett stort intresse för litteratur och poesi. Som tjugoåttaåring drömde han om att bli skald och skrev dikter på fritiden. Oscar hade blivit vän med Nils Fredrik Sander. Denne fick läsa Oscars dikter, och tyckte att han borde skicka in de till Svenska Akademien som ett anonymt tävlingsbidrag. Oscar bad även en annan skald, Herman Bjursten om hjälp. Både Sander och Bjursten kom med råd och synpunkter på dikterna. Dikthäftet med Oscars dikter skulle få namnet ”Ur svenska flottans minnen”. Den 20 december 1857 belönades han med en silvermedalj av Svenska Akademien för hans anonymt inlämnade dikter. Dikthäftet gavs ut av Norstedts förlag året efter. Efter detta blev hans texter mindre anonyma, även om han fortfarande tyckte om att lägga sig i den politiska debatten i pressen anonymt, ofta undertecknat Oscar Fredrik. Han gav ut flera diktsamlingar. Han skrev dessutom en teaterpjäs vid namn Några timmar på Kronborgs slott och översatte flera italienska pjäser till svenska.

Oscar utsåg sig själv till svensk litteraturs ”överstepräst” i och med sitt trontillträde 1872 och han såg till att belöna de författare han tyckte om rikligt med utmärkelser och bidrag. Oscar och samtidens store, August Strindberg, gick däremot aldrig ihop. Oscar tyckte mycket illa om Strindberg för dennes återkommande kritik och hat mot aristokratin, och Strindberg tyckte mycket illa om etablissemanget över huvud taget. Oscar stormade mot nästan allt som Strindberg skrev, exempelvis Röda rummet (1879), Det nya riket (1882) och Giftas (1884). På grund av den sistnämndas vassa satir mot både kungen och han släktingar, åtalades Strindberg och han ställdes inför rätta, men fick ingen fällande dom.

Oscar skrev inte bara poesi, utan även sina tal och beskrevs som samtidens störste talare.

Oscar skrev även sina memoarer men de blev publika först 53 år efter hans död. Norstedts förlag gav ut dessa i tre band under tre år 1960-1962. Memoarerna har beskrivits som försvarsskrifter för sina politiska åsikter med inslag av personliga iakttagelser av politiska händelser. De är historiskt värdefulla men också präglade av Oscar II:s egna uppfattningar om sin roll som regent och Sveriges plats i världshistorien. Memoarerna hanterades av kungafamiljen och publicerades först när de bedömde att tidsandan var mer lämpad och innehållet inte längre ansågs vara kontroversiellt.

Mecenatskap

Som monark spelade Oscar II en viktig roll som beskyddare av konsten och litteraturen. Han stödde Svenska Akademien och andra kulturinstitutioner både ekonomiskt och symboliskt. Hans insatser bidrog till att höja Sveriges internationella kulturella status och stärkte banden mellan hovet och samtidens författare.

Kungen hade en nära dialog med tidens författare och konstnärer, som Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding, Anders Zorn, Carl Larsson, Bruno Liljefors, m fl, kultureliten som kom att definiera epoken. Hans mecenatskap inspirerade till konstnärliga verk som speglade den samtida samhällsutvecklingen och förändrade sociala landskapet.

1868 blev han den första furstliga personen i Sverige att promoveras till filosofie hedersdoktor.

Litteratur som spegel av samhällsförändring

Oscar II såg litteraturen som en viktig spegel för samtida frågor och en bro mellan olika samhällsskikt. Hans tid vid tronen präglades av stora samhällsförändringar, bland annat ökade krav på demokrati och växande sociala rörelser. Genom sina egna texter och sitt stöd för andra författare ville han bidra till en djupare förståelse av dessa förändringar. Trots att Oscar II ofta betraktades som konservativ i sina politiska åsikter blev han ihågkommen som en kulturellt engagerad monark. Hans bidrag till svensk kultur och hans egen litterära produktion har lämnat ett bestående avtryck i Sveriges historia.

Sundsvalls stadsbrand 1888

Beskedet om branden kom till Oscar II på eftermiddagen samma dag som branden, och klockan tre på morgonen nästa dag anlände konungen till det nerbrunna Sundsvall, tillsammans med andra högre tjänstemän. Dessa hade med sig sängkläder, vin (!) och ungefär 70 tält till de drabbade. Nödhjälpskommittén fick 4000 kronor av konungen att hjälpa de drabbade. Han uppmanade allmänheten och olika institutioner att bidra till hjälparbetet. Hans stöd bidrog till att skapa en bred insamlingsrörelse både i Sverige och internationellt.

Böcker

Oscar Fredrik ”Dikter, ur svenska flottans minnen”. 1858, (även senare utgåvor).
Oscar II, tre band ”Mina memoarer”, Norstedts 1960, 1961, 1962.
Oscar II, ”En lefnadsteckning”, A. Hasselgren, 1908
Oscar Fredrik ”Samlade skrifter”, sex band, 1905
Oscar II, ”En minnesskrift, Sveriges Konung 1872-1907”, 1908

Oscar II:s böcker och skrifter finns att köpa i gott skick till rimliga priser.

Herman Lindqvist, Oscar II – Den konungsligaste av alla kungar, 2022

Ingenting tydde på att Oscar II någonsin skulle bli kung. Kön till tronen var lång före honom. Han satsade allt på att bli sjöofficer och en hyllad kulturpersonlighet, diktarnas furste. Men så erbjöds han fyra troner i Europa, innan han år 1872 blev kung över Sverige – Norge och helt oväntat vår mest konungslige av alla kungar. Ingen trivdes som han i själva kungarollen, i den oskarianska dubbelmoralens Sverige. Han kämpade för att bevara kungamakten och hålla ihop unionen med Norge. Men han förlorade alla sina strider. Han dog bitter och besviken. Den nya tiden var här!