Clayton Stumper må vara strax över tjugo, men han klär sig som en farfar och oroar sig som en moster. Vid sin födsel lämnades han på trappan till den imponerande villa i utkanten av Bedfordshire där Pusselmakarnas Sällskap huserar, och han har uppfostrats av en grupp excentriska gåt- och korsordsmakare. Nu är han en av den bleknande institutionens sista överlevare.
När Pippa Allsbrook går bort – hon har varit korsordskonstruktör och den främsta moderliga närvaron i Claytons liv – lämnar hon ett sista pussel efter sig. Det rymmer ett löfte om att mysteriet kring Claytons föräldrar nu ska kunna lösas och att han ska förberedas för ett liv utanför sällskapets murar. Clayton börjar nysta i oklarheterna kring sin födsel, och han konfronteras med hemligheter som kommer att förändra både honom och sällskapet för alltid.

Pusselmakarnas Sällskap är stjärnproducenten Samuel Burrs gåtfulla, hjärtevärmande pusselroman om att hitta sina egna likar – oavsett ålder.

SAMUEL BURR är en engelsk författare och TV-producent. Han är utbildad vid Westminster Film School och Faber Academy. Pusselmakarnas Sällskap [The Fellowship of Puzzlemakers, 2024] är hans debutroman. Ett måste inte minst för alla som gillar Richard Osmans serie Torsdagsmordsklubben.

Recension

Eveline Santner har läst boken. Det här är hennes recension.

Positiva omdömen har denna roman fått: Underbar läsning – varm, underhållande och engagerande, Alexander McCall Smith (föfattare till Damernas detektivbyrå); Riktigt hjärtevärmande The Times; Enormt upplyftand och underbar, AJ Pearce. Den ingår i Akademibokhandelns Låna&Läs 2024-25 och när jag läste att den betecknas som ’observationskomik’ blev jag nyfiken. Och ja, det är en trivsam brittisk relationsroman, full av pussel, gåtor, kärlek, värme och vånda, som jag läste med stor behållning. 

Huvudkaraktärer: Miss Pippa Allsbrook=kruciverbalist, grundare och sällskapets president; Mr Clayton Stumper=sekreterare och fastighetsförvaltare; mr Hector Haywood=motivpusselkonstnär och vicepresident; Mr Earl Vosey=labyrintmästare; Sir Derek Wadlow=kodknäckare; Miss Nancy Stone=quizdrottning; Miss Angel Webster=hushållerska mfl samt Neil=vårdare till Nancy Stones man. 

Pusselmakarnas Sällskap bildades 1979 med mottot: s41) Vi gör varandra starkare!

Handling: Om att hitta sina egna likar – oavsett ålder. Clayton Stumper må vara strax över tjugo, men han klär sig som en farfar och oroar sig som en moster. Ända sedan Clayton som nyfödd lämnades i en ’hattask’ på trappan till Pusselmakarnas Sällskaps imponerande villa i utkanten av Bedfordshire, har hans bakgrund förbryllat medlemmarna. Det fanns inget namn i hattasken och ingen uppgift varifrån pojken kom, så sällskapet gav honom namnet Clayton Stumper = han var en gåta, precis som namnet antyder (stumper=extrem svår fråga, uppgift eller problem)! Sällskapet bestod av en grupp excentriska gåt- och korsordsmakare, som uppfostrade pojken gemensamt. Grundaren till sällskapet, Pippa Allsbrook var den som främst visade pojken moderlig omsorg. En omsorg hon inte hade haft möjlighet att visa ett eget barn. När hon dör, lämnar hon ett sista pussel till Clayton, som nu äntligen ska få ta reda på sitt ursprung. Han får ledtrådar allteftersom och konfronteras under sina efterforskningar med hemligheter, som förändrar honom och sällskapet för alltid.  

Berättelsen växlar med kapitlen i tid mellan 1979 – 1991- 2016. Jag läser i den ordningen de kommer, men då och då måste jag bara få veta mer om respektive tidshändelse, då kapitlen är ganska korta. Det går bra för sällskapet tills ekonomin börjar bli svår. Spänningen stiger när Pippa inser att hon inte klarar allt på egen hand (idén till sällskapet hade varit hennes). Med gemensamma krafter kan de klarar krisen. Åren går och sällskapet består, tills Pippa Allsbrook dör. Kapitlet med uppdelningen av Pippas kvarlåtenskaper s60-65 ger en god inblick i hur författaren gestaltat hennes person. Även Pippas första möte med den lilla pojken i hattasken, är så varmt och kärleksfullt beskrivet i prologen. Visserligen inte trovärdigt att hon/de behöll barnet, men det är ju en ’underhållningsroman’. Karaktärerna är genomgående fint beskrivna. 

Språket är lättsamt och lättläst, även om läsflödet ibland stoppas upp av för mig okända korsordstermer. I stort sett börjar varje kapitel med ett korsord eller gåta, som säkert stimulerar en driven ’kodknäckande’ läsare att försöka lösa. Dock inte mig, utom när jag kom till TLUS! Då blev det enkelt!

Några extra tänkvärda meningar: s142) Enligt hennes (Pippas) åsikt borde folk göra så oftare: Ta en stund för sig själva den tid på dagen när de tänkte som bäst. För att reflektera över de ändlösa möjligheter dagen framför dem skulle erbjuda. Ta hand om sig själva innan världen började nagga dem i kanten. s269) Ensam är inte alltid stark; 297)Hon önskade sig det som var bäst för henne (Pippa) själv och inte nödvändigtvis det som var bäst för andra.

Avslut: s308) Käraste Clayton: Att lösa roblem för människor samman – kom ihåg dt. Kramar, Pip x

En trevlig roman med mellanmänskliga kvaliteter, som jag rekommenderar för sitt mysiga underhållningsvärde.  

Eveline
Läs Evelines blogg med flera recensioner här.