Bengt Ohlsson, Föda åt min hämnd (Roman)

Året är 1942, stridspiloten Sebastian Sanzinger i tyska Luftwaffe står redo att flyga i formation mot Storbritannien med start från franska kusten. Pervitin är det anfetaminpreparat som alla tar innan de lyfter. Det är preparatet som håller dem uppe.
Han skriver dagliga brev till sin fästmö Anna, de ska gifta sig om några månader förutsatt att han får permission. Han börjar tvivla mer och mer på vad han håller på med. Det är alltid någon av hans kamrater som inte kommer tillbaka efter bombräderna. När ska det bli hans tur att bli ned skjuten? Han vet med sig att han är en medelmåttig pilot, men tar sitt piller och flyger i den formation han blir anvisad av sitt befäl.
Under en bombräd får han motorfel och blir tvingad att vända tillbaka. Han blir nedskjuten av ett engelskt stridsplan och hamnar i engelska kanalen i iskallt vatten. Hans skytt lyckas få i räddningsflotten i vattnet. Nu börjar den svåra vägen tillbaka.
Tycker lite synd om Sebastian som sjunker djupare och djupare ner i förnedringen, både som man och medborgare i det tyska riket.
Berättelsen är lågmäld och hudnära, Bengt Ohlsson är en bra berättare, jag fastnar i språket.

Tina Harnesk, Folk som sår i snö (Roman)

En debutroman som jag slukat, för språket, för miljön och karaktärerna.

Jag får följa i berättelsen, Mariddja, när hon sitter hos doktorn och får beskedet. Hon har långt gående cancer i magen. Hennes kvarvarande tid är kort. Hon blir rasande över doktorns medlidsamma blickar. När hon går därifrån slänger hon sin mobil i en papperskorg.
Hennes älskade man, Biera får inte veta, han har gått in i en demens och vem ska ta hand om honom om hon inte finns vid hans sida. Så hon säger när han undrar hur det gick hos doktorn att hon är frisk som en nötkärna, de är båda 80+.
Kaj är AT läkaren som flyttat tillbaka till byn i Sameland där han vuxit upp. Hans sambo Minna är överläkare, de har båda fått jobb på byns vårdcentral och köpt ett hus i området.
Hans mamma ligger på dödsbädden, han vakar över henne med sin bror Gustav. När de efter begravningen ska röja i huset hon bott i har Gustav minnen från sin barndom han vill dela med honom. Kaj har bara frågor, de gnager i honom att han inte minns sin mamma när han var liten.
Frågor han velat ha svar på, men nu är det för sent.
Pojken Johannas som hela tiden tränger sig på i deras hem. Minna välkomnar honom varmt. Kaj blir mest irriterad och undrar om han inte har ett eget hem?
Johannas säger, du tycker inte om barn? Och Kaj skäms…
En underbar bok jag läser med tårar i ögonen över dessa människor som gör så gott de kan när de lever sina liv.
En debutant som förtjänar högt betyg. Hon är uppvuxen i Jokkmokk så hennes miljöbeskrivningar i boken är fint beskrivna. När jag läst ut boken tänker jag att den kommer jag att prata mig varm för under den höst och vinter som stundar.

Louise Boije af Gennäs, Stjärnfall (Roman)

638 sidor! Jag gruvade mig lite för att ta mig an denna, tänk om jag inte tycker att den är värd dessa timmar det kommer att ta att läsa den?

Men så blev det inte. Jag har sträckläst berättelsen om Familjerna Bra som de kallas av sin omgivning.

Familjen Blomberg:
Julia 42 år. Fastighetsmäklare, älskar musik och sjunger i en kör.
Gabriel 44 år. Kapitalförvaltare, maratonlöpare
Thomas 17 år. Duktig i skolan, sportig. Är mer intresserad av killar än tjejer.
Alexandra 15 år. Duktig i skolan är i hemlighet förälskad i sin mattelärare, Adrian.
Johan 15 år. Populär bland kompisar, men dålig i skolan.

Familjen Grahn:
Eva: 43 år. Familjejurist, maratonlöpare
André: 45 år. Ingenjör, undervisar och forskar på KTH
Rebecka: 17 år. Duktig i skolan, har höga krav på sig själv. Håller på att utveckla en ätstörning.
Filip: 15 år. Musikaliskt begåvad, vill inte satsa på musiken även om det är hans pappas önskan.
Isabel: 12 år. Duktig i skolan, brinner för vår miljö och andra frågor. Lite mobbad och utanför.
Dessa två familjer får man följa i boken. Julia och Eva har varit kompisar sedan gymnasiet. Familjerna träffas ofta, de äter middagar tillsammans, firar jul, nyår, påsk och midsommar ihop. Åker på semester tillsammans, alla är som en enda stor familj. Eva och Gabriel tränar inför Stockholm Maraton. Julia och André älskar musik, det är deras passion.

I olika kapitel får man följa dem alla.

> Thomas som försöker dölja att han är homosexuell, dejtar tjejer för att höra till gänget.
> Alex mattelärare som plötsligt kysser henne i ett tomt klassrum.
> Backa som börjar bära bylsiga kläder för att dölja hur mager hon blivit.
> Filip som inte vågar tala om för sin pappa att han inte vill satsa på musiken i gymnasiet utan vill gå en vanlig linje.
> Thomas som fuskar på proven och blir avslöjad av sin lärare.
> Isa som gråter varje dag för att inte ha en enda vän i skolan.
> Julia och André som börjar se varandra med andra ögon, de blir förälskade i varandra, något som absolut inte får hända.

Jag sträckläser dessa 638 sidor som kan tyckas lite banala, men ändå blir jag så känslomässigt drabbad av dessa familjer och deras öden.

En bok om vänskap, hemligheter och massor av kärlek.

Monica Gullman