2004 hänger Östersund på fallrepet. 1.440 anställda inom försvarsmakten förlorar sina jobb och staden står inför arbetslöshet, utflyttning och sparkrav. Med sitt engagemang i nya bostäder och löften om inflyttning bidrar affärsmannen Daniel Kindberg med ny värdighet och nytt hopp. Men framför allt genom den oansenliga fotbollsklubb som under hans ledning lyckas erövra fotbollseuropa, med värdegrund och hederlighet som ledord.
När Östersunds FK gör två mål mot Arsenal på bortaplan den 22 februari 2018 står laget, liksom staden, på toppen. Daniel Kindberg blir »Mr. Östersund«. Men allt fler undrar: Var kommer egentligen lagets pengar ifrån? När Linda Hedenljung, reporter på Östersunds-Posten, börjar nysta träder en väv av politisk korruption och bluffakturor fram.

Om författaren

LINDA HEDENLJUNG är grävande reporter på Östersunds-Posten. Hon har i flera år granskat Daniel Kindberg och finansieringen av Östersunds Fotbollsklubbs elitsatsning. För detta har hon tilldelats Publicistklubbens Stora Pris 2020, Per Wendel-priset, Guldskölden och utsetts till Årets sportjournalist. Faktura luft är hennes första bok ett journalistiskt reportage om hur en affärsman kunde lägga en stad under sina fötter.

Linda Hedenljungs debutantporträtt i Svensk Bokhandels utgåva av Höstens Böcker 2022

”Någonstans har det blivit så att jag betraktar världen lite på håll. Ute vid kanterna i stället för i mitten. Det är en självvald position som gör det enklare för mig att både kunna dra mig undan och att tillfälligt kliva in i centrum. Min högst personliga åsikt är att journalister ska betrakta, beskriva och ifrågasätta. Inte själva bli centrum i det som sker. Jag hamnade där själv av bara farten. Det var inte en medveten handling utan nyfikenheten ledde mig dit.

Små detaljer och att leta mönster i saker har alltid fascinerat mig. En klasskamrat på gymnasiet sade en gång att hon kände sig som placerad under en lupp i ett mikroskop när jag betraktade henne. Kanske ville jag kartlägga spridningen av fräknarna över hennes näsa och kinder. Jag minns faktiskt inte. Men jag minns att jag alltid granskat och iakttagit det mesta runt omkring mig noga.

När jag började arbeta som journalist blev det med en känsla av att äntligen kommit hem. Man är mitt inne i en virvelström av händelser och ändå inte en del av den. Jag betraktar och skriver, samlar ihop bitar av skeenden med förhoppning om att någon gång få sätta ihop dem.

Den ständigt närvarande nyfikenheten ledde mig hösten 2014 till att boka en intervju med Östersunds starke man Daniel Kindberg. Det blev början på en händelseutveckling som jag aldrig kunnat förutse. Sedan dess har fragment efter fragment i den historien lagts på hög hos mig.

När ÖFK börjar sin succéresa i Europa hamnar jag vid sidan om även på tidningsredaktionen. Mina kollegor sitter och pratar om matcher. Om vackra mål. Om resor till bortamatchen i Berlin. Jag sitter där med vetskapen och känslan att allt inte står rätt till. Men självtvivlen börjar komma – ser jag saker som inte finns? Det dröjer sedan inte länge förrän allt rämnar runt Daniel Kindberg och glansen runt ÖFK:s framgångar börjar falna.

För mig har det varit en mödosam och renande process att skriva ihop allt som hänt i Östersund från start till slut. En slags njutning i att pussla ihop bitarna jag samlat ihop till en helhet av ett skeende. Mödosamt för att det varit slitsamt att gå tillbaka till åren med konspirationer och hat mot mig. Renande i att försöka lära sig acceptera att det inte kommer gå att hitta alla bitar. Jag kan aldrig få veta exakt allt.

Vi sitter nu ändå med en slags facit över de händelser som kommer att prägla synen på Östersund många år framöver. Men det som hänt är inte typiskt för Östersund, det skulle kunna ske i vilken stad som helst där framtiden står på spel. Mer typiskt är det kanske att jag bara skymtar förbi lite kort i min egen bok. Östersund är i centrum – inte Linda Hedenljung.”