Caroline har läst Sarahs lag av Marie H. Lundh. Här är hennes recension.
Ett kapitel senare och mitt hjärta går från skritt till galopp.
För ett ögonblick finner jag mig själv i ett tillstånd att härleda till någon form av litterär svindel, där minsta rörelse bakåt, framåt eller möjligen åt sidan är tillräckligt för att få mig att trilla nedför ett brant stup.
Så. Låt mig introducera er för Sarah; en kvinna med skinn på näsan, affärsjuridik i ryggsäcken och domarklubban i handen. Ett beslut om domarbanan blir hennes biljett till en by i norr och början på ett äventyr för henne och karriären. Det är fjälluft och domstolsdamm. Här riggas för rättegång och rågas med kulturkrockar. En verklighet står för dörren och angelägenheter knackar på hjärtat. En mammas guldklocka vrids runt handen och en mormor diagonalar sig bort i längdspåret. När livet får en ny vardagsfond framträder skarvar och skav. Det längsta resan bort gläntar till att vara närmaste dörren för vägen hem. Vändpunkter delar spåret med livet som en expedition och kraften från en motgång. Ett vägval med Svea rikets lag i ena handen och livets motstridigheter i den andra. Här är en roman där tillvarons oberäkneliga lagar tar ton och håller takt.
Det är likalydigt juridiskt som icke-juridiskt. Lika delar karriärskval som livskval. Rötter rivs upp, äventyr utstakas och prövningar haglar. Den skarpa blicken förenas med en rapp och rolig penna. Glimrande charm, trovärdig kärna och stort – ja, stort hjärta!
Detta är en mångbottnad diamant. En bok att samlas kring och tissla om. Jag svävar mellan skratt till den milda grad att jag flaxar i min läshörna och tankefnurr med stunder av rullande tankegrus under fötterna.
Den här boken är mer än en feelgood och inget mindre än en fullödig roman. Och ett fjäll från att vara i närheten av en debut. Det finns en kärna som driver framåt, en rapp penna vars tonträff drar med och en helhet som tilldrar intresse.
Sidantalet minskar. Tårarna sticker i ögonen, men tro inte att det är den sorliga sorgens gråt. En dramatisk och välskriven roman om vägskäl, relationer och längtan efter att hitta sin plats. En blandvändare till kompass som gör mig både lycklig och lagligt hög.
Författarens skriver med en okuvlig energi och en okonstlad precision. Det svänger från missmodig svärta till hoppfullt polarljus för att inte säga mellan den sortens motsägelsefulla skratt som både kiknar och kovänder.
Jag söker efter orden. Men till slut hittar jag dem. Den här boken får praktisk taget hjärtat att vissla av hopp.
Inte förbi utan igenom, skriver författaren. Inte förbi denna bok utan igenom, säger jag.
För oj, oj, oj. Och hatten av, vilken utsökt bokdebut!
Caroline
@carolinesbokblogg
