Du har säkert hört talas om henne, Emilie Flygare-Carlén. Hon var en svensk författare och en av de mest framgångsrika skönlitterära författarna i Sverige under 1800-talet. Bilden är AI-genererad.

Hon föddes den 8 augusti 1807 i Strömstad som dotter till en skeppare och handelsman, och hennes uppväxt i Bohusläns skärgård skulle komma att prägla hennes författarskap och ge henne en rik källa till inspiration för många av hennes romaner, som ofta skildrar livet i skärgården och de människor som levde och arbetade där. Hennes produktiva år var i huvudsak under 1840 till 1870. Emilia Flygare-Carlén överlevde sina tre makar och även sina fem barn, hon dog 1892 i Stockholm, 84 år gammal. Hon ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna. Teckningen till vänster är från 1840.

Hon var samtida med Carl Jonas Love Almqvist och det är inte svårt att gissa att hans mest kända roman om kvinnors rättigheter, ”Det går an”, som utgavs 1839, har inspirerat henne att kanske skriva den bok som blev hennes absolut mest kända verk, ”Rosen på Tistelön”, som gavs ut 1842.

Det är hissnade att tänka på att dessa böcker sannolikt var storsäljare i AP Landins Bokhandel som öppnades som första bokhandel i Sundsvall 1840 och som så småningom 185 år senare är Vängåvans Bokhandel.

”Rosen på Tistelön” berättar historien om en familj på Tistelön, en isolerad ö i Bohusläns skärgård, som dras in i en tragisk kedja av händelser efter att fadern begått ett mord för att dölja smuggling. Boken översattes till ett 20-tal språk och gjorde succé även internationellt.

Om man vill hårddra det kan man nog påstå att hon blev den tidens Camilla Läckberg, som Sveriges första och största krimförfattare.

Emilie Flygare-Carlén gifte sig som 20-åring 1827 med läkaren Axel Flygare, men han avled tidigt i tuberkulos, 1833. De fick fyra barn varav bara Edvard Flygare (1829-1852) överlevde till vuxen ålder. Två år senare, 1835, förlovade hon sig med advokaten Jakob Reinhold Dalin. Emilia blev gravid men Dalin avled av kallbrand innan dottern Rosa föddes, som då blev ett ”utomäktenskapligt barn” med de problem som det medförde vid den tiden.

Det hör till saken att det råder osäkerhet om Dalin verkligen dog eller om han iscensatte ett försvinnande och emigrerade till USA. Någon dödsattest har aldrig återfunnits. Dalin ska dock tillskrivas att det var han som uppmanade Emilia att börja skriva.

Bilden till vänster är av en original Daguerreotypi av Emilie Flygare-Carlén, sannolikt tagen någon gång 1845-1855. En fototeknik med extremt långa exponeringstider upp till 15 minuter, som krävde huvud- och ryggstöd för att få skarpa bilder. Originalet förvaras hos Nordiska Museet.

Emilias personliga liv under 1830-talet var präglat av tragedier, vilket ofta återspeglades i hennes litterära verk. Under perioden 1835–1840 etablerade hon sig som en lovande författare och publicerade flera texter under denna tid som lade grunden för hennes framgångsrika karriär.

”Valdemar Klein” (1838), en av hennes tidiga romaner som snabbt väckte uppmärksamhet. Den präglas av romantik och dramatik, vilket skulle bli karakteristiskt för hennes författarskap. Romanen visar på hennes förmåga att skapa levande karaktärer och spännande intriger.

”Gustaf Lindorm” (1839), en berättelse som blandar romantik och historia, något som hon skulle fortsätta utveckla i sina senare verk. Den speglar tidens fascination för romantiska äventyr och moraliska frågor.

”Jägaren” (1840), en roman, med inslag av äventyr och naturskildringar, som visar på hennes intresse för landsbygd och skärgård.

Under denna tid utvecklade Emilie sin stil och förmåga att kombinera dramatik med sociala och psykologiska teman. Hennes tidiga verk från 1835–1840 var avgörande för att bygga den publik som senare skulle uppskatta hennes större succéer.

Sitt stora genombrott fick hon med ”Rosen på Tistelön”, som publicerades 1842. Hennes mest älskade roman, där spänning och romantik möts i en dramatisk berättelse om svek och skuld i skärgårdsmiljö. Romanen blev film 1915, då en stumfilm regisserad av Georg af Klercker. ”Rosen på Tistelön” gick som radioföljetong så sent som 2007 och sänd i repris 2019.

En nyinspelning regisserad av Åke Ohberg, med Eva Henning och George Fant i huvudrollerna gjordes 1945.

Hennes böcker översattes till ett 20-tal språk, och hon blev en av de mest lästa författarna i både Europa och USA under sin samtid. Hon var en av de första svenska författarna som nådde stor kommersiell framgång utomlands.¨

Emilia Flygare-Carléns litterära produktion från 1838 till hennes död 1892 var omfattande och varierad. Hon skrev drygt 30 romaner och flera noveller, och hennes författarskap var präglat av både samtida sociala teman och tidlös dramatik.

”Kvinnan i hvitt” och andra romaner – Flygare-Carlén skrev även flera historiska romaner och äventyrsberättelser som gjorde henne populär både i Sverige och internationellt.
”Enslingen på Johannisskäret” (1846) – En roman med gotiska inslag som utforskar teman som hämnd och försoning.
”Fosterbröderna” (1848) – En historisk roman med sociala och psykologiska teman.
”Pål Värning” (1849) – Ett verk som kombinerar spänning och romantik i sjöfartsmiljö.
”Jungfrutornet” (1851) – En historisk roman med både romantiska och äventyrliga inslag. 
”Enslingen på Blåkulla” (1858) – En roman som kombinerar social realism med mystik. 
”Ett köpmanshus i skärgården” (1859) – En berättelse som skildrar klasskillnader, familjeliv och konflikter i en tid präglad av samhällsförändringar. Romanen har även bearbetats för scenen och spelats i olika uppsättningar. Den filmatiserades med Agneta Bolme, Sven Wollter och Ulf Brunnberg 1973.

Hennes framgångar gjorde att hon blev en del av den litterära eliten, särskilt i Stockholm. Det finns belägg för att några av de mest framträdande personerna i denna elit ingick i hennes umgängeskrets, som Johan Ludvig Runeberg, August Blanche, Esaias Tegnér, Fredrika Bremer och CJ Love Almqvist.

Från slutet av 1860-talet minskade hennes litterära produktion. Dels började hennes stil ses som föråldrad i en tid då realismens mer prosaiska berättartekniker fick allt större genomslag, dels påverkades hon av personliga problem. Hon fick vid denna tid även några dåliga recensioner som hon tog mycket illa vid sig av.

Trots detta fortsatte hon att publicera, och hennes sena verk bär fortfarande spår av hennes tidigare briljans, som t ex ”Vindskuporna” (1868) – En roman som utforskar de ekonomiska och sociala omvälvningarna i det svenska samhället.

Under sina senare år skrev hon även sina memoarer, ”Minnen af svenskt författarlif”, 1878, som gav en fascinerande inblick i hennes liv och samtidens litterära värld. Memoarerna är en viktig källa för förståelsen av hennes verk och hennes roll i 1800-talets svenska kultur.

Eftermäle

Idag betraktas Emilia Flygare-Carlén som en pionjär inom svensk litteratur, särskilt för sin förmåga att förena folklivsskildringar med samhällsengagemang och spännande berättelser. Hon har även hyllats som en föregångare till senare svenska författare som Selma Lagerlöf. Flygare-Carléns verk har fått en ny uppskattning i modern tid, och hennes inflytande på den svenska litterära traditionen erkänns alltmer.

Böcker

De flesta av Emilia Flygare-Carléns böcker finns tillgängliga både i samtida tryck men även i nytryck under årens lopp. De samtida utgåvorna är samlarobjekt och kostar därefter. Vi har ett ex av ”Rosen på Tistelön” från 1925 i lager.

”Ett köpmanshus i skärgården” finns i nytryck i tre delar. Vi har dessa i lager.

Källhänvisning

SR Play: ”P4 Dokumentär Sveriges första deckardrottning”. En fantastisk pod i två delar av docent Monica Lauritzen och professor Yvonne Leffler.

Populär Historia: ”Flygare-Carlén – en av de mest lästa europeiska romanförfattarna”, Läs här.