Augustpriset instiftades av Svenska Förläggareföreningen 1989, efter ett initiativ från förläggaren Per I. Gedin. Augustpriset delades ut första gången samma år. Cecilia Lindqvist, vars bok Tecknens rike belönades med det första Augustpriset, fick motta Auguststatyetten formgiven av Mikael Fare, samt prissumman om 100 000 kronor.

De första tre åren delades endast ett Augustpris ut, till ”Årets bok”, men från och med år 1992 har priset delats ut i tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Så här står det i prisets statuter: ”Augustpriset har instiftats för att uppmärksamma och årligen belöna de bästa nyutkomna böckerna, på svenska språket, i kategorierna barn- och ungdomsböcker, skönlitteratur och fackböcker. Priset ska gå till verk av hög litterär kvalitet som har potential att tilltala en bred publik.”

Svenska Förläggareföreningens styrelse utser en jury, som skall bestå av fem ledamöter varav en ordförande, för varje kategori.

Varje jury nominerar de sex bästa titlarna i sin kategori bland alla titlar som av förlagen är anmälda senast den 13 september. De sex nominerade titlarna tillkännages i mitten av oktober.

Därefter vidtar ett arbete att bland de sex nominerade utse en vinnare. Detta arbete utförs av en elektorsförsamling bestående av 21 ledamöter, som är utsedda av förläggarföreningens styrelse efter förslag från Svenska Bokhandlareföreningen och Svensk Biblioteksförening.

Elektorerna skall bestå av en tredjedel vardera av bokhandlare, bibliotekarier, litteraturkritiker och/eller personer som bedöms ha för uppdraget relevant kompetens.

Omröstningen är sluten och den titel som får flest röster i respektive kategori vinner. Den bok som får flest röster i respektive kategori tilldelas Augustpriset. Prissumman är 100 000 kronor. Prisutdelningen sker på Augustgalan i slutet av november.

Så ser det hela formellt ut. Enligt statuterna ska det vinnande bidraget uppvisa ”hög litterär kvalitet” samt ”har potential att tilltala en bred publik”.

Jurygrupperna har många, många titlar att välja bland för att till slut vara överens om sex titlar, som uppfyller Augustprisets kriterier. Det ena eller det andra går hyfsat enkelt att uppfylla, men båda samtidigt är betydligt svårare. Det har bevisats ofta under de 35 år som priserna utdelats.

Om jurygrupperna gör ett dåligt urval, får elektorerna en svår uppgift.

Det är alltså jurygrupperna som har huvudansvaret och då måste man gå tillbaka till sammansättningen av dessa.

Om man frågar Förläggarföreningen hur val av ledamöter till jurygrupperna sker, så svarar man, ”I våra statuter så finns det inga regler för juryns sammansättning. Praxis är dock en blandning av bokhandlare, bibliotekarier, kritiker, akademiker och andra som jobbar med litteratur”. När det gäller utseende av elektorerna finns riktlinjer, se ovan.

Finns det inga riktlinjer kan det bli så fel.