Minne från en av mina första jular.

Dagen före julafton fick vi alla barn hjälpas åt att bära ut alla madrasser (medan de äldre städade). Tömma ur den gamla halmen och vända madrasserna ut och in och skaka  bort allt boss. Sedan stoppade vi i så mycket halm som vi kunde få i och sedan sy ihop madrasserna. Jag kan inte i dag begripa hur vi kunde ligga på dom utan att ramla ner.

Mamma och Pappa satt uppe varenda kväll sedan vi lagt oss och sydde nya kläder åt oss. Pappa var duktig att hjälpa Mamma. Jag minns så fina knapphål han sydde i våra livstycken. Vi använde sådana på den tiden. Jag förstår inte när dom sov. För dom var alltid i farten när vi vaknade på morron också. Kläderna blev i alla fall färdiga till jul. På julaftons morron hjälptes vi alla åt att bära vatten från bäcken. För då skulle vi bada. I en stor träbalja framför spisen. Jag skulle tro att vi barn fick bada i samma vatten. Hur dom vuxna gjorde vet jag inte. Efter badet fick vi ta på oss dom nya kläderna. Då kände vi att julen nalkades.

Mamma var så duktig att väva. Ibland hade hon nya trasmattor, annars var det nytvättade mattor, som luktade så gott av såpa. Sedan mattorna var pålagda på hela golvet, kom Pappa in med julgranen, som han satt fast på träfoten. Det fanns inga andra då. Pappa hjälpte oss alltid att klä julgranen. Då var det inga kulor och glitter och elektriska ljus. Då var det levande ljus och äpplen, karameller och gottringar, som Sara-Brita Röstlund gjorde åt oss till varje jul. Och så hade vi julgranskex som var så fina med bokmärken på. Sedan sjöng vi och dansade kring granen. Efteråt fick vi äntligen julaftonskaffe, med flera sorters kakor. Kakor förekom sällan annars. Då var det fest.

Sedan dom äldre gjort undan i ladugården, skulle maten göras i ordning. Jag minns Mammas goda sylta och inlagda rödbetor. Sötost, rörostgröt, kalvdans samt grisfötter, som var det bästa Pappa visste. En annan delikatess var ansjovis, som bara köptes till jul. Mamma lutade alltid fisken själv och den var god (lutfisk). Sist på kvällen kokades risgrynsgröt, men då var vi mest så mätta, att vi inte orkade med den.

Till slut på kvällen låtsades Pappa gå ut i något ärende, och när han kom in hade han med sig en säck, med några små paket ner på botten. Ett åt oss var. Han sade att Tomten gått förbi och lämnat säcken på bron. Någon fick ett hårband eller hårspänne, en pärlpåse, en jultidning, en slips, vantar eller halsduk, olika på ålder och kön. Men oh, vad vi var glada och belåtna och tyckte att vi hade världens bästa föräldrar. Och det hade vi ju också.

På juldagen var alltid Farmor och Farbror Haqvin hos oss. Farmor var så snäll och hade alltid så mycket gott med sig. Stora gummor och gubbar, som var bakade av vit deg och målade i granna färger. Mamma brukade få en saffranskrans. Allt detta hade hon beställt hos bagare Sjöstedt.

Annandag jul tyckte jag var höjdpunkten på julen. Då hade vi julfesten på kapellet i Ammer. Vi gick alltid i söndagsskolan och därför fick vi vara med och göra något på festen. Även dom som var små fick hjälpa till. Jag minns med vilken lust och iver vi försökte att lära oss allt utantill. Antingen vi skulle  läsa eller sjunga. Känslan man fick när man kom in i kapellet och såg den stora granen med alla tända ljus går inte att beskriva. Där sjöng också kören. Det var det underbaraste jag kunde höra. Säkert var det där min känsla för körsång föddes. Innan vi gick hem fick alla vi barn en jultidning, samt en liten påse med gott i.

Detta är en av mina tidigaste jular omkring 1924-1925.

Nedtecknat den 20 januari 1979 i Blomtorpet. Maud Olsson.