”Jag ser mig omkring. Brukar känna mig trygg här. Har alltid trott att fjällen är på min sida. Är inte så säker längre.”
Alltid annars brukar det finnas en radio som fyller tomrummet mellan dem. Men när en dotter och hennes pappa fastnar på kalfjället finns inte längre något som kan fylla ut tystnaden. Det måste de göra själva.
”Till träden” är en melankolisk skildring av att försöka förstå varför det blivit som det blivit och varför det inte blev.
BOKFAKTA:
Författare: Ella-Maria Nutti
Artnr/isbn: 9789146241737
Förlag: Wahltröm & Widstrand
Utgiven: 2024
Sidor: 190 sidor
Språk: Svenska
Format: Inbunden
Mått (B/H/R): 132/194/20
Vikt: 274 gram
Genre: Skönlitteratur
FÖRFATTAREN:
Ella-Maria Nutti, född 1995 i Gällivare. Till vardags studerar hon till psykolog på Umeå universitet, tidigare har hon undervisat i samiska och studerat på Långholmens författarskola. Ella-Maria debuterade 2022 med Kaffe med mjölk som hyllades av såväl kritiker som läsare.2022 nominerades hon till Studieförbundet Vuxenskolans författarpris och 2023 tilldelades Ella-Maria Din Bok – Vårt Val. Det årliga priset delas ut av Svenska Bokhandelsmedhjälpareföreningen.
RECENSION:
En roman jag längtat efter att läsa. Den var precis så bra som jag trodde den skulle vara.
En pappa, same och renägare och en vuxen dotter är ute på fjället med en skoter. När skotern fastnar och går sönder får de ta sig fram till fots nerför fjället för att komma hem. Skidor hade underlättat, men dessa hade de glömt att ta med. Timmarna går och de är vilse. Nu måste de hitta skydd för natten, en storm närmar sig. Temperaturen faller, snön som yr gör dem blinda, skoterleden har förvunnit.
Nu är de utlämnade till varandra. Så mycket vi vill säga tänker hon men de finner inte ord. Pappan är tyst och sammanbiten som vanligt. Hur hon kämpade för att få beröm. När hon var tio år gammal hjälpte hon vid kalvmärkningen. Hennes mamma sa, pappa tyckte du var duktig, du var snabb och märkningen blev rätt gjord. Hon hade så gärna velat höra honom ge det berömmet till henne, inte via sin mamma.
Hon tänker på Adam där hon kämpar fram i snödrivorna. Henne sambo som till slut gav upp. Han orkar inte med hennes onda, varken det fysiska i kroppen eller det psykiska, att inte duga. Hon blev säng liggandes länge, orkar knappt leva.
Mitt i snöyran och kylan får hon syn på en stuga, en stuga de får bryta sig in i genom att slå sönder ett fönster. Stugan är iskall men det finns ved och en kamin att elda i. Hon tänker att det är kanske nu vi ska börja prata med varandra. Men timmarna går och stormen fortsätter rasa utanför stugan. Snart måste någon börja leta efter dem.
En bok jag läser sakta för det fina språket och den melankoliska handlingen som också visar att kärleken finns där även om orden inte direkt blir uttalade. Det fick de sista sidorna i boken mig att förstå, så fint skrivet.
Högt betyg, 5/5 får den.
/Monica Gullman
PS. Boken är med i Låna&Läs 24/25.
