Dags att ta farväl av älskade Betty

Året är 1955 och det har gått fyra år sedan Bettys make Olof avled. Betty kämpar med känslor av otillräcklighet och tyngs av bördan att ensam sörja för barnen Martina och Anders. Minst lika stor är också skulden och skammen för vad som hände mellan henne och Martin Fischer i Köpenhamn när Olof låg på sin dödsbädd.

Betty har hittills hanterat sina inre våndor genom att skjuta undan tankarna på Martin och förbjuda barnen att tala om Olof. Men Betty börjar inse att hennes livsval påverkar de som står henne närmast. Kanske särskilt Martina, som har lämnat skolan för att på heltid ägna sig åt musiken och som börjar bli vuxen.

En dag vänds allt upp och ner. Betty tvingas ta tag i sitt förflutna och bestämma sig för vad hon egentligen vill. Men vågar hon verkligen följa sina innersta känslor?

Älskade Betty är den fjärde, avslutande delen i Katarina Widholms succéserie Böckerna om Betty som prisats och hyllats av både läsare och kritiker.

Martina har i denna bok hunnit bli sjutton år, alltså lika gammal som Betty var när hon kom till Stockholm och påbörjade sin anställning som hembiträde hos doktorsfamiljen Molander. Betty inser att hennes dotter börjar bli vuxen och att hon till stora delar lever ett annat liv, helt olikt Bettys.

Katarina Widholm

Katarina Widholm är född 1961 i Hälsingland. Efter en tid i Stockholm och utomlands har hon återvänt och är nu bosatt i Hudiksvall och Hassela. Hon arbetar numera som författare på heltid.

Med debuten Räkna hjärtslag fick hon ett stort genomslag och boken älskades och läsarna och hyllades av en enig kritikerkår. Framför allt framhölls hennes förmåga att fånga tidsandan och ge hembiträdet en plats i litteraturen. Under arbetet med debutromanen ägnade Katarina Widholm stor tid åt research, plöjde tusentals tidningssidor, hushålls- och kokböcker, musik och film från tiden – allt för att lära känna Bettys värld. Men nu tar hon farväl av Betty.

Recension

Maud Granholm recenserar Älskade Betty

Nu är det äntligen dags att avsluta min relation med en mycket kär vän. Första gången jag möter Betty är hon 17 år och har precis rest från Hudiksvall för att arbeta hos doktorsfamiljen Molinder på Jungfrugatan i den stora huvudstaden. Året är 1937 och livet ligger som ett oskrivet blad framför den unga hälsingeflickan. Hennes innersta livsdrömmar känner bara Betty till, men ett möte på tåget och ett långt krig kommer att styra hennes framtid. En framtid i både glädje och sorg och där barnen, bokhandeln och hennes stora intresse för god mat blir viktiga och värdefulla riktlinjer i hennes livskompass.

I seriens fjärde och avslutande del har året blivit 1955 och Betty arbetar vidare med sin bokhandel och sitt tryckeri. Sonen Anders sörjer sin pappa, men Bettys skuldkänslor gör att hon har svårt att prata om Olof och sonen får inte det stöd han behöver. Martina har utvecklats till en ung vacker kvinna med stora planer inom musiken. Åren går och Betty reder sig som ensamstående mamma, men bokhandelns siffror pekar nedåt och tillsammans med den anställde Torkel Östlund försöker hon hitta nya inkomstkällor som försäljning av studiematerial och tryckta receptkort.

Martinas musikaliska talanger för henne ut i välden. Under Martin Fischers beskydd får hon möjlighet att sjunga i Italien. Betty som har fullt upp med att sköta allt hemmavid tar ändå beslutet att följa med sin dotter. Nu blir saker inte alltid som planerat och även om Betty innerst inne fortfande är den ”duktiga flicka” hon alltid varit så vill livet annorlunda ibland.

Där i Venedig – hennes drömmars stad tvingas hon ta tag i sitt förflutna, lyfta förträngda känslor och ta ett stort och avgörande livsbeslut.

Jag tycker att Katarina Widholm lyckats förmedla miljöer, karaktärer och kläder på ett målande och tidsenligt sätt under hela serien. Språket är välskrivet och relevant för den tid som handlingen utspelar sig i. Det dyker upp ord, musik, maträtter och andra referenser till de år böckerna utspelar sig vilket ger berättelsen extra liv. Betty och flera av hennes vänner var förebilder i en tid när många män ansåg att kvinnors plats var i hemmet.

Jag reagerade lite extra när jag läste om den varma sommaren 1955. Jag tog mitt livs första andetag den sommaren. Vet inte hur många gånger jag hört om mammas lite drastiska metod för att få mig att komma ut, när högt blodtryck och äggvita i urinen varnade för havandeskapsförgiftning. En het dag i slutet av juli skumpade hon runt på min morbrors moped och det gav resultat. Allt gick bra och sommaren1955 går till historien som en mycket varm och torr sommar och en omskakade början i mitt liv..

Så här skrev jag i min recension av seriens tredje bok, Kärste Vänner och den får bli mitt farväl till en kär vän, Älskade Betty. 

 ”Vår relation är lite komplicerad för hennes nyanser av känslor är fler än jag har ord för. Hon är en kvinnlig förkämpe som det är enkelt att tycka om men som inte alltid är lätt att identifiera sig med. Hennes handlingar kommer från hjärtat, men inte alltid relevanta. Katarina Widholm har på ett skickligt sätt skapat en genuin personlighet, en kraftfull och samtidigt svag medmänniska som också ger ambivalens och förvirring hos mig som läsare. Det är precis det här svårgripbara men ändå vardagliga och mänskliga som jag älskar hos en boks huvudperson. En litterär upplevelse som dröjer sig kvar.”

Katarina Widholms serien om Betty är verkligen en litterär upplevelse som dröjer kvar och jag hade gärna följt Betty vidare i livet. Ändå tror jag att författaren gjort ett bra val som nu avslutar serien med en Betty ”mitt i livet”. Jag har hört Katarina säga någon gång att hon inte tänker låta karaktären gå förbi sin författares ålder och med det sagt så lämna hon öppna frågor om Bettys fortsatta liv och skapar en speciell magi.

Jag har tidigare skrivit ett sammanfattande inlägg om seriens tre första böcker. Räkna hjärtslag, Värma händer och Käraste Vänner. Böckerna om Betty  

Maud Granholm
Basilicablogg.se