Den ensligt belägna ön Högbonden och dess gamla fyrplats är uppseendeväckande, vacker och okuvlig. Och berget är lika orubbligt som de minnen Josefin försöker fly ifrån. Hon har rest till Höga kusten och den isolerade ön för att förbereda en utställning, men istället för att packa upp sina färger fyller hon sensommardagarna med att försöka ta reda på vilka som en gång levde där på klipporna. Undan för undan blir hon varse de berättelser huset och omgivningarna rymmer.
En kall decemberkväll, knappt hundra år tidigare, kommer den unga lärarinnan Agnes till ön. Hon undervisar fyrfamiljernas barn och blir snabbt någon som de unga tyr sig till. När första världskriget bryter ut posteras en grupp soldater på den lilla ön – men för Agnes bär livet på Högbonden på långt större utmaningar och risker än världen utanför.
Med havet och berget som fond vävs de två kvinnornas öden samman, och vissa hemligheter tycks längta efter att få komma fram i ljuset.
Revor av ljus är en berättelse om skuld och skam, och om systerskapets outgrundliga villkor. Jenny Elfvings kraftfulla debutroman är också en stämningsfull och poetisk kärleksförklaring till den karga norrländska naturen.
Författaren
Jenny Elfving är lärare i svenska och kreativt skrivande på Handelshögskolan i Stockholm. Hon har jobbat många år inom teater och scenkonst.
Elfving är född och uppvuxen i Örnsköldsvik och har tillbringat barndomens somrar i Höga Kusten, en plats hon fortfarande ständigt återkommer till. Sommaren 2019 tillbringade hon en vecka ensam på Högbondens fyrplats inom ramen för ett vistelsestipendium från Norrländska litteratursällskapet. Där föddes idén till hennes debutroman Revor av ljus.
Recension
Jag vet inte hur många gånger vi pratat om att åka ut till Högbonden, den gamla fyren vid Ångermanlands kust. Fyren byggdes 1909 och är Sveriges näst högst belägna. Som mest bodde 21 personer på ön och dag är det ett naturreservat och en del av Världsarvet Höga kusten. Efter att jag läst Jenny Elvings debutroman Revor av ljus som utspelar sig vid Högbonden så blir det nu absolut en av sommarens utflykter. Revor av ljus är en helt fiktiv berättelse men det påverkar min läsning positiv om jag kan placera personer och händelser i konkreta och levande miljöer.
Josefin har rest till ön för att måla, men också för att gömma sig. Nu är det inte helt lätt att gömma sig för minnen och den insikten kommer ifatt henne när hon befinner sig helt ensam på ön. Parallellt med berättelsen om Josefins vistelse i de gamla fyrvaktarbostäderna får vi följa Agnes som undervisar barnen på ön nästan ett sekel tidigare. Under kriget anländer en grupp soldater och Agnes blir för första gången i sitt liv förälskad. Kärleken besvaras, men det finns män på ön som inte är annorlunda än män på fastlandet och snabbt förändradras framtidsplanerna för flera av öns innevånare. När Josefin hittar foton som tagits under Agnes tid som lärare på Högbonden väcks hennes nyfikenhet och hon börjar sakta nysta i öns dolda hemligheter.
Jenny Elving lyckas mycket bra med att fånga den karga men vackra norrländska naturen av klippor och hav. Hon lyckas också med att ge liv till två intressanta berättelser som sakta tråcklas samman till ett överraskande slut. Jag hade först svårt att ta de här kvinnorna till mitt hjärta, deras handlande och beslut blev ambivalenta och svårtydda. Sakta måste jag inse att huvud, hjärta och hand är en bra kombination, men att de inte alltid samordnar sig till relevanta beslut. När integriteten skändats är det lätt till övertänkande och det ologiska tar över. Skuld och skam är svårhanterliga känslor och författaren förmedlar resultatet av psykisk ohälsa, vänskap och kvinnligt systerskap på ett bra och intressant sätt.
Under de sista åren har det kommit många läsvärda böcker som utspelat sig i Ångermanland och Höga Kustenområdet. Tove Alsterdal skriver om Ådalen, Lina Areklew om Ulvön och Ulrika Rolfsdotter om byarna kring Kramfors. Förhoppningsvis kommer det också en ny bok av Jenny Elfving som utspelar sig i Ångermanlands natursköna miljöer.
Maud Granholm
Basilicablogg.se
