Megastort svart hål upptäckt!

Sommaren är här, men Jonna önskar att allt var som förut, när livet kretsade kring kompisarna, skolan och stallet. För inget är sig likt nu när pappa är borta. Jonna har skolkat från skolan och ljugit om det för mamma, och hon står inte längre ut med Issa och Adile, fast de varit bästisar i en evighet. Till och med sommarlovsveckan hos moster Agnes i mygglandet Norrland, där Jonna alltid älskat att vara, känns som en mardröm. Men Jonna vågar inte låta känslorna ta över och ge vika för tårarna som vill ut, för då kommer det nyupptäckta, gigantiska svarta hålet som snurrar ovanför jorden att dra in henne och aldrig mer släppa ut henne. Mitt i alltihop finns ändå ljusglimtar den nyfunna kompisen Samuel väcker pirriga känslor som hon aldrig tidigare upplevt, och hos moster föds ett föl med overkligt mjuka kaninöron. Kan Jonnas sommar bli fin, trots allt?  

En nästan helt vanlig sommar är en feelgood för unga om surrande myggor, rädda kaniner, stickiga höloft, porlande musik, envisa hackspettar och förtrollande nattbad. Här möts komplicerad vänskap, pirrig förälskelse och mörkaste sorg i en finstämd och magisk berättelse om att våga känna alla känslor.

Sofia Weiss

Sofia Weiss (f. 1974) är född och uppvuxen i Västergötland, men bor nu i Sundsvall med sambo, barn och hund. Sofia kombinerar sitt skrivande med att arbeta på bibliotek. Hon är utbildad miljövetare, men har också studerat journalistik och kreativt skrivande. Sedan debuten 2016 har Sofia skrivit både bilderböcker och kapitelböcker för barn.

Boksläpp

Välkommen på boksläpp, lördag 18 maj kl 13-15. Ingen biljett behövs.

Recensioner

Jonnas pappa är död, hon prickar för ännu en dag utan pappa, 137 dagar. Hon grät inte när han dog. Hon grät inte på begravningen. Hon vet att om hon börjar gråta kommer hon inte att kunna sluta. Tårarna finns där bakom ögonen, men hon håller emot. Hon hör mamma gråta ibland på nätterna. På dagarna låtsas de att allt är som vanligt, men det kommer aldrig att bli som vanligt för pappa finns inte hos dem längre.

Jonna är hästtjej, hon älskar att vara i stallet. Rida och ta hand om hästarna. Inte ens det är roligt längre. Hennes bästa kompisar försöker dra med henne, Issa och Adile. Hon ljuger, skyller på att hon har ont i magen, ska städa, måste plugga. Sluta tjata, säger hon när alla frågar hur hon mår.

Nu är det sommarlov. Mamma och Jonna ska åka till moster Agnes i ”Myggland” där hon älskar att vara, men inte nu, pappa är inte med. Moster Agnes lockar med att hon ska få rida. Agnes vän Niklas har köpt granngården och startat en hästgård. Där finns också Samuel, pojken med de varma bruna ögonen som får det att pirra lite i henne.

Till slut kommer äntligen tårarna, hon får gråta ut i mammas famn. Mamma gråter också. Saknaden efter pappa finns där, men nu vet hon att det är okej att tala om hur hon känner, man får vara ledsen. Kompisarna Issa och Adile finns där för henne.

Sofia Weiss har skrivit en känslofylld bok om sorg och saknad. Men också om vänskap. En fin bok med ett bra språk. En bok jag tycker alla kan läsa, 12-åringar som vuxna. Blev så berörd själv när jag läste den.

/Monica Gullman