I februari 1978 kommer en ung Lars Lerin för första gången till Lofoten. Han är där för att måla, men möter kärleken. I denna bok möter målningar och skisser personliga betraktelser om årstidernas danser, livets villkor, längtan, oro och gråskalans rikedom. Där och då föddes det Lerinska ljuset.

”Något fattas mig. Det är Lofoten som inte ger mig någon ro, storhavet som fortfarande skummar i mina drömmar. Trots att det är mer än över tjugo år sedan jag packade mina väskor och tog farväl av man och katt och hus och hela landsändan, kan det räcka med att jag hör en mås skrocka i något naturprogram på TV, det där typiska godvädersskrockandet, så nålar det till i hjärtat. Jag är där igen. Känner doften av gräsbrand från de ryska stäpperna en solhet junidag när vinden har vänt, ser för mig de vita snäckstränderna på Sommarhusstrand, vill doppa stortån i Vestfjorden.”

Med sina fantastiska akvarellmålningar och finstämda texter tar konstnären och författaren Lars Lerin med oss till sitt älskade Lofoten. Där levde han under många år och i sina målningar skildrar han öns lika vackra som säregna landskap och livet nära naturen. Förbi hamnen och gröna fjällväggar flyger en havsörn på uppvind, måsskratt hörs från skorstenen och på bakgården ryker katterna ihop. Sommardagar som aldrig tar slut. Stillheten. Och kärleken …

Sommaren 1988 reser Lars åter till Lofoten för att måla de sista bilderna. Han tänker då att det är sista gången som han besöker Lofoten, men så möter han konstnären Yngve Henriksen. Lars har slutat att hoppas på kärleken, men får ändå känslan av att det uppstår något mellan dem under deras korta möte, när han ska betala hyran för sin vistelse på Kunstnershuset. Lars reser hem till Sverige, men så kommer brevet från Yngve som förändrar allt …

Lars Lerin

Lars Lerin anses vara Nordens främsta akvarellmålare och är känd för sin enastående begåvning och produktivitet. Han har numera en egen konsthall – Sandgrund Lars Lerin i Karlstad.
Lars är även en begåvad författare med en helt egen stil, en nära och stark gestaltande berättandeform, inte sällan med dokumentära inslag från då och nu. I Lars Lerins skrivande möts livet och konsten i en helhet, precis som i hans målningar, och han har sedan sin debut 1983 med Utpost publicerat över 50 verk i bokform. Lars tilldelades Augustpriset för Årets svenska fackbok 2014 för sin bok Naturlära, och han är hedersdoktor vid Karlstad universitet, en titel han tilldelats för sitt stora konstnärskap både som författare och bildkonstnär.

2016 ärades Lars Lerin med den kungliga medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser som författare och konstnär, samt tilldelades två Kristallen-statyetter för programmet Vänligen Lars Lerin (SVT), Årets livsstilsprogram samt Årets manliga tv-profil.

2019 tilldelades Lars Lerin Visa vägen-priset i kategorin Årets eldsjäl.

2022 tilldelades Lars Lerin Mårbackapriset, som vartannat år delas ut till en person som verkat i Selma Lagerlöfs anda.