”What can be seen once in a minute, twice in a moment and never in a thousand years?”

Vad är det? Tänk utanför boxen en stund. Svar finns längst ned på sidan.

När du står inför ett problem, nöj dig inte med den första och mest uppenbara lösningen. Den är kanske inte den bästa, och det är alltid en fördel att kunna välja mellan flera olika alternativ. Reflektera en stund över alternativlösningar. Ta gärna ut svängarna och våga vara galen och annorlunda. De mest kreativa lösningarna kommer ofta först när du betat av de mer konventionella. Och kanske viktigast var aldrig självkritisk i problemlösningsfasen. Det är först när du har en rad alternativa möjligheter som du ska välja ut de bästa.

Den här tänkvärda anekdoten illustrerar konsten att tänka utanför boxen.

För en tid sedan fick jag ett samtal från en kollega. Han var på väg att underkänna en elev för sitt svar på en fysikfråga, medan studenten hävdade att han hade ett perfekt svar. Läraren och studenten kom överens om att utse en opartisk domare, och jag blev utvald.

Jag läste provfrågan: ”Visa hur det går att bestämma höjden på en hög byggnad med hjälp av en barometer.” Eleven hade svarat: ”Ta barometern till toppen av byggnaden, fäst ett långt rep på barometern, sänk den till gatan och hissa sedan ta upp barometern och mät repets längd. Repets längd är byggnadens höjd.”

Studenten hade verkligen ett starkt argument för godkänt betyg eftersom han verkligen hade svarat på frågan korrekt! Å andra sidan, godkänt betyg, kanske till och med ett högt betyg i sin fysikkurs och därmed kompetens i fysik, bekräftades inte med detta svar.

Jag föreslog att eleven skulle göra ett nytt försök. Jag gav eleven sex minuter för att svara på frågan med tillägget att svaret ska visa viss kunskap om fysik. Efter dryga fem minuter hade han inte skrivit någonting alls. Jag frågade om han ville ge upp, men studenten sa att han hade många svar på detta problem och att han ville presentera det bästa svaret. Jag ursäktade mig för att jag avbröt honom och bad honom att snällt fortsätta.

I nästa sekund levererade sitt svar, som löd: ”Ta barometern till toppen av byggnaden och luta dig över kanten av taket. Släpp barometern och tajma dess fall med ett stoppur. Med formeln x=0,5*a*t^2, kan du beräkna byggnadens höjd. Vid det här laget frågade jag min kollega om han var nöjd. Han gav studenten nästan högsta betyg.

När jag lämnade min kollegas kontor kom jag ihåg att studenten sa att han hade andra svar på problemet, så jag frågade honom hur de svaren löd.

”Jo”, sade eleven, ”det finns många sätt att få fram höjden på en hög byggnad med hjälp av en barometer.

Du kan till exempel ta ut barometern en solig dag och mäta barometerns höjd, skuggans längd och längden på byggnadens skugga, och med hjälp av principen om två enhetliga trianglar bestämma byggnadens höjd.”

”Bra”, sa jag, ”och andra?”

”Ja”, sa eleven, ”det finns en mycket grundläggande mätmetod du kommer att gilla. I den här metoden tar du barometer och börja gå uppför trappan. När du klättrar uppför trappan, markerar du längden på barometern längs väggen. Du då räkna antalet märken, och detta ger dig höjden på byggnaden i barometerenheter.” ”En väldigt direkt metod.”

– Självklart. Om du vill ha en mer sofistikerad metod kan du knyta barometern i änden av ett snöre, svänga den som en pendel och bestämma värdet på G [gravitation] på gatunivå och högst upp av byggnaden. Från skillnaden mellan de två värdena på G kan byggnadens höjd beräknas.”

”Slutligen”, avslutade han, ”finns det många andra sätt att lösa problemet. Det bästa,” sa han, ”är nog att ta barometern till källarvåningen och knacka på vaktmästarens dörr. När vaktmästaren svarar säger du till honom: ”Herr Vaktmästare, här är en fin barometer. Om du vill berätta för mig hur hög byggnaden är, kommer jag att ge dig den här barometern”.

Vid det här laget frågade jag eleven om han verkligen inte kände till något konventionellt svar på denna fråga. Han medgav att, det gjorde han, men sa att han var trött på gymnasie- och högskolelärare som försöker lära honom hur han ska tänka.

Enligt legenden var studentens namn Niels Bohr, (1885-1962), dansk fysiker; Nobelpriset 1922

Redaktör Lars Erik Palmgren

Svar på frågan

Fråga: ”What can be seen once in a minute, twice in a moment and never in a thousand years?”.

Svar: Bokstaven M.