År 1950. Elin Roth arbetar i sin farfars antikvariat men vill utbilda sig till polis. Så länge hon kan minnas har hon hjälpt sin far, poliskonstapeln i Filipstad, med brottsutredningar. En dag begår Elin ett ödesdigert misstag och fadern utesluter henne från framtida samarbeten.

Elin försöker acceptera sitt öde och glömma polisdrömmarna. Men när en tonårsflicka blir misshandlad och allt pekar på att gärningsmannen finns i Elins egen familj börjar hon i hemlighet pussla samman ledtrådarna.

År 1890. Systrarna Ingrid och Sara lever med sin svårt sjuka far i ett ensligt beläget torp djupt inne i granskogarna. Innan fadern dör får han den sexåriga Ingrid att avge ett löfte: hon ska till varje pris skydda sin yngre syster genom livet. Men systrarna skickas från barnhus till fosterhem, och deras uppväxt präglas av våld och vuxna som sviker. Ingrid finner sin enda tröst i naturen, en värld som är mer förutsägbar och lättare att kontrollera än människornas.

I en ny suggestiv värmländsk noir flätar Helén Wigh skickligt samman historierna från två skilda tidsåldrar. Tukta är den första delen i spänningsserien om Elin Roth, en ung kvinna som vill gå sin egen väg.

Författaren

För Helén Wigh har skrivandet alltid varit en del i hennes liv. Viljan att fängsla sin omgivning i berättandets konst är något som alltid funnits där i den stora familj hon växt upp i, bosatt i den lilla gruvbyn Persberg med cirka 300 invånare, belägen i Filipstads kommun, Värmland. I barndomshemmet med enbart den omgivande skogen som närmsta granne, fanns mycket tid under uppväxtåren att ströva runt i skogarna och se spår av människor som en gång levt där. Fantasin fann inga gränser och att försöka föreställa sig vilka människorna var bakåt i historien, har hon tagit med sig in i skrivandets värld. Ett skrivande där olika människoöden tar plats och som andas spänning.

Under våren 2021 debuterade Helén med spänningsromanen Järnmärkt.

Sedan hon utbildade sig till lärare bor hon kvar i utbildningsstaden Karlstad tillsammans med sin make och tre barn. Hjärtat finns dock alltid kvar i hembyn Persberg.

Recension

För varje fråga Elin ställer tätnar mystiken och de ger fler frågor än svar. Hon vill så gärna hjälpa till men hela tiden ligger ”svavelflickan” och den ”olycksbådande korpen”  som en mörk dimma från det förflutna.

Tukta är första delen i en ny serie från 50-talets Värmland skriven av Helén Wigh.

Året är 1950 och Elin Roth driver ett litet antikvariat i Filipstad. Butiken är ett påtvingat livsverk efter den ännu levande farfadern. Elins egen livsdröm är att bli polisen som sin far, men hennes försök till att vara honom behjälplig har ställt till mer skada än nytta. När en ung kvinna blir misshandlad och brodern Eskil blir anklagad tar fadern ändå upp fallet vid middagsbordet och Elin kan inte låta bli att engagera sig i utredningen. Både Eskil och fadern försöker hålla henne borta, men Elin ser ingen fara i att söka runt och ställa frågor på egen hand.

När någon lämnar ett meddelande till henne i butiken och hon känner sig förföljd på Filipsstads gator inser hon att det rör sig om mer än broderns inblandning i en misshandel. Det är någonting som Eskil inte berättar och vart har den misshandlade kvinnans bror tagit vägen?

”Elin gick in och tog upp den. Samlingsvolymen Höst av självaste Selma Lagerlöf, i nyskick. Hade en kund glömt den?”

Systrarna Ingrid och Sara miste tidigt sin mor, 1890 dör också fadern och flickorna står helt ensamma. De bor en kort tid på ett barnhem där de tuktas av både föreståndaren och barnhemsbarnen men blir sedan placerade hos en fattig torparfamilj där deras barndom formas av svält och aga.

”Fostermor ställde sig vid vedspisen och lyfte på locket till järngryta. Mellan spiskåpan och taket vajade ett dammigt spindelnät.”

Två parallella historier tar här form och historien får en spännande helhet när trådar från sent 1800-tal vävs ihop med händelser som sker mer än 50 år senare. Det tar några kapitel in i boken innan jag är övertygad om att Helen Wigh än en gång lyckats skriva ett intressant tidsdokument. Det tidsenliga språket utvecklas men jag har alltid svårt att hitta rytmen i min läsning när korta och längre meningar varvas med flera frågeställningar. Berättelsen om systrarna berör mig och jag börjar snart förstå att det här kommer att bli en mycket intressant resa tillbaka i tiden. Boken har ett enkelt och beskrivande språk som gör det lätt att känna in personer och miljöer. Jag vet inte riktigt var Elin får sin styrka ifrån, men hennes driv och orädsla imponerar på mig,  även om jag anar viss dumdristighet ibland. Helen Wigh har på ett skickligt sätt byggt upp en intresseväckande strategi som lockar till fortsatt läsning. Huvudkaraktärens mål uppnås på rätt plats i handlingen och hon har då också lyckats ge mig som läsare ett flertal ledtrådar att ta till mig eller förkasta.

Jag älskar att läsa om mordgåtor i sann 50-tals anda. Kanske beror det på att jag är 50-talist, för ung för att vara med 68 och för gammal för punken. Men visst hände det många spännande saker i mitten av seklet, som uppskjutningen av den första rymndfarkosten, rockmusikens första ackord och Maria Lang (Dagmar Lange) som skrev sina spännande slutledningsromaner. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer om Elin Roths äventyr i 50-talets Värmland, om loranga i glas, korvköp över disk och gamla böcker där ägarens anteckningar suddats ut med en redig kautschuk.

Helén Wigh har tidigare skrivit böckerna Järnmärkt och Jordoffer som också utspelar sig i den värmländska hembygden.

”Den som inte låter sig tuktas leds vilse”

Min recension av Järnmärkt
Min recension av Jordoffer

Maud Granholm
Basilicablogg