Grannar …i nöd och lust av Carina Aynsley

Grannar …i nöd och lust av Carina Aynsley är del 1 i en duologi och fullkomligt ljuvlig underhållning.

Såhär: Lisa och Maria är barndomsvänner, nästan mer som systrar. (Ni vet, drömmen om en syster, där man delar allt och ställer upp i vått och torrt och gud nåde den som är dum. Den typen av vänskap) Maria har flyttat från Gävle till Koskenjärvi, Finland, för att leva med sitt livs kärlek Hannes. Dit kommer Lisa som nyss har förlorat sin mamma. Dels för att vara med sin allra bästa vän och dels för att söka efter sin ditintills okände far.

Det här är mer feelgood än romans, men mer romans än feelgood om ni förstår vad jag menar. Det finns svärta och tragedi här, men mest finns det värme. För mig är vänskapen mellan Lisa och Maria den stora nerven i boken, även om där också finns romantik, ett mysterium och intriger nästan shakespearianska i hur de hänger samman. Det är mästerligt!
Det är en varm, rolig och riktigt spännande berättelse. Jag skäms inte för att erkänna att det kom en tår eller två innan den var utläst, men det var med ett stort leende jag stängde boken och jag kommer defo att testa några av Marias recept som fick det att vattnas i munnen med jämna mellanrum.

Carinas förmåga att fånga det absurda och roliga i människor och deras egenheter är oöverträffad och hon gör det som vanligt på ett sprudlande och strålande vackert språk. Det är ett rent nöje att läsa allt hon skriver.

Om Grannar …i nöd och lust vore ett väder skulle det vara skuggan en het högsommardag där luften smakar smarrig drink.

Nu ser jag fram emot att läsa nästa del, lyllos mig som har den hemma!

/Ina

Hansson och Nilsson löser fallet igen” av Christoffer Sorner

Asså som jag har väntat på ”Hansson och Nilsson löser fallet igen” av Christoffer Sorner! Och holy guacamoly, gissa om den levde upp till förväntningarna!

Så här: Hanson och Nilsson har knappt kvicknat till sen de avslöjade Davys mördare och samtidigt gjorde köttfärs av den piratkopierande skinnskalleligan i första boken när Dina, dotter till Sveriges mest folkkära artist, blir kidnappad av några riktiga avgrundsyngel. Samtidigt är någon ute efter hämnd på våra favvodeckare.
Hansson och Nilsson må vara skönaste deckarduon sen… eller nä, kanske någonsin. Än en gång haglar onelinersarna, 80-tals referenserna ger mig tårar i ögonen av nostalgi, de flygande smockorna räcker åt alla och stake-outsen är… tja, underhållande. De är lika spritmarinerade som vanligt och Hanssons bolmande får mig att hålla andan mer än en gång. Volvon lever om som vore den en demon utsänd från helvetet för att hämta hem skurkarna. Jag älskar att Volvon får bli en egen karaktär och scenen när Nilsson närmar sig den ensam kan vara min favorit!
Christoffer hotade med att tvåan skulle vara, som alla tvåor med självaktning, mörkare. Det är den. Så mörk. Stundtals ruskig. Bad guysen spelar i samma liga som Kali maa-snubben i Indiana Jones och de fördömdas tempel. De är jätteonda! Eller vad sägs om det här: ”Han behövde inget vapen för att döda. Han var ett vapen” Ni hör ju. Underbart. Men när deckarduon blir en trio är allt förlåtet och lyckan total.
Där första boken var full av händelser som for omkring överallt för att förankra oss i Hanssons och Nilssons värld är den här mer linjär. Det går så fort! Jag klamrar mig fast för glatta livet och efteråt har jag Hanssonfrilla. Lovar!

Om ”Hansson och Nilsson löser fallet igen” vore ett väder skulle den vara en tropiskt varm sommarnatt som luktar kaprifol, varm asfalt och alldeles för mycket cigarettrök

Läs den för allt i världen! Läs den! Den är frikkin underbar!
/Ina

Ps. Vars är tredje boken?

Morden i Great Diddling av Katarina Bivald

Till att börja med är Morden i Great Diddling av Katarina Bivald en så mysig mysdeckare att till och med Morden i Midsomer ligger i lä. Så ni vet.

När en bok som innehåller böcker, en uppsjö litterära referenser, en engelsk herrgård, en by i Cornwall och ett otroligt varierat och originellt persongalleri dyker upp måste jag ju bara läsa den. Toppa med en sympatisk, om än ganska tvär huvudperson samt en lugn och intelligent mordutredare så får vi en störtskön och underhållande historia.
Missförstå mig rätt nu, det här är inte en sockersöt idyll vi hamnat i, karaktärerna är inte charmiga stugägare som strosar runt i sina pittoreska trädgårdar. Nej, tvärtom. Byn är ocharmig, folk är ocharmiga och huvudpersonen är inte ett charmtroll direkt men helheten som sådan är otroligt charmig.

Såhär: den hemskt odräglige arvtagaren till den fallfärdiga herrgården blir mördad på ett synnerligen spektakulärt sätt. De misstänkta är många och deras hemligheter fler. In träder vår huvudperson, Berit Gardner, författare med skrivkramp och betraktare av rang. Med hjälp av sin assistent Sally och diverse udda karaktärer från byn lägger hon sin näsa i blöt till både glädje och förtret för polisen.
På väg mot upplösningen testas lojaliteter. Hemligheter, skumraskaffärer och bedrägerier avslöjas. Jag har som mer eller mindre gett upp deckare men här kan jag inte värja mig och är med hela vägen till upplösningen. Vad mer är, jag längtar efter att få hänga i byn Great Diddling igen.

När sista sidan är utläst är det med saknad jag lägger ifrån mig boken. Den är precis lika hjärtevärmande som ”Läsarna i Broken Wheel”. Här finns mörker och människors svaga ogina sidor, men också mycket ljus och kärlek. Det är kort sagt en alldeles underbar bok.

Om Morden i Great Diddling vore ett väder skulle den vara en daggig försommarmorgon strax innan solen bränner bort fukten.

/Ina

Externa länkar: Instagram #wowzadelux