En dag, en stad, två kvinnor: Ruth och Pen. Ingen känner den andra men båda har hjärtan att lätta och viktiga beslut att fatta.
Ruth arbetar som terapeut och genomgår en kris i sitt äktenskap. Hon har varit gift länge med Aidan som nu är på konferens i London, men kommer han tillbaka eller har han lämnat henne? Aidan och Ruth är ofrivilligt barnlösa och har under flera år genomgått IVF-behandlingar. De har uthärdat bakslag i form av positiva graviditetstest och missfall och till slut har Ruth tagit beslutet att hon inte vill fortsätta behandlingarna medan Aidan är fast besluten att fortsätta.
Pen är sjutton år och har en diagnos inom det autistiska spektrumet. Pen är högkänslig, har tidigare haft problem med mobbning, hon tänker vissa tankar på latin och har mängder av knep och metoder för att klara av sin vardag. Hennes största stöd är vännen Alice, som hon är hemligt förälskad i – en förälskelse som Pen bestämt sig för att samla mod för att agera på.
”Ruth & Pen” är en roman om tvåsamhet, barnlöshet och psykisk ohälsa men också om försoning och om att hitta sin plats i världen.
Anders Kapp, Recension
Emilie Pines bok Ruth & Pen, som nu finns utgiven på svenska, handlar om en dag i Dublin, måndagen den sjunde oktober 2019, vilket naturligtvis leder till en fundering kring om detta skulle kunna vara någon sorts parafras på den mest kända litterära dagen i Dublin, den sextonde juni 1904, då Leopold Bloom & Co vandrar runt i staden i James Joyces Ulysses från 1922? Svaret på den frågan är delvis ja men främst genom en annan dag i mitten av juni som äger rum i London 1923 då några människor går runt i staden och tänker; Clarissa Dalloway är på väg att köpa blommor till en fest hon ska hålla på kvällen och krigstraumatiserade Septimus Warren Smith är på väg till en läkare och funderar på att ta sitt eget liv. Det handlar alltså om Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway från 1925, i någon mening ett svar på Ulysses, som, liksom Ruth & Pen, handlar om den mest centrala skönlitterära frågan: vad är det att vara en människa i konflikten mellan de två oförenliga sanningarna; den existentiella ensamheten och jaget som en summa av relationer (till andra människor men också allt annat). Liksom hos Woolf domineras av berättelsen av två personer; här är det medelålders Ruth och tonåriga Pen som brottas med denna konflikt på olika sätt.
Klicka på bilden för att läsa hela recensionen.