Denna expansiva miljö betydde mycket för den våg av författare som vid sekelskiftet 1900 skapade en Sundsvallslitteratur mer eller mindre ur intet. Dessa författares romaner rör sig så nära verkligheten, att vi genom dem både kan höra ljuden från sekelskiftesstaden, se platserna som de en gång såg ut och möta människorna i den verklighet de levde. Men via promenaderna genom romanerna kan vi också möta den verklighet vi lever i idag i romanfigurernas allmänmänskliga styrkor och tillkortakommanden, som vi alla kan känna igen oss i. Sätt dig skönt i fåtöljen och följ med genom att läsa dig genom promenaderna eller läs först och promenera sedan, eller varför inte, ta med dig boken under armen och följa med oss ut genom staden!

Läs här gärna minnesord över Örjan Torell, som publicerades i Sundsvalls Tidning i oktober 2021.

Promenad i litteraturens tecken med Petra Torell Hagström

Lördag 21 oktober erbjuder Petra två promenader i Sundsvall, som utgår från bokhandeln. Den första går kl 10.00 och den andra går kl 12.30. Biljetter (100 kr) köper du i kassan eller i vår webshop.

Recension

Eveline Santner har läst boken Sundsvallspromenader. Det här är hennes recension.

Som inflyttad till Sundsvall i början av 1990-talet är Lars Ahlin den författare, som jag förknippar mest med staden. Boken Sundsvallspromenader lyfter fram sex lokala författare från samma tidsepok, fem män och en kvinna. Genom att följa dem i denna litterära och geografiska kavalkad, får jag lära mer, både av författarna och av Sundsvall. Staden mellan bergen, som jag blev imponerad av redan första gången jag besökte den 1956, under en dagsutflykt från Gävle för att ”fika”. Jo, på den tiden blev det många nöjesmil i bil! Nu är jag fast förankrad i denna vackra stad och ser den som ”min”.

I inledningen skriver Örjan Torell:”hur en våg av författare skapade en Sundsvallslitteratur mer eller mindre ur intet, genom den expansiva miljön vid sekelskiftet 1900. Att livet industrialiserades och moderniserades med så våldsam kraft, att det helt enkelt måste beskrivas litterärt”. 

Enligt baksidestexten: De sex skribenterna Olof Högberg, Ludvig Nordström, Karl Östman, Gunhild Tegen, Karl Johan Rådström och Lars Ahlin omfattas av en litterär hypotes, av Örjan Torell förklarad som Öbacka-stil eller Sundsvallsmodellen. 

Dessa författares romaner rör sig så nära verkligheten, att vi genom dem både kan höra ljuden från sekelskiftesstaden, se platserna som de en gång såg ut och möta människorna i den verklighet de levde. Egentligen erbjuder inte Öbackastilen någon fast stadsverklighet att anknyta till, utan läsaren kan i stället anknyta till sina egna städer och egna livserfarenheter. Vi lever ju alla i en sorts Öbacka; i något slags socialt spänningsfält där alla våra känslor, värderingar, ambitioner och idèer nöts och stöts mot andras, enligt Torell.

Boken är på 208 sidor och rikt illustrerad med bilder från förr. Den är indelad i sex litterära promenader, där varje författare ägnas ett promenadstråk. Till varje stråk finns en detaljerad kartbild. Ett riktigt trevligt sätt att lära sig något om det Sundsvall, som fanns långt före ”min tid” i staden.

På s 15 finns ett intressant avsnitt om Frida Stéenhoff, författare och debattör för fri kärlek, fred och rättvisa. Tanken var att få med henne i Sundsvallspromenaden, men Frida Stéenhoff var ”rätt och slätt åsiktsradikal”, enligt Torell. ”Detta skiljer sig från författarkollegorna genom att hennes texter saknar denna så revolutionerande möjlighet att berika fiktionen med reellt liv, hämtat direkt ur Sundsvallsverkligheten”.

Varvsepoken som omnämns på s 41, kände jag inte alls till. Visserligen var den kortvarig, men ändå intressant att veta. Att det varit livlig sjöfart i hamnen, med ångbåtstrafik, kände jag till. Samma hamn som i dag bara trafikeras av fritidsbåtar. De enstaka stora kryssningsfartyg, som angör Sundsvall, lägger numera till i Tunadalshamnen och passagerarna bussas in till stadskärnan.

Genom att följa en författares promenadstråk i taget, hittar läsaren både i den litterära texten och i den ”verkliga” promenaden. Jag har valt att följa två promenadstråk, den med Gunhild Tegen och den med Karl Johan Rådström (far till Pär Rådström och farfar till Niklas Rådström samt ibland kallad ”den svenska litteraturens fader”).

Fjärde promenaden s113, går genom Gunhild Tegens roman, En flicka växer upp. Enligt Torells text är Gunhild Tegen inte någon renodlad stadsmodellsförfattare, hon skriver annorlunda, mer självbiografiskt. Berättelsens huvudkaraktär Alfa fungerar som ett motiv och handlar om en person Gunhild Tegen själv, hennes utveckling från barn till vuxen. Romanen är mer på detaljnivå och mycket är av en personpsykologisk realistisk karaktär.

Femte promenaden s 131, går genom Karl Johan Rådströms roman Vänskapsgatan. Den skildrar några familjers liv och öden från Sundsvalls brand 1888 fram till första världskriget. Romanen är en gedigen symbol för hur goda ambtioner spricker under ytan inför det mänskliga samlivets påfrestningar. 

Tillägg till stycket om Frida Stéenhoff. Torell försökte skapa en ”Sundsvallspromenad” genom pjäsen Lejonets unge, vilket inte lyckades. Men hennes texter har levt vidare i över 100 år!  Söndagen den 15 maj 2022 invigdes en staty av Frida Stéenhoff utanför Sundsvalls teater. Föreningen Qvinnouniversitetet Sundsvall/Timå har initierat statyn och konstnären Camilla Bergman har skapat den.

Sundsvallspromenader är en liten pärla på Sundsvalls litterära karta. En trevlig bok med intressanta nedslag i tid, miljö, händelser och människors livsvillkor. Det går lätt att ”hitta i staden” genom kartslingorna och bilderna. Boken lockar till läsning av de romaner den bygger på. Jag blev i första hand nyfiken på Gunhild Tegens och Karl Johan Rådströms romaner och börjar med En flicka växer upp och Vänskapsgatan. 

//Eveline

Text från Evelines blogg.