En rödmålad stuga med vita knutar är en svensk flagga. Den vajar på många sätt starkare i Sveriges kollektiva medvetande än ett gult kors mot blå bakgrund, och väcker en enkel värme inombords: doften av midsommarafton och kaffet efter skogspromenaden, tystnad och stillhet bortom stressen i stan.
Den röda stugan är folkets stuga. Men för den som skrapar på ytan döljer sig en mer komplex historia under falufärgen. Var kommer stugan ifrån? Vem känner sig hemma i den?
I Stugland spårar Göran Greider drömmen om stugan till det tidiga 1900-talets nationalromantik och spirande välfärdsstat. Boken är samtidigt en landsbygdsmemoar och en vindlande essä som rör sig mellan August Strindberg och Elsie Johansson, slagghögar i Falun och Thoreaus tjärn i Walden. Med typisk greidersk skärpa skärskådas dagens föränderliga politiska landskap, nationalstatens roll och den nationella gemenskap som är nödvändig för att skapa ett fungerande, jämlikt samhälle.
Stugland är en vandring genom kulturhistorien som inte ryggar för samtidens mest brännande politiska frågor.
Göran Greider är en av Sveriges mest älskade författare och inflytelserika offentliga intellektuella. Han är chefredaktör för tidningen Dala-Demokraten och har vunnit mängder av utmärkelser och litterära priser. Göran Greider har publicerat mer än 30 böcker och diktsamlingar.
Recension
Recensionen skriven av Ingalill Eriksson
Vi befinner oss i kanten på det socialdemokratiska Sverige. Göran Greider är känd socialdemokrat, inte politiker, men väl chefredaktör för den socialdemokratiska Dalademokraten, författare och en tydlig debattör i politiska frågor. Inte sällan placerar han sig på kanten av partiet. Så även i denna bok, där han beskriver det gröna, vikten av att ta det gröna på allvar. Det handlar såväl om den traditionsladdade svenska landsbygden och om städernas gröna remsor mellan betongen. Vi får följa Greider och hans fru och hund på hans två bostadsorter, i Dalarna och i Årsta i Stockholm. I Årsta har det skett en irriterande förtätning med skymmande höghus. I Dalarna är det relativt orört och Göran och hans fru kan själva bestämma när de skall måla om huset och hur björken intill husknuten skall skötas.
Huset i Dalarna är rött med vita knutar. Hela boken handlar om det, inte om det egna huset bara, utan om hela kulturen kring de röda stugorna med vita knutar. Läsaren får till och med veta receptet för hur man kokar Falu rödfärg. Men vi får framför allt följa med på en kulturell resa och här är vi mitt i hjärtat av Sverige. Det är Greiders grundidé. Han ger oss litterära referenser och han gör även en internationell exposé. En stuga kan heta hytte eller cabin, men ingen annanstans än i Sverige finns den med Falu rödfärg målade röda stugan med vita knutar.
Bokens form kallar författaren själv för en essä (sid 113) och en sång (sid 122). Här anger han också exakt klockslag, så han skrivit boken. ”Klockan 12.42 den 7 september 2021 slutar jag min lilla sång till den röda stugan.” Men så har han glömt en sak, som han måste tillägga. ”Men jävlar!” utbrister han. Det som glömts och som måste läggas till är historien kring ett foto, som Greider själv tagit från tåget vid Skutskärs fabrik. Tåget går sakta förbi där och författaren har i flera år varit frågande kring en röd stuga, som står innanför fabriksgrindarna i en annars grå miljö. Vad är det för en stuga? Svaret får vi så i slutet av boken. Huset har flyttats från Älvkarleby och bebotts av August Lindberg. Denne man blev efter en fattig uppväxt engagerad i fackföreningsrörelsen och var slutligen LO:s ordförande. Nu är stugan lite av ett muséum, där viktiga papper förvaras. August Lindberg var med och undertecknade Saltsjöbadsavtalet 1938. Göran Greider blir jättenöjd över att få veta detta. Så blev det då ett socialdemokratiskt slutackord i sången om den röda stugan.
För mig vilar det en sorg kring den avslutande bilden. Jag har haft släktingar som arbetat på fabriken i Skutskär. De har bott i röda hus med vita knutar och även varit med i facket. Greiders entusiasm smittar dock inte av sig.
Men det skall sägas: Du behöver inte vara socialdemokrat för att ha behållning av boken om Stugland. Den är välskriven och den innehåller både känslor kring naturen och politiken i allmänhet. Särskilt intressant är det intellektuella resonemanget om nationalism, den gamla och de nya formerna av nationalismen.
Sundsvall den 12 maj 2022
Ingalill Eriksson
