En grå söndagsförmiddag i maj 1712 hittas en man död under märkliga omständigheter. Mannen har blivit hängd i en tall, ansiktet är sönderhackat och på marken ligger ett underligt träsmide. Den oförvitlige kronolänsmannen Erik Forsbeck och hans försupne medhjälpare Joen Larsson rider ut för att undersöka vad som hänt.
Händelsen är den första i en rad våldsamma dåd som skakar Farilla socken, i nordvästra Hälsingland, denna sommar. I skuggan av det stora nordiska kriget, den ständigt hotande svälten och böldpestens härjningar inleder Forsbeck jakten på en undflyende gärningsman.
Under den förhärskande kristendomen döljer sig lager av hedendom, samisk trolldom och skogsfinnarnas svarta magi vilket gör fallet svårlöst. Är det en mördare, ett straff från Gud eller är det den onde själv som släppts lös?
Författaren
Erik Nilshammar, romanförfattare från Färila i Hälsingland. Han debuterade 2016 med Apokalypsen i Storå, den första boken i en trilogi om Storå-Tarzan och folket på Vidderna. Del två, Döden på Vidderna kom 2017 och den avslutande Kungen av Gomorra släpptes i november 2018. Detta glesbygdsepos utspelas sig i ett norrländskt inland där människor och förhållanden sällan är det som det till en början utger sig för att vara. Böckerna är fulla av humor, absurda händelser och oväntade vändningar som det anstår en riktig skröna. Nilshammars stil har av somliga beskrivits som en korsning mellan Torgny Lindgren och Åsa-Nisse.
Redan som barn skrev Erik Nilshammar berättelser och som frilansjournalist levererade han texter till tidningar. Men att bli författare var aldrig något han önskade eller planerade för som ung. För bara fem år sedan tog han sig en veckas ledighet från jobbet och satte sig ner för att testa om det gick att skriva något intressant utan att något djupt hade växt fram under lång tid. Och det gjorde det.
– Det var inte så mycket motstånd. Jag tänkte inte att det skulle bli en bok, men testet gick bra. Det bara flödade ut en ny värld på skärmen framför mig, säger Erik.
Läs författarens hemsida här.
2 kommentarer på “Erik Nilshammar, Kråkmorsdalen”