Om ett dygn ska domen falla, den som kan förändra allt. Filmproducenten har flytt undan reportrarna och förskansat sig i ett lånat hus utanför New York. Han tänker på att han måste sätta igång med ett nytt filmprojekt, att någon borde filmatisera Don DeLillo; han tänker på sina barn och barnbarn, ska de komma och hälsa på? Staben runt omkring – assistenter, medarbetare, tjänstefolk, en massös – trippar på tå kring det faktum att något avgörande ska hända imorgon.

Med en berättarröst som ligger tätt inpå Harvey och skildrar hans vånda och alienering, projektioner, försvar och aggressioner lyckas Cline förvandla en figur som antagit symboliska dimensioner till en man av kött och blod. Hennes starka psykologiska porträtt kryper under skinnet på läsaren.

Recension

Recension av Ingalill Eriksson

Allt kretsar kring Harvey, den berömde filmproducenten. När han klär upp sig, bär han tunna röda strumpor. Påven har också sådana strumpor. De kallas därför påvestrumpor. Om bara någon dag är det dags för Harvey att framträda i rätten och försöka se respektabel ut inför juryn i domstolen. Vi befinner oss på amerikansk mark och juryn har stor makt. Kanske kommer fotbojan att sticka fram mellan strumpan och byxan på den åtalade kändisen.

Harvey pendlar känslomässigt mellan det självsäkra – klart jag kommer att bli en fri man – och det ångestfyllda, det deprimerade, rädslan och ilskan. Han är minsann inget monster. Kvinnor eller flickor har fel, då de anklagat honom, menar Harvey med sina fina kläder framlagda på sängen i en slags beredskap. Och han suggererar sig med tankar om en upphöjdhet över andra.

Emma Cline har i sin kortroman försökt ge en bild av denne mans inre och yttre liv. Det finns människor i hans omgivning, bland annat en manlig betjänt, en berömd författare som granne och kompanjon i ett filmprojekt, en före detta fru, en dotter. Och så en massa sms och telefonsamtal från mer eller mindre kända figurer. Hat och hot blandas med beundran och hyllningar i en obegriplig blandning i en ständigt plingande mobil. Skall det vara slut nu i och med rättegången? Vilken vändning kommer det att ta?

Som läsare blir man ambivalent till denne man, och jag antar att det ingår i författarens ambitioner. Läsaren tvingas in i en sjuk värld, där filmproducenten är en del. Jag tycker synd om honom och får en viss förståelse för hur denne vämjelige man tänker och tolkar världen omkring sig. Jag blir också arg på honom och håller inte med. Framför allt skapas en förståelse för hur han skyddas och skyddar sig själv. Han kommer antagligen att klara sig i rätten, iklädd sina röda påvestrumpor.  

Kortromanen lockar till ytterligare läsning av Emma Cline. Hon har gjort sig känd genom debutromanen Flickorna, som handlar om gruppen kring Charles Manson. Boken om Harvey kallas en kortroman och det är verkligen en kort roman (90 sidor), gränsande till novell. Jag ser fram mot att läsa Daddy, som då är en novellsamling. Cline imponerar, då hon ger sig i kast med känsliga omdebatterade ämnen, utan att hemfalla till den massmediala dömande tonen.

Sundsvall den 8 februari 2022

Ingalill Eriksson