I Sverige är oron för ett tyskt angrepp stor år 1940. Nazisterna har intagit Danmark och Norge, kvar är endast Sverige som ligger som en isolerad ö omgiven av ockuperade länder.

Ilse anländer till Strängnäs från Tyskland för ett hemligt uppdrag. Hon bär på ett sorgligt förflutet och drivs av hämndbegär. Disa sliter hårt som förplägningslotta på regementet i samma stad, men har en dröm om att en dag öppna sitt eget kafé. En sensommardag kommer Betsy in i bilden. Betsy både ser ut och agerar som en filmstjärna och hon fängslar alla hon möter på gott och ont. Disa blir förvånad när Betsy väljer henne till sin förtrogna men ju mer de lär känna varandra desto mer uppskattar de varandras sällskap.

När höstmörkret sänker sig börjar en rad märkliga händelser inträffa på regementet. Jakten på en syndabock börjar och plötsligt anklagas Disa, Betsy och de andra lottorna för att läcka information som kan röja rikets säkerhet. Förhoppningen om att kriget ska ta slut så att livet kan bli som vanligt igen verkar långt borta. Vad är sanning och vad är lögn, vem är god och vem är ond?

Svarta vingar är en roman om dubbelliv, vänskap och falskhet i en tid när alla misstänker alla.

KRISTIN FÄGERSKJÖLD är född 1974 och har alltid haft ett passionerat intresse för historia. Svarta vingar är hennes tredje roman och den avslutande delen i den löst sammanhållna serien Krigets kvinnor om tiden runt andra världskriget. De första hyllade delarna heter Klar himmel och Nattens färger.

Recension

Recension av Ingalill Eriksson

Ilse är en av huvudpersonerna i denna roman. Hon har dubbelt medborgarskap och pratar både tyska och svenska. Andra världskriget pågår och händelserna utspelar sig i början av 1940-talet. Ilse bär på en stor sorg, för att inte säga förtvivlan, över att hennes älskade Willi och hennes bror Torkel försvunnit. De har stridit på Tysklands sida och nu befaras att de dött. Willi tjänstgjorde inom flottan, på en båt som sänkts, troligen av norska motståndsmän. Ilse själv dör under mystiska omständigheter på en färja, då hon är på väg tillbaks till Tyskland för att åter bosätta sig där. Dödsfallet utreds aldrig, utan omnämns bara som en liten notis i Ystads lokaltidning. Läsaren får följa Ilses väg ner i havsdjupet, då hon upplever att hon återförenas med sin älskade Willi. Paret hade levt bland de välbeställda i Tyskland och bevistat många baler och fina tillställningar och de hade haft planer på att gifta sig.

En annan huvudperson i boken är Betsy. Hon har också en mängd fina balklänningar i sin garderob, tillsammans med hennes dyra skor och väskor. Betsys föräldrar är mycket rika och hon har ett adligt namn. Pappan har gjort affärer med Tyskland och skapat sig ett stort kapital. Godset hör också hit och fadern bekostar Betsys uppehälle, bland annat med en lägenhet i Strängnäs.

En tredje huvudperson är Disa, som kommer från betydligt enklare förhållanden i Sörmland. Hon blir vän med Betsy och får flytta in hos henne, efter att ha bott i enkla förhållanden, som mer liknar ett logement. Disa tycker först att Betsy är mycket lat och opraktisk av sig, men de blir vänner så småningom. När Disa skall på bal, tillsammans med sin Olle, får hon låna en tjusig klänning och ett par skor ur Betsys garderob.

Knutpunkten förhändelserna är en militär anläggning i Strängnäs. De tre kvinnorna är lottor och de sköter matlagningen och serveringen till de inkallade männen. Ibland sker det till skogs, ute i fält. Kärlek uppstår. Läsaren lotsas in i kärleksbekymmer, men också i matlagningskonst och vänskap mellan kvinnorna.

Författaren har inte ambitionen att skriva en indignerad politisk roman. Visserligen får vi ta del av beskrivningar av nazist-sympatier i Sverige och om livet i en patriotisk familj i Tyskland, där firandet av jul sker med hakkors i granen. Jesus i krubban skulle man inte ha framme. Han var ju jude.

Tyngdpunkten i romanen ligger i hämndkänslor mot norrmännen som gjort motstånd och till och med sänkt tyska fartyg som gått in i Oslofjorden. Men Kristin Fägerskjölds ton är försonlig, nästan till överdrift kan jag tycka. En kvinna som genomför en sprängning mot norrmän i Strängnässkogarna beskrivs med försonande drag. Som läsare störs jag av att nazistiska attityder döljs i romanen. De tre kvinnliga huvudpersonerna, Ilse, Betsy och Disa är främst kompisar, ända in i det sista. Och de pratar inte politik.

Det bör tilläggas att romanen är den sista i en trilogi om kvinnor i krig. Men del tre, den om Svarta vingar, kan läsas separat.

Sundsvall den 27 januari 2022

Ingalill Eriksson