Efter katastrofen samlas Stockholms sista överlevare i Mosebacke republik, belägen i en grotta på Södermalm. Drabbade av svält och sjukdomar försöker invånarna upprätthålla någon slags civilisation. De drömmer om ett fungerande postverk och dyrkar Kevin Costner. Men läget blir alltmer hopplöst. Den före detta konstnären Carl Johan vill ingjuta hopp i folket genom kulturella upplevelser. Är det verkligen vad den döende befolkningen behöver? Och vad fungerar i så fall bäst: My Fair Lady eller Sound of Music?
Råttornas herre är en dystopisk roman om livet efter katastrofen, rikligt illustrerad av både Carl Johan De Geer och Jan Lööf. Samhällskritik blandas med humor och popkulturella referenser.
Carl Johan De Geer (f. 1938) har skrivit över tjugo böcker och är förutom författare även verksam som skådespelare, scenograf, konstnär, fotograf och designer.
Jan Lööf (f. 1940) är illustratör och serietecknare som genom sina barnböcker präglat flera generationer. Han spelade dessutom Janos i den kultförklarade tv-serien Tårtan.
Recension av Ingalill Eriksson
Föreställ dig att du ser en stor råtta framför dig. Råttan har uniform, är fryntligt tjock men ser bestämd och målmedveten ut. Det är en råtta som är fram-avlad av människor, vilka befinner sig under jord och lever på svältgränsen. Dessa magra, glåmiga och smutsiga människor bor i gångarna kring Slussen i Stockholm. De kan inte gå ut på grund av risken för radioaktivitet. Det har skett en stor smäll. Människorna som överlevt har bildat Mosebacke republik.
Carl Johan De Geer (text) och Jan Lööf (teckningar) har skapat en science fiction i ord och bild. Både språk och illustrationer håller hög klass. Perspektivet är stockholmskt, men också svenskt och allmänmänskligt. Som läsare får man inte bara kalla kårar längs ryggraden av skräck. Vi bjuds också på befriande skratt och eftertankar. Med satirisk finess anknyter författarna till dagens verkliga samhälle och aktuella personer och händelser.
Invånarna i Mosebacke republik har ingen religion. I stället hyllar de Kevin Costner. Lögnerna är många och moralen låg. Till det allvarliga och skrämmande hör att råttor föds upp, utnyttjas och genmanipuleras. Till slut blir råttorna människorna övermäktiga. Det börjar med att råttorna görs större för att med kraft orka springa i ett hjul, som skall alstra ström. Det behövs muskelstyrka hos dessa råttslavar. Och så smakar de bättre, då de blir till mat. De uttjänta slavarna förvandlas då till härliga kötträtter och några människor får koppla av från den ensidiga kosten, bestående av olika slags mossor och maskar.
Människor har i alla tider velat ha kultur, dans, musik och teater. Carl Johan spånar kreativt och sätter upp My Fair Lady. Han vill roa, skapa stämning och ingjuta hopp i de annars mörka gångarna på Söder i Stockholm, eller snarare under före detta Söders höjder. Kanske får de smutsiga och hopplösa människorna en upplivande upplevelse – innan råttorna tar över.
Science Fiction hör inte till det jag brukar läsa. Men den här boken är överraskande bra, så bra att jag rekommenderar den till fler läsare, förutom de allra mest räddhågsna eller kräsmagade. Kulturdebatten går vidare ovan jord.
Sundsvall den 15 januari 2022
Ingalill Eriksson
