Jonas Karlsson, Nya människor i fel ordning, Wahlström & Widstrand, 2021

Ingalill Eriksson har läst Nya människor i fel ordning. Här är hennes recension.

Jonas Karlsson har en av huvudrollerna i den nya spelfilmen om Karl Bertils julafton. Sminkad nästan till oigenkännlighet spelar han pappan till Karl Bertil. Men Jonas Karlsson har många strängar på sin lyra. Han är inte bara skådespelare och dramatiker, utan också författare av romaner och noveller. Här är han mer osminkad och ger ifrån sig av sina innersta tankar, om än i fantasins form. Nu senast har han kommit ut med ”Nya människor i fel ordning”. Boken är ett julklappstips från mig. Eller köp och läs den för egen del.

Novellerna kan läsas som separata små underfundiga pärlor. Men novellerna hör också ihop. Den gemensamma tråden utgörs av frågor om livets mening och om allt bara går i cirklar i en upprepning. Eller om det är möjligt att hamna på nya spår mitt i en osäkerhet. Det finns också en förbindande tråd då olika människor dyker upp i nya skepnader och att nya människor visar sig, fast i oväntad ordning. Där av den något kryptiska titeln på novellsamlingen.

Som läsare kastas vi i första novellen rakt in på en fest, där ett nyseparerat par hör till gästerna. ”Frida kom senare. Jag var redan där.” Festen urartar. Frida blir full, får ett utbrott med anklagelser mot den saktmodige och ouppmärksamme mannen. Denne urskuldar sig själv. Hade Frida ändå lite rätt? I senare noveller försöker olika personer förstå sig själva och varför det blivit som det blivit. Hur artar sig situationerna förr och nu och framåt.

Boken är fylld av humor och man ler i mjugg vid läsandet, då Karlsson hittar på den ena dråpliga berättelsen efter den andra. Pojkar som plockar körsbär, rucklet på landsbygden som skall säljas eller bebos, kvinnan som vill förändra sig, men då klockan tickar beslutar sig för att återgå till sitt gamla jobb som hon nyss flytt ifrån. Kent som leker konsult och skall sälja tur och turnummer till lättlurade människor.

I den sista novellen finns också en skräckbild med en osäker man som letar efter sitt hotellrum. Till slut hamnar han i en mjuk dubbelsäng i det sökta rummet. Han är framme efter ett långt sökande. Mannen har fått orientera sig själv i sitt sökande, ungefär som läsaren får göra i novellsamlingen. Vi lämnas till slut i eftertanke på en mjuk och behaglig dubbelsäng.

Sundsvall den 2 december 2021,
Ingalill Eriksson