Julian Lawndsley har lämnat den hektiska affärsvärlden i London för ett lugnare liv i en sömnig engelsk kuststad, där han öppnat en bokhandel. Inom kort får han kontakt med Edward, en verserad herre som bor i Silverview, det mäktiga huset i utkanten av staden. Men vad finns i Edwards förflutna och varför är han så intresserad av Julian? Spåren leder till en av underrättelsetjänstens mörkare hemligheter, och till en läcka som kan få ödesdigra konsekvenser.

Silverview är John le Carrés sista roman. Det är en berättelse om kampen mellan professionell plikt och individuell moral, och om vad vi är skyldiga dem vi älskar.

Med sina tjugoåtta utgivna böcker som översatts till många språk, efter otaliga filmatiseringar och mängder av priser blev nyligen avlidna John le Carré en litterär ikon, en skapare av den moderna spionromanen, en författare som inspirerat så många andra. Men den inledande vägen dit var inte enkel.

John le Carré är en pseudonym för David John Moore Cornwell som föddes 1931 i Poole, Dorset. Han hade en äldre bror och två yngre halvsyskon och en rätt besvärlig uppväxt med en mamma som lämnade hemmet när han bara var fem år (de återförenades först sexton år senare) och en pappa som bland annat fängslades för bedrägeri (pappan är förebild för bedragaren Rick Pym i boken En perfekt spion). Han vantrivdes i skolan, tyckte inte alls om den hårda internatskolemiljö han befann sig i, och redan vid sjutton års ålder tog han sig 1948 till Bern i Schweiz för språkstudier. Vid nitton års ålder fick han sina första kontakter med en brittiska säkerhetstjänsten, först genom sina kunskaper i tyska som var användbara i förhör med människor som flytt genom järnridån till väst. När han 1952 återvände till England för studier i Oxford arbetade han samtidigt i hemlighet för MI5 med att spionera på vänstergrupper vid universitetet. Sedan hans pappa gått i personlig konkurs 1954 arbetade han som lärare för att kunna försörja sig men lyckades ta sig tillbaka till Oxford där han tog en examen i moderna språk, för att sedan stanna kvar vid universitetet där han undervisade i franska och tyska.

1958 blev han anställd på riktigt vid MI5 som aktiv agent. Sina erfarenheter använde han snart för att börja skriva på det som senare kom att bli hans debutroman och nu skapade han också George Smiley, som skulle bli hans mest återkommande huvudperson, delvis med en av handledarna vid Oxford som förebild.

1960 gick han över till utrikestjänst för MI6 och arbetade som hemlig spion med olika tjänstemannaroller vid ambassader som officiell täckmantel; först med placering i Bonn och senare Hamburg. Hans karriär som spion tog slut 1964 sedan den kände brittiske dubbelagenten Kim Philby avslöjat honom, och många andra, för KGB (Philby blir förebilden för ”Gerald”, den mullvad som George Smiley jagar i Tinker Tailor Soldier Spy 1974). Då hade han gjort internationell succé som författare vilket naturligtvis underlättade karriärbytet. Pseudonymen John le Carré hade han skapat eftersom det var förbjudet för människor inom säkerhetstjänsten att publicera sig under sina verkliga namn.

Han debuterade som författare 1961 med Call for the Dead som blev Telefon till den döde på svenska (senare återutgiven med titeln Spionen måste dö), där han introducerar George Smiley. Den och Mord i högre skolan (1962) är ganska korta böcker och gjorde ingen stor succé (översattes först senare till svenska). Men 1963 gav han ut den tredje boken om George Smiley, en mer omfattande och genomarbetad text som med titeln The Spy Who Came in from the Cold (Spionen som kom in från kylan) slog igenom med dunder och brak i många länder. Sedan dess arbetade han på heltid som författare.

John le Carré (efternamnet betyder fyrkant på franska) var alltså aktiv författare i närmare sextio år och gav ut 28 böcker. Nio av dem har George Smiley som huvudperson, en är en självbiografi och resten är fristående spänningsromaner, de allra flesta med någon sorts koppling till underrättelseverksamhet, spioneri, politik och internationella relationer samtidigt som de alla borrar djupt i personliga relationer av många olika slag.

Hans böcker finns utgivna på närmare fyrtio språk och har varit underlag för otaliga filmatiseringar. Jag tror många lite äldre deckarfans till exempel kommer ihåg den fantastiska engelska TV-serien Tinker Tailor Soldier Spy (Mullvaden) från tidigt 80-tal med Alec Guinness i huvudrollen som George Smiley (går säkert att hitta på nätet fortfarande). le Carré är en författare som inspirerat många andra stora namn inom genren.

Genom åren har han fått mängder av priser och utmärkelser av olika slag. Det sista var Olof Palmepriset som han fick 2019 då han valde att donera hela prissumman, 100 000 US dollar, till Läkare utan gränser.

För att avsluta med något om hans privata liv som vuxen gifte han sig första gången 1954 med Alison Ann Veronica Sharp och de fick tre söner: Simon, Stephen och Timothy. De skilde sig 1971 och 1972 gifte han sig med Valérie Jane Eustace, en förlagsredaktör som sannolikt haft större betydelse för författarskapet än hon fått officiellt erkännande för. De fick en son, Nicholas, som också blivit författare under namnet Nick Harkaway. Större delen av sitt liv bodde han i samhället St Buryan i Cornwall men hade också ett hus i norra London. Efter att i merparten av sitt liv varit betraktad som en mycket lojal engelsk medborgare blev han under senare år allt mer frustrerad över den politiska utvecklingen. I sista boken han skrev, En fri agent (alltså inte Silverview som då redan fanns som outgivet manus), är han starkt kritisk mot USA / Trump, Ryssland / Putin, men också mot England, Boris Johnson och Brexit. Det gick så långt att han med hjälp av sina irländska rötter sökte irländskt medborgarskap. Efter ett fall i hemmet vårdades han på Royal Cornwall Hospital i Truro där han dog 12 december 2020, 89 år gammal. Hans fru Valérie dog bara två månader senare.

Silverview, första boken som ges ut efter le Carrés bortgång, utges av Bonniers 16 november 2021.

Utgivna böcker (engelska / svenska titlar):

• 2021 Silverview / Silverview
• 2019 Agent Running in the Field / En fri agent
• 2017 A Legacy of Spies / Spionernas arv (George Smiley 9)
• 2016 The Pigeon Tunnel: Stories from My Life / Duvornas tunnel: berättelser från mitt liv (självbiografi)
• 2013 A Delicate Truth / En känslig sanning
• 2010 Our Kind of Traitor / Vår egen förrädare
• 2008 A Most Wanted Man / En eftersökt man
• 2006 The Mission Song / Den gode tolken
• 2003 Absolute Friends / 2004 Absoluta vänner
• 2001 The Constant Gardener / Den trägne odlaren
• 1999 Single & Single / 2000 Single & Single
• 1996 The Tailor of Panama / 1997 Skräddaren i Panama
• 1995 Our Game / Lekar och spel
• 1991 The Unbearable Peace / 1992 Den ädle spionen
• 1993 The Night Manager / 1994 Nattjänst
• 1990 The Secret Pilgrim / 1991 I sanningens tjänst (George Smiley 8)
• 1989 The Russia House / Ryska huset
• 1986 A Perfect Spy / En perfekt spion
• 1983 The Little Drummer Girl / Den lilla trumslagarflickan
• 1979 Smiley’s People / 1980 Vinnare och förlorare / Smileys krets (George Smiley 7, Karla-trilogin 3)
• 1977 The Honourable Schoolboy / 1978 Käpp i hjulet / En hedervärd skolpojke (George Smiley 6, Karla-trilogin 2)
• 1974 Tinker, Tailor, Soldier, Spy / 1975 Mullvaden (George Smiley 5, Karla-trilogin 1)
• 1971 The Naive and Sentimental Lover / 1973 Den naive och sentimentale älskaren
• 1968 A Small Town in Germany / 1969 En liten stad i Tyskland
• 1965 The Looking-Glass War / Spegelkriget (George Smiley 4)
• 1963 The Spy Who Came in from the Cold / 1964 Spionen som kom in från kylan (George Smiley 3)
• 1962 A Murder of Quality / 1965 Mord i högre skolan (George Smiley 2)
• 1961 Call for the Dead / 1966 Telefon till den döde / Spionen måste dö (George Smiley 1)

Recension

Anders Kapp har läst Silverview.

Spionromanens mästare John le Carré lämnade oss för ett knappt år sedan, vid 89 års ålder. Silverview, hans sista bok, var inte ett ofullbordat manus; det var komplett men opublicerat vid hans död. Boken släpps 16 november och är tema för ett seminarium på Svenska Deckarfestivalen 2021.

Möjligen avvaktade John le Carré med att ge ut Silverview eftersom det sannolikt är hans mest kritiska bok någonsin om den brittiska underrättelsetjänsten. Han skrev den efter En känslig sanning (2013) och är en ren njutning att läsa, på många sätt en klassisk le Carré med hans speciella berättarteknik, en sorts mästarklass för alla som vill lära sig hur man bygger stark och intelligent spänning med en sirlig långsamhet där dramatiken hela tiden existerar i skuggornas bisatser. Här finns en vardaglig yta med vanliga människor som lever sina vanliga liv men alldeles under denna yta finns allvarliga internationella hot.

I inledningen möter vi den unga kvinnan Lily som med sin tvåårige son Sam i vagnen utför ett uppdrag för sin döende mamma. Hon är upprörd och ilsken, tycker det hela är idiotiskt när hon går utmed South Audley Street i regnet och stormen för att hitta rätt hus. Hon ska lämna ett hemligt brev till någon Stewart Proctor; hon har ingen aning om vad det handlar om men gör ändå som hon är tillsagd, man kan knappast säga nej till en döende mamma.

”Samma morgon, i en liten kuststad längst ute vid havet i East Anglia, steg en trettiotreårig bokhandlare vid namn Julian Lawndsley ut från sidodörren på sin alldeles nyinköpta butik och började framåtlutad, med ena handen om den uppvikta sammetskragen på en svart överrock som var en del av det liv i Londons finansdistrikt som han hade övergett två månader tidigare, att mödosamt ta sig fram längs den tomma och öde stenstranden på väg till det enda kaféet som serverade frukost vid denna dystra tid på året.” (En typisk Carré-mening som vackert och levande introducerar en av berättelsens huvudpersoner.)

Julian träffar en äldre man som besöker bokhandeln, Edward Avon, en karismatisk person som knappast kommit dit av en slump; det visar sig snart att han varit god vän med Julians döda pappa, Henry Kenneth Lawndsley. Julian har ett komplicerat förhållande till sin döda pappa och är inte alldeles bekväm med att prata om honom men Edward fortsätter att prata om deras fortsatta studier på Oxford. Det visar sig snart att Edward är pappa till inledningens Lily och den döende mamman, Deborah Garton, var länge en av säkerhetstjänstens absolut mest ledande analytiker. Den komplicerade familjen bor i ett stort hus på andra sidan staden, et hus som kallas Silverview.

Därmed har vi träffat de viktigaste karaktärerna i historien, som rör sig vindlande mellan nutid och dåtid. Men det dyker upp många andra kompletterande och fascinerande karaktärer i en berättelse som inrymmer en hel del av Europas moderna historia, behandlat på författarens oefterhärmliga sätt.

Om Balkankonflikten till exempel: ”Sex små nationer som grälade om arvet efter den store pappa Tito. Som alla slogs för Gud, som alla ville vara herrar på täppan och som ingen kunde gilla. Som alla tyckte sig ha rätten på sin sida som vanligt, och som alla utkämpade krig som deras förfäder hade utkämpat tvåhundra år tidigare och förlorat.”

Inledningens Stewart Proctor kallas av vissa för ”Proctor-the-Doctor. Chef för landets inrikes säkerhet. Verkställande häxjägare.” Han lever med hustrun Ellen i ett stort hus, avsides beläget bland kullarna i Berkshire. Det är en stor och betydande familj. ”För närvarande kunde familjen Proctor redovisa två höga domare, två framstående advokater, tre läkare, en dagstidningsredaktör, inga politiker, gudskelov, och en hygglig samling spioner.” Stewart är på jakt efter en allvarlig säkerhetsläcka från en brittisk-amerikansk hemlig central, belägen nittio meter under den sista aktiva brittisk-amerikanska strategiska militärbasen som ansetts fullkomligt säker. För att komma åt den ”skulle al-Qaida eller kineserna eller vem det vara månde bli tvungna att gräva ett jävligt stort hål mitt i landningsbanan där uppe, och vara borta igen nästa morgon.”

Det är en underbar läsning fylld av författarens torra brittiska humor som samtidigt innehåller en stringent kritisk granskning, fantastiska karaktärer med relationer som utvecklas på oväntade sätt under decennier och ett språk som det är en njutning att läsa. Här finns ingenting förenklat, lättuggat eller övertydligt, här finns i stället massor av utrymme för läsarens tolkningar och fantasier.

Varför Silverview i titeln och som namn på det stora huset? Den som kan sin Friedrich Nietzsche har svaret på den frågan och alla andra får läsa boken för att få svar, jag tänker inte spoila.

Författarens tid som ung vuxen präglades i hög grad av kalla kriget; han var själv en del av det under sin tid som agent och det har varit ett centralt tema i många av hans böcker där öst, Sovjetunionen, var den tydliga fienden. Inte med något förenklat svartmålande av öst eller trivialt förhärligande av väst som kan finnas hos vissa andra författare inom genren, men väst är ändå den godare sidan och genomgående har den brittiska underrättelsetjänsten varit relevant och bakom alla konflikter och förräderier ändå en i huvudsak god kraft i världen. Även om alla hans böcker har politik och internationella relationer som tema, ett område där han hade stor kunskap, har han aldrig varit direkt ideologisk i sitt skrivande. Som läsare har man nog uppfattat honom i mitten av den politiska skalan, sannolikt en ganska typisk moderat brittisk tory.

Efter murens fall var det många som hoppades på en stark demokratiseringsvåg i världen, men så har det inte riktigt blivit och det är en utveckling som bekymrade le Carré ordentligt. Silverview är den första boken där den brittiska underrättelsetjänsten kritiseras mer strukturellt, vilket är den sannolika förklaringen till att manuset blev liggande opublicerat i några år, men han skulle gå betydligt längre i den sista bok han skrev, En fri agent, där han är tydligt kritisk mot utvecklingen i världen. När västvärldens största stat, USA, kan ledas av en hatisk lögnare som Trump, och när Ryssland förfaller till något ännu värre och farligare än Sovjetunionen någonsin var med den tydliga fusionen mellan politiken och internationell kriminell maffia under Putin är det en utveckling som le Carré verkligen föraktar. Och det gäller även hans eget älskade England som förfaller till Brexit och populism, som ”går i Putins fotspår”; det går så långt att han i slutet av sitt liv sökte medborgarskap på Irland (hans familj har irländska rötter) för att lämna England.

Det är en stark och intelligent röst som nu gått ur tiden, en både litterär röst och en djupt humanistisk människa som man inte kan göra annat att sakna; en sorts människa som behövs mer än någonsin i vår oroväckande samtid.

Anders Kapp
Text från bloggen Kapprakt