Ett halvår har gått sedan tumulten nere i viskornas grottsalar, då Varkjaur och hans följe gav sig av när Iza skulle krönas till väktarinna.

Sedan dess har det mest varit skola och vanligt tonårsliv för Iza. Egentligen borde hon studera boken Viskornas dal, och sätta sig in i vad uppgiften som väktarinna innebär, men det går trögt. Det är som om motivationen försvann med Varkjaur – och från honom har hon inte hört ett ord. Men så uppstår ett nytt hot mot kristallgrottan. En hänsynslös gruventreprenör har hittat fynd i Kaulinpää och vill provborra. Med ens behöver viskorna sin väktarinna. Iza måste kalla på skrindviskorna – och Varkjaur …

Andlöst spännande och originellt om kärlek och uråldrig magi i Tornedalens hisnande miljöer. Kristallgrottan är den andra delen i trilogin Viskornas dal

Åsa Rosén, född 1967 i Övertorneå, debuterade med 2013 med Cirkus Caramba och Eldslukarmysteriet. Efter det har hon skrivit ytterligare två böcker om Cirkus Caramba. Hon har även fortsatt att illustrera andra författares texter, som Kerstin Lundbergh Hahns bokserie om Fröken Spöke (Nypon förlag). Nu är hon aktuell med trilogin Viskornas dal.
Åsa har utbildat sig på Skrivarakademin, Pedagogik/Teknik vid Stockholms universitet, Academy of Art i San Fransisco och Rmi Berghs. 2021 nominerades hennes bok Väktarinnan till Norrlands litteraturpris.

Åsa berättar om sig själv: ”I vårt kök hemma i Tornedalen stod kaffebryggaren alltid på. Där samlades renskötare, jägare, dragspelare, tullare, smugglare och nasare. Jag hängde vid köksbordet och lyssnade till deras berättelser. Byn hade också ett bra bibliotek, det och att vara omgiven av starka karaktärer väckte lusten och intresset att skriva.
 
Jag ritade och skrev berättelser och fyllde mina dagböcker med rapporter om alla människor som jag mötte. Min stora släkt brukade säga att jag hade ett rikt inre liv. Eftersom jag alltid var omgiven av så många människor var min fantasivärld det enda stället där jag kunde vara ostörd.
När jag var 20 flyttade jag till Stockholm för att börja på en konstskola och nu bor jag i Nacka i bagar Bengtssons gamla bageri med man, barn och katt. 
Fortfarande ser jag Tornedalen som mitt hem och det är dit jag åker för att hitta lugnet och inspirationen.”