Amanda är bäst på fest, kanske lite väl bra. Sofia briljerar men är advokatbyråns enda svarta kvinna. Caroline har allt, minus en miljon Instagramföljare. De tre vännerna avnjuter vuxenlivets förrätt i Stockholms innerstad. På ytan är allt bra. Där under pågår något helt annat. ”Allt vi inte sa” är en berättelse i gränslandet mellan psykologisk spänning, mörk underhållning och samtidsroman i fritt fall och utan bromsanordning.
Författaren
Sara Osman är född 1992 och uppväxt i Sundsvall i en svensk-somalisk familj. Hon utbildade sig till jurist och arbetar nu som det i Stockholm. Idén till debutromanen kom under en semester i Toscana sommaren 2019 och då startade ett intensivt arbete. I en intervju berättar hon: ”Om jag ska göra något så gör jag det helhjärtat. Och jag har ADHD, så jag har väldigt mycket energi. Jag bara skrev, jobbade och tränade.” Efter tre månader hade hon en första version av sitt manus, i mars 2020 fick hon beskedet att hennes manus antagits av Albert Bonniers förlag, och nu i maj kom boken ut.
En av huvudpersonerna i boken, Sofia Elmi, bygger i viss utsträckning på Sara Osmans egen bakgrund, till och med att de bägge har rätt ”svenska namn” och en del andra detaljer, men även hennes egna erfarenheter som svart kvinna i mycket vita miljöer. Hon betonar dock att det inte är en självbiografisk roman. För de andra två huvudpersonerna gissar jag att hon hittat mycket stoff från juristutbildningen och sitt yrkesliv.
Hon bor nu i centrala Stockholm med sambon Oliver.
Sagt om boken av andra författare
”Jag älskar Sara Osmans språk, för det finns inga döda ord nånstans, jag liksom ramlar rakt genom boken, allting är hysteriskt och underbart – och djupt sorgligt.” – Alex Schulman
”Sara Osmans debut har allt: tonen, takten och träffsäkerheten. Skrattet fastnar i halsen och raseriet får pulsen att rusa när karaktärernas värld blir min egen. Det här är så vansinnigt bra.”- Lina Bengtsdotter
”Igenkänningsfaktorn lika hög som delägarlönen på en premiumbyrå. Samtidsblicken lika skarp som rättsanalysen hos en elitjurist. Sara Osmans debut osar satir och spänning. Given läsning!” – Jens Lapidus
Recension
Anders Kapp har läst och skriver ”gapskrattet fastnar i halsen”
Det här är galet kul, sällan har jag läst en text med så många träffsäkra oneliners, sällan har jag skrattat högt så många gånger som under läsningen av Sara Osmans debutroman Allt vi inte sa. Titeln säger en del om vad det handlar om; det är så mycket vi inte säger, som vi inte vill prata om, inte minst för att upprätthålla våra älskade fasader, våra självbilder, våra livslögner. Fasadkrackelering är ett tänkbart ord för att beskriva den här berättelsen om det smärtsamma i fasader som faller, tystnadens ibland mycket obehagliga konsekvenser. För även om den här läsningen bjuder på många skratt är det varken humor eller feelgood som är användbara kategoriseringar; det är en svart och mycket träffsäker samtidsskildring som arbetar med flera av den psykologiska thrillerns redskap. I centrum finns tre unga och välutbildade kvinnor i Stockholms innerstad, tre nära vänner (?) på väg mot katastrofen.
Redan i den inledande prologen får vi veta att något riktigt hemskt har inträffat, men vi har ingen aning om vad, hur, vilka som drabbats eller vilka som bär på skulden. Det här är ett klassiskt grepp för den psykologiska thrillern och det är en effektiv teknik för att hålla läsaren fast i berättelsen.
I centrum finns tre kvinnor i 25-årsåldern som lever i Stockholms innerstad och de tre delar på berättarperspektivet med egna, ofta korta, kapitel.
Sofia är född och uppvuxen i Sundsvall som hon lämnade för juridikstudier på Stockholms universitet. Hennes föräldrar kom som flyktingar från Somalia, men Sofia har aldrig varit där. Hon är mycket ambitiös, jobbar många timmar i veckan på den stora välkända advokatbyrån. Människorättsfrågor hade hon tänkt sig, men det blev affärsjuridik i stället och hon är framgångsrik, karriären pekar uppåt. Hon är den enda svarta kvinnan på jobbet, utöver en äldre städerska som också kommer från Somalia. Självständighet, att klara sig själv, är viktigt för henne. Hon har pojkvännen Erik sedan fyra år, men de har aldrig flyttat ihop, Sofia vill bo själv.
Amanda är bästa vän med Sofia ända från förskolan i Sundsvall. De flyttar samtidigt till Stockholm men glider snabbt isär. Amandas familj har helt andra resurser än Sofias familj, hon får hjälp av sina föräldrar till en central lägenhet, nära Handelshögskolan där hon kommit in, och hon lever snart det ljuva studentlivet med massor av fester. Efter studieåren har hon och Sofia återupptagit kontakten och de ses rätt ofta. Nu arbetar hon som assistent i ett stort managementkonsultingföretag, men festar fortfarande mycket, är väldigt ofta ute och det blir inte bara alkohol som slinker ner. Hennes stora trauma är lillebror Isaks självmord i tonåren. Just nu närmar sig hans födelsedag och det är en svår tid för henne och hennes familj.
Den första tiden i Stockholm var jobbig för Sofia, hon kände sig ofta ensam, men så träffar hon Rebecka; de två tillhör de bästa på juristutbildningen och de blir nära vänner. Rebecka har en helt annan bakgrund, hennes familj är förmögen på riktigt. Under senare delen av utbildningen studerar hon en termin i Kalifornien vilket förändrar hennes liv. Hon träffar en mycket framgångsrik influencer, som tjänar miljoner; Rebecka hoppar av studierna och hennes liv är nu helt fokuserat på att maximera antalet följare och likes på Instagram. Det går så där. Hon är sambo med Alex som är ett riktigt kap (?), snyggaste killen som alla tjejer ville ha, en riktigt charmig kille som alla, särskilt Rebeckas föräldrar, älskar.
Detta triumvirat träffas en hel del, men deras bilder av sig själva och varandra skiftar kraftigt. Just detta är en av textens stora styrkor. Här finns så mycket outtalat, så många lögner, så många uppfattningar och missuppfattningar som aldrig tillåts existera på ytan. Det gäller deras inbördes relationer, men också i relationerna till föräldrar och många av de andra människor som befolkar boksidorna.
Ytterligare en styrka är Sofias erfarenheter av den vardagsrasism som hon hela tiden möts av, och de olika typer av strategier hon utvecklar för att hantera detta. Dessa delar är realistiska, träffande och lärorika; uppenbart i stor utsträckning självupplevda av författaren.
De tre berättarrösternas kapitel varvas då och då av kapitel om tiden efter katastrofen, ett snyggt och effektivt berättartekniskt grepp som är väl genomfört. Successivt som katastrofen närmar sig blir hela tonen mörkare, intensiteten ökar med allt kortare kapitel, också det en väl fungerande stilistisk teknik.
Från start har jag en del problem med det speciella Osmanska språket som är ganska kantigt, men det går till sig väldigt snabbt när jag inser att det passar perfekt för den här berättelsen. Ibland känns det som ett kosläpp om våren med ystra språng som gör betraktaren glad.
Jag fick också med mig en del ny kunskap, till exempel om penntricket som handlar om att man lägger en penna under sitt bröst. Om pennan ramlar ner är man godkänd, ”då har man yppiga, jungfruliga, studsiga porrbröst värdiga sitt huvudsakliga biologiska syfte: att tillfredsställa en man.” Om den stannar kvar så ”har man förfelat sitt syfte som kvinna och kan köras till slakthuset”.
Det vimlar av riktigt smarta formuleringar, bara tre exempel:
Om killar: ”Män är korsdraget när man försöker jäsa en bulldeg.”
Om lögner som alltför lätt slinker ut: ”Min ticstunga hägrar som en djup inandning över mitt korthus.”
Om en överklasskvinna som stiger upp i en gigantiskt SUV i centrum: ”det fattas bara en flygplanstrappa till dessa domesticerade bandvagnar som på sin höjd kör på en skumpig grusväg sista biten ut till sommarhuset.”
Det finns många fler fynd att göra i denna riktigt imponerande debut. Läs den!
Anders Kapp, 2021-05-26
Text från bloggen Kapprakt
Vi kan reservera denna titel åt dig för avhämtning i butiken eller för hemleverans.
Fyll i formuläret nedan så återkommer vi till dig. Då kan du också välja om du vill ha hemleverans eller hämta i butiken.
