Monica Gullman fortsätter läsa böcker i kommande Låna&Läs 2021/22, nu bok nr 10-12.
Sara Osman, Allt vi inte sa (Roman)
Tre vänner i Stockholm. Sofia och Amanda flyttar från Sundsvall till Stockholm för att plugga. Sofia på Juristlinjen, Amanda på Handelshögskolan. Sofias föräldrar är från Somalia, hon jobbar på en Juristbyrå, strävar varje dag efter att visa att hon är kompetent, trots att hon är mörkhyad. Amanda älskar att festa, tillbringar helgerna på barer, dricker tills hon blir utkastad av någon vakt. Caroline har superrika föräldrar, hon har hoppat av juristutbildningen, vill bli en känd influenser, skriva en bok. Det går inte så bra, men hon behöver inte jobba för pengar, föräldrarna betalar allt. De träffas och roar sig. Men under ytan pågår något annat, Sofias ilska och frustration över att hela hennes liv är att prestera, visa att hon duger. Amandas lillebror tog livet av sig när han var 16 år ,nu närmar sig juni, hans födelsedag. Det är hennes trauma, så hon försöker lindra ångesten med att dricka och ta droger. Caroline som inte förstår varför hon inte lyckas, trots alla bilder hon lägger ut, hon halvsvälter sig för att vara smal och snygg.
Språket i början av boken är rappt och roligt, .När boken vänder mot den kommande katastrofen blir språket allvarligare, djupare. Jag är riktigt imponerad av författarens sätt att så smidig ändra tempo. Mycket läsvärd, en bok i fritt fall och det utan bromsanordning.
Boken ingår i Vängåvans Litterära Sällskap, hösten 2021. Läs mer här.
Peter Stjernström, Blodmål (Spänning)
Platsen är Gotland, 12 åriga Bella blir plötsligt sjuk på en sommarfest. Hon ligger på studsmattan, krampar och har spasmer, skriker förtvivlat. Läkarna på Visby lasarett är brydda. Kan det vara ett insektsbett som utlöst det hela. Walla, Bellas farmor som har en känsla för det ”bortomsliga” , hon känner att jorden är i olag, vad kan hon göra för att stoppa det som håller på att ta över. Samtidigt finns det ovanligt mycket kryp och insekter på Gotland denna sommar. Det mest dramatiska som inträffar är när seglarklubben har hajk på en ö utanför Ljugarn. Ledare och många barn ska ha kul och sova i tält. På morgonen hörs desperata skrik och gråt. Tälten och barnen har invaderats av tusentals fästingar som kryper in överallt. Barnen förs i ilfart till Visby lasarett. Vad händer? Är det en gigantisk krypsommar eller är det någon som hjälper den på traven? Det dramatiska slutet när allt knyts samman hade jag inte velat missa att läsa, trots alla kryp.
Lite intressant när intuition och känsla (Walla då) för det bortomsliga ställs mot fakta och analys (Pelle, Bellas pappa och naturvetare)
Sofie Sarenbrant, Munkavle (Roman)
Ett studentrum i Sundsvall, 21-åriga Sofie Sarenbrant går journalistutbildningen. Hon tänker ta sitt liv, kniven ligger på sängen, ett djupt snitt över handleden. Sen är det över. Men hon förmår inte göra det. Att leva överväger. Boken handlar om en man, hon kallar honom förövaren. Han har begått sexuella övergrepp mot henne från hon var åtta till hon fyllt tretton. När han äntligen slutar säger han, du kan inte berätta det vi gjort för någon. Du skulle förstöra för alla, förstår du det? Hon är offret. Men hon berättar till slut som vuxen, för sin pojkvän Tommy, för sin pappa och mamma, för sin bror och sina systrar och för sin bästa vän, Kristin. Alla blir chockade, hennes pappa konfronterar förövaren, han erkänner övergreppen. För att kunna gå vidare måste hon bearbeta allt hon blivit utsatt för, ångesten, mardrömmarna, depressionerna som följt henne under alla år. Allt hon vill är att han ska ta på sig skulden.
Boken är uppdelad i tre kapitel, Skam, Skuld och Svek. Sommarpratet där hon berättar allt, oron över vad ska folk tycka, tänka. Den respons hon fick efteråt övervinner allt. Det gjorde också att hon vågade skriva boken, Munkavle, som jag nu läst, 204 sidor. Jag är helt tagen. För skammen ligger endast hos förövaren. Aldrig hos offret.
Monica Gullman
