Engelsk underhållning när den är som allra bäst – en smart, rolig och sorglig roman om livets stora frågor.

Livet är kort. Ingen vet det bättre än 17-åriga Lenni som bor på en terminalvårdsavdelning på Glasgows sjukhus. När hon går med i en konstterapigrupp träffar hon Margot, en rebellisk åttiotreåring från avdelningen bredvid.

I väntan på det oundvikliga bestämmer de sig för ett gemensamt projekt: tillsammans ska de måla etthundra tavlor, en för varje år som de levt. Genom att gestalta och dela med sig av sina livsberättelser kommer de allt närmare varandra och Lenni inser vilken gåva livet kan vara även när det håller på att tas ifrån oss.

Caroline recenserar…

En enda mikrosekund av min uppmärksamhet och hela jag vill smälta, poppa och Prussiluskan-reagera som när Pippi är sakletare och går på kalas. Gah!

Så, Lenni och Margot alltså. Hur ska jag beskriva? Han, en man vars fantasiflotte flyter stadigt på nyfikenhetens hav och som tråcklar sig utan problem ut ur en kyrkbänk. Utan spänst. Hon, en malvaprydd missdådare och lavendelfärgad ligist som därtill stulit från en soptunna. Här finns slamrande, skrapande och dunsande. Skrattanfallspotential, gråtattackskapital och filosofibubbel. Är det såhär det känns när hjärtat faller till ro?

Här finns färgsprakande karaktärer, prasslande humor och (om läsaren är mottaglig) både bottenlösa djup och tankekrisp som snuddar himlafästet. Höga visor möter låga trösklar där tankebubblor får leva loppan. Bortom rim och reson men hitom hjärtan och medmänsklighet. 

Det är nyckfullt, nära och något – charmstött – skruvat. Och ja, fullkomligt underbart!

Mina tårar rullar kapplöpningsliknande längs kinderna, skrattet – som närmast torde härröra från en terrierkennel – far ur mig och vallningar av kärlek slår i takt med att sidor byter blad. Jag snavar på tankarna och faller. Blir en hög av ben, vattenmassa och mysdressrosa bomull.   

Det var länge sedan jag kände såhär.
Veckor. Månader.
Nä. Årtal.

Den läsliga tidräkningen tycks vara något diffus men sträcker sig någonstans mellan senaste wow-bokköpet och biblioteksreceptionen. Min Prussiluskan-reaktion övergår hursom i en lycklig Hattifnatt-kör med jublande händer som ovanifrån liknar ett majsfält. Åh!

Detta är boken som gör skillnad på att sticka och att sticka i väg, att ha en roll och spela roll och med värme påtalar att kakan under vissa förhållanden faktiskt både kan ätas och få lov att finnas kvar. Meningen med livet kan stå att finna i det oväntade, den okände och det outforskade. Och, att påtala (å Lennies vägnar) äro att gratis kaka är en gratis kaka. Punkt. 

Lennie och Margot kom till min bokhylla, visade mig deras värld och kom sedan att förändra mitt nu, oändligt mycket, till det bättre.

Bästa hälsningar,
Caroline Nilsson
@carolinesbokhylla

Beställ/Reservera boken

Vi kan reservera denna titel åt dig för avhämtning i butiken eller för hemleverans.
Fyll i formuläret nedan så återkommer vi till dig. Då kan du också välja om du vill ha hemleverans eller hämta i butiken.