Amma är en radikal pjäsförfattare som i medelåldern ser sin karriär ta fart. Nu ska hon sätta upp en pjäs på National Theatre, ett genombrott som förunnats få svarta dramatiker. I publiken sitter gamla vänner och partners, var och en med sin egen historia, och med olika erfarenheter av att leva som svart i England. Flicka, kvinna, annan är en kollektivroman där tolv öden interfolieras. Tillsammans skapar rösterna ett modernt körverk som tagit världen med storm.

Recensioner

Juryn för Booker Priset
”En imponerande, stark roman om svarta familjer i Storbritannien, om deras kamp, smärta, skratt, längtan och kärlek. Stilen är passionerad, rakbladsvass, full av energi och humor.” .

Ira Mallik i Sveriges Radio Kultur
Efter 30 år som outsider i kulturlivet, ska hon nu, i medelåldern, strax ta steget in i centrum.

Det här är på alla sätt en samtidsroman: Ett körverk, uppbruten form med meningar utan stor bokstav eller punkt. Kanske är det lika bra att slå fast det redan nu: Det här också är en väldigt rolig bok.

Befriande vanvördigt, skriver Evaristo fram glappet mellan vilka hennes karaktärer vill vara och vilka dom faktiskt är. Syrligt skildrar hon alla politiska poser, men öppnar också avgrunden i att stå utanför, att vara annan.

Berättelserna tvinnas oftast elegant samman med varandra. En bifigur i en berättelse blir huvudperson i nästa. Ammas trista lärarkompis Shirley, till exempel, som nyutexamineras svart lärarinna var hon en som stolt och prydlig gick först. Nu har hennes bildningspatos slagit över i avsky mot elever som hellre blir tonårsmorsor än sina bästa jag.

Att passa in är ett tveeggat svärd: Damned if you do, damned if you don’t.

Så bildas en spräcklig väv med olika generationers, olika personers, erfarenheter av att vara flicka, kvinna, annan. Det här är en roman som är större än sitt ärende för Evaristo, hon gillar verkligen att berätta en god historia – eller tolv.