Tre unga människor. Två mord. Men finns det mer än en sanning?

Bill Olssons ekonomi är körd i botten. Han kämpar för att försörja sin dotter och hyr ut ett rum till studenten Karla, som äntligen gjort sig fri från sin missbrukande mamma.

För att finansiera sina juridikstudier börjar Karla städa hos barnläkaren Steven Rytter och hans fru Regina. Men snart förstår hon att allt inte står rätt till i huset. Varför tillbringar Regina dagarna instängd i ett mörkt sovrum?

Samtidigt är Jennica mitt uppe i en trettioårskris. Via Tinder möter hon Steven och blir stormförälskad.

När Steven och Regina hittas döda i sitt hem blir Bill snart misstänkt. Fram växer en berättelse om en förtvivlad pappa som blivit desperat, och om ett läkarpar som förhåller sig fritt till alla regler.

Anders Kapp recenserar

Kammarspelets mästare inom svensk spänningslitteratur är tillbaka; Titeln i Mattias Edvardssons nya bok En familjetragedi säger mycket om vad det handlar om. Men formuleringen ”en familjetragedi” är också ett begrepp som ofta används avfärdande, något tråkigt har hänt i familjens slutna rum, något som vi andra inte bör lägga oss i, en historiskt betingad tysthetskultur som Edvardsson på ett plan indirekt och intelligent attackerar med sin nya bok. En tragedi uppenbaras redan i inledningen: framgångsrika paret Steven och Regina Rytter hittas döda i sin lyxiga villa i Lund. För att få reda på hur och framför allt varför får vi njuta av 370 sidor fyllda av spänningsglittrande bokstäver som ger så mycket mer än det; det här är också en odyssé över den ofria människan, fängslad i beroenden av många olika slag.

Vad är då ett kammarspel? 1908 beskriver August Strindberg det så här: ”I dramat söka vi det starka betydelsefulla motivet, men med begränsning. I behandlingen undvika vi all flärd, alla beräknade effekter, applådställen, glansroller, solonummer. Ingen bestämd form skall binda författaren ty motivet betingar formen. Alltså frihet i behandlingen, endast bunden av konceptionens enhet och stilkänslan.” Här finns ett fokus på det intima, det nära, på bekostnad av yttre effekter. Det är också draman med en liten rollbesättning, berättelsen koncentreras på få personer och i den nya berättelsen finns dessa i centrum:

• Bill Olsson och hans dotter Sally.
• Karla Larsson.
• Jennica Jungstedt.
• Steven och Regina Rytter.

Naturligtvis förekommer det en hel del andra karaktärer, men de är dessa sex personer som utgör berättelsens roterande nav.

Bills ekonomi är körd i botten med många skulder och obetalda räkningar. Det var hustrun Miranda som bar upp familjen och efter hennes död har det mesta rasat samman. Hela hans uppväxt var ett osäkert kringflackande och det var genom Miranda han för första gången fann någon stabilitet i tillvaron när de bosatte sig i hennes hemstad Lund. Han misslyckas med det mesta, kämpar med sitt spelberoende och är livrädd för att förlora dottern Sally. Som ett sätt att dra in några pengar kommer han på att de kan hyra ut Sallys rum, han kan dela sovrum med dottern.

Karla är uppväxt i Norrland med sin missbrukande mamma, har i många år varit sin mammas förälder, tagit hand om henne, dolt hennes missbruk. Hon är begåvad, hon bryter sig loss, flyttar till Lund för att läsa juridik. Det dåliga samvetet är starkt och mamman påminner henne ständigt i deras telefonsamtal, hon vill att dottern ska flytta hem igen. För att förbättra ekonomin tar Karla extrajobb som städerska och två dagar i veckan tar hon hand om paret Rytters kliniskt perfekta hus. Hon klarar inte av det konstanta stojet i studentboendet och hyr i stället ett rum hos Bill. De lär känna varandra, inte minst kommer Karla och Sally varandra nära.

Jennica är mitt i en trettioårskris, alla i hennes omgivning har bildat familj och har framgångsrika karriärer. Hon känner sig misslyckad och tröstar sig med allt hon kan komma på, inte minst Tinder; går igenom den ena misslyckade dejten efter den andra. Men så träffar hon Steven, en äldre, stilig och framgångsrik barnläkare och hon faller handlöst. Äntligen kan hon uppfylla föräldrarnas höga krav och visa upp någon sorts framgång i sitt liv. Steven berättar den sorgliga historien om hur han förlorat sin hustru Regina (vilket ännu inte är sant, men det vet inte Jennica). Hon jobbar med måttligt seriös telefonrådgivning till människor med problem av olika slag. Barndomsvän med Miranda.

Regina hade allt. Skönhet, popularitet och pengar; pappa Helmer Lindgren har ett av södra Sveriges största fastighetsbolag som är värt många hundra miljoner. När hon och Steven träffade varandra var de det perfekta paret. Men nu har hon drabbats av någon mystisk sjukdom, stoppar i sig mängder av starka mediciner och finns instängd på sitt rum nästan hela tiden. Steven är perfekt, i alla fall på ytan som är extremt viktig för honom; en jättesnygg 47-åring, som ser yngre ut, framgångsrik och omtyckt barnläkare som tidigare bland annat arbetat internationellt för Läkare utan gränser.

Genom hela boken stärks spänningsfälten inom denna lilla grupp. Vi vet redan från start att Steven och Regina kommer att dö, men det är väldigt många saker vi får kunskap om, som fördjupar vår förståelse för dessa människor och deras relationer, innan vi får reda på hur och varför. Det blir en i högsta grad läsvärd och spännande resa som också innehåller intressanta våndor kring moralisk navigation samt insiktsfyllda tankar om beroenden av många olika slag. Berättarperspektiven alternerar i huvudsak mellan Bill, Karla och Jennica men löptexten bryts också upp av citat från polisrapporter, tidningsartiklar och andra dokument vilket bidrar till en levande läsning. Som en ytterligare bonus bjuder Niklas Lindblad på ett riktigt snyggt omslag.

Finns det något att klaga på? Ja, varför i h-e finns det ingen tonåring med i kammarspelet? Tonåren, kanske särskilt de yngre, är en ultimat del av livet, åt alla håll, skalan från det allra mest vidriga till det mest underbara blir aldrig vidare än då. Det är en formativ tid med stegen från barndom till att bli en mer självständig människa, formativt på alla plan, många människor lyssnar decennier senare fortfarande på den musik de då lärde sig tycka om. Tonåringar är notoriskt svårskrivna med så många hemliga skikt som krigar med varandra. Mattias Edvardsson är en mästare på just det, älskade Fabian i förra boken, så varför använder han inte denna gudabenådade förmåga i den nya boken?

Han har också nu gjort ”en Grebe”. Bägge författarna skriver nu fristående böcker, Edvardsson ännu mer än Grebe, men bägge har i efterhand givit dem en seriebeteckning: Grebe ”Flickorna och mörkret” och Edvardsson ”Lundasviten”. Varför? Det största incitamentet tycks vara den internationella rättighetsmarknaden där paketavtal och serier premieras.

Det spelar ingen roll för oss glada mottagare; jag är helt säker på att den här boken kommer att vara ett givet semesternöje för väldigt många och väldigt nöjda läsare!

Anders Kapp, 2021-07-01
Text från bloggen Kapprakt

Beställ/Reservera boken

Vi kan reservera denna titel åt dig för avhämtning i butiken eller för hemleverans.
Fyll i formuläret nedan så återkommer vi till dig. Då kan du också välja om du vill ha hemleverans eller hämta i butiken.