Anders Kapp har läst Anders Roslunds senaste bok, Lita på mig. ”En högtidsdag för spänningsläsare”, säger han. Läs recensionen nedan.

I förrgår var det en högtidsdag och då menar jag inte sommarsolståndet, som naturligtvis är värt att fira, utan en ny bok, Litapåmig, av stjärnan Anders Roslund. Är den bra? Klart den är och konstigt nog tillför författaren en del nya och imponerande element. Brydde han sig om min lysande idé kring hur man skulle kunna ta serien från tre i trettio år i det återkommande tidstemat? Naturligtvis inte, han gör det mycket bättre. Av seriens två huvudpersoner finns den här gången Ewert Grens betydligt mer i centrum än Piet Hoffman, och här händer mycket intressant med Ewert, på gott och ont. I det aktuella fallet tränger författaren åter in i den skrämmande människohandelns prostitution och organmarknad, oerhört påläst, personligt och berörande.

Man kan räkna den här serien på olika sätt. Ewert Grens introducerades i Odjuret 2004 och han återkommer nu för tionde gången så det är dags för jubileumsfanfarer för honom. Den andra huvudpersonen Piet Hoffman kom med i handlingen i Tre sekunder från 2009 och med den nu sjätte boken har detta omaka, med tiden mer maka, par rört sig från tre sekunder till trettio år som ett genomgående men underliggande tidstema. De sex första böckerna med Grens gav Anders Roslund ut tillsammans med Börge Hellström men sedan han avled 2017 arbetar Roslund med böckerna själv.

När jag förra året skrev om Sovsågott (tre år) levererade jag en lysande idé till ett utmanande trettioårstema med titeln Tryggarekan men även om jag heter Anders är jag ingen Roslund så hans idé var faktiskt bättre; för första gången på trettio år vågar Ewert Grens öppna sig för en möjlig kärlek till en ny kvinna, vilket i sin tur öppnar för viktiga delar av handlingen. Men jag ger mig inte. Vågar han sig på ett steg till, ännu mer utmanande trehundra år, så heter nästa års bok Fridochfröjd, en central del av handlingen utspelar sig på Stockholmskrogen Den gyldene freden som öppnade just 1722, och temat utmanar den svenska självbilden av ett land som lever i fred. Vad innebär fred egentligen och är det ett rimligt ord för att beskriva situationen i dagens Sverige? Sug på den, Anders!

Nåväl, åter till nya Litapåmig som börjar i dur; livet leker för Ewert Grens (så mycket det nu kan leka för honom). Piet och Zofia har två söner, Hugo och Rasmus, som numera kallar Ewert för sin låtsasmorfar och det betyder väldigt mycket för honom. Han har också träffat en ny kvinna som han tycker om och som han tror kanske också tycker om honom. Ny och ny förresten, han känner Lena Nordwall sedan länge, änka efter Bengt, en tidigare kollega, en skurk till polis med hemligheter som Ewert skyddar från Lena. De har ätit lunch tillsammans någon gång i månaden under lång tid, men nu börjar något nytt växa fram, kanske han känner kärlek för första gången på mycket länge.

Huvudtemat är annars trafficking, inte nytt hos Roslund och ett område som han har hög kunskap om; en verksamhet som uppfyller Grens med helig vrede: ”i den här stan varken köper eller säljer vi människor”! Tillsammans med sin enda kvarvarande vän bland kollegerna, Sven Sundkvist, ska han göra ett tillslag mot några av topparna inom Stockholms organiserade traffickingverksamhet men allt går ut helvete, Sven blir skjuten. I fjol trodde jag att Grens nått den möjliga gränsen för rättspatiskt vansinne, men jag hade uppenbarligen fel, han är snäppet ännu värre nu, Svens död utlöser en monumental vrede som han inte vet hur han ska hantera, han är ensam på jobbet, har ingen att lufta sina tankar med, Sven ligger medvetslös på intensiven. Men det finns ändå något nytt i galenskapen, ett växande empatiskt drag, och det leder till något annat. Utöver Sven var Mariana Hermansson länge en av hans närmaste kolleger, men till slut orkade hon inte längre, begärde och fick förflyttning, stod inte ut med Ewerts beteende. För första gången på länge träffas de två vid Svens sjukhussäng, Mariana ser en förändring hos Ewert, kanske kan de två börja arbeta tillsammans igen?

Parallellt med detta får vi lära känna flera av de unga kvinnor som står i centrum för människohandeln, för prostitutionen, för organhandeln, och det är realistiskt, kunnigt, påläst, djupt mänskligt och ett hårt drabbande helvete som vi som läsare får vandra ner i. Men i helvetet får vi också möta vänskap och mod hos dessa unga kvinnor som försöker hjälpa varandra. Här återkommer också delar från den andra delen i serien, Box 21 från 2005.

Ewert Grens dominerar länge i handlingen, det dröjer ett bra tag innan den andra huvudpersonen, Piet Hoffman, dyker upp på allvar i berättelsen. Anders Roslund är en fantastisk författare på flera olika sätt. En av hans paroller har länge varit: häften verklighet, hälften fiktion; har arbetar mycket med research, har hög kunskap om den kriminalitet som förekommer i böckerna. Det är värt beundran, men det är något vi vet sedan länge. Men det som slår mig i den nya boken är den språkliga utvecklingen, de alltmer hudlösa bokstäverna, på samma sätt som Grens släpper Roslund skyddsnäten för det riktigt nära, det andlösa, det som verkligen känns, det som smärtar på allvar men också det som värmer på riktigt. Starkare än någonsin finns också genuint svåra moraliska vägval, till synes goda beslut kan ofta falla ut i vedervärdiga konsekvenser.

Mitt i allt det hemska dyker det upp en detalj som får mig att skratta. Uppenbart delar dessa två Anders en erfarenhet som Hobbexpojkar som med glittrande ögon spanande i katalogen efter nya tekniska mojänger, obegripligt spännande och som naturligtvis inte fungerade som utlovat om man väl fick beställa hem något. I boken återkommer denna teknikförundran i form av en överkomplicerad gyrokonstruktion som jag faktiskt garvade åt även om det kanske inte var författarens mening.

Naturligtvis är det sanslöst spännande, det är självklart när det gäller en stjärna som Roslund, det vet man redan innan första sidan. Min enda invändning är att det finns en viktig del av intrigen som känns rätt uppenbar, något som jag tror de flesta läsare gissar alltför tidigt, eller också är det en personligt defekt orsakad av att läsa alltför mycket spänning? I sammanhanget är det ändå en bagatell. Det jag är mest sorgsen över är att boken är slut och att jag sannolikt måste vänta ett år innan nästa kommer. Ska bli väldigt intressant om han ger sig på trehundraårstemat eller om det kommer något helt annat.

Anders Kapp, 2021-06-23
Text från bloggen Kapprakt

Beställ/Reservera boken

Vi kan reservera denna titel åt dig för avhämtning i butiken eller för hemleverans.
Fyll i formuläret nedan så återkommer vi till dig. Då kan du också välja om du vill ha hemleverans eller hämta i butiken.