Några dagar före julafton hittas Harry och Inga Tynning brutalt mördade i sitt hem ett par mil norr om Hagfors. Huset är i oreda och det saknas både pengar och smycken. Det äldre paret tycks ha levt ett stillsamt liv och har av allt att döma varken fiender eller ovänner. Polisen, med Christer Berglund och Petra Wilander i spetsen, misstänker att det rör sig om ett rån som spårat ur. Men ju mer de undersöker saken, desto märkligare och obehagligare visar sig fallet vara. Journalisten Magdalena Hansson är tillbaka på jobbet efter en längre tids sjukskrivning och blir snart djupt engagerad i morden som skakar bygden.

Den sjunde och avslutande delen i Hagforsserien är en spännande berättelse om utsatthet, botgöring och att till slut försöka försonas med sina livslögner.

Författaren

Ninni Schulman är född 1972, uppvuxen i bruksorten Lesjöfors i östra Värmland, bor i dag i Stockholm med sina två barn men åker fortfarande ofta hem till Värmland. Hon har lång erfarenhet som journalist, började som lokalredaktör i Hagfors för Värmlands Folkblad 1995, och har därefter bland annat arbetat på Expressen.

Hon debuterade som författare 2010 med romanen Flickan med snö i håret, den första delen i Hagforsserien som nu avslutats med den sjunde delen. Serien har sålts i en upplaga på mer än en miljon bara i Sverige. Hon finns också utgiven i tiotalet andra länder.

Utöver Hagforsserien har hon kommit ut med relationsdramat Bara du 2018 och självbiografiska Flickebarn nr 291 2020. Hon föddes med skolios vilket försvårade andning och krävde flera operationer, fixering i gips och långa sjukhusvistelser i hennes tidiga barndom. Behandlingarna lyckades men här skildras minnen av att ha lämnats ensam av föräldrarna på sjukhus med plågsamma undersökningar och många svårigheter under uppväxten.

Recension

Anders Kapp har läst

Efter elva år och sju böcker är det i dag finaldags för Ninni Schulmans Hagforsserie och Dagen är kommen är ett mäktigt avslut; en tegelsten på 563 sidor där inte ett komma är överflödigt, där det finns en tår i ögat när man når fram till sista sidans sista punkt och vi tvingas säga adjö till Magdalena, Christer, Petra och alla andra värmländska vänner. En stadig förankring i mittfåran av svenska polisromaner från mindre orter är faktiskt en riktigt utmanande position där det finns en strid ström av böcker, där den enda möjligheten att sticka ut handlar om kvalitet och det är just vad Ninni Schulman visar med sin starka, välskrivna, berörande och karaktärsdrivna spänning.

Huvuddelen av berättelsen äger rum under en dryg vecka, en jul- och nyårshelg. Den börjar 22 december när Heidi är på väg med sin familj från hemmet i Gävle för att fira jul hos de åldrande föräldrarna Harry och Inga Tynning som bor kvar i hennes barndomshem i Gustav Adolf, ett par mil utanför Hagfors. Snöfallet är våldsamt men hennes man Kent är en van förare, han driver ett åkeri tillsammans med sin bror; firman har växande problem vilket är en av de saker som tär på relationen. I baksätet finns barnen Ella och Sam.

Närmare föräldrarna, inne i Hagfors, bor Heidis två år yngre bror Emanuel med sin fru Claudia och sönerna Valter och Herman. Deras betydligt yngre syster Ylva kanske också ska komma från Stockholm, de vet inte riktigt, det är aldrig lätt att veta med henne och det vet inte heller om hon i så fall ska ta med sig sin treåring Ruben eller lämna honom hos pojkens pappa.

Syskonen oroas en del inför julhelgen, mamma Inga försvinner allt mer in i demensen och pappa Harry inte varit sig lik under hösten. Oron ökar när föräldrarna inte svarar i telefon den här dagen, Heidi har ringt många gånger utan att få svar och har slutligen bett Emanuel att åka ut och titta till dem. När de kommer fram möter de Emanuel som säger till sin syster att inte gå in i huset. Det gör Heidi ändå och möts av ett kök fyllt av blod. Hennes pappa ligger på golvet med en stor mörk fläck mitt på bröstet och i andra änden av köket finns hennes mamma, också hon död.

Dubbelmordet blir naturligtvis en stor fråga för polisen och vi får först återse en av de återkommande huvudpersonerna, Petra Wilander, på väg från Hagfors till Gustav Adolf. Efter skilsmässan från Lasse hyr hon ett hus i Ekshärad men har faktiskt varit och tittat på Harry och Ingas hus som låg ute till försäljning ett tag tidigare under hösten. Hennes liv är inte så enkelt, det passionerade förhållandet med kollegan Geir är slut, eller kanske inte, vilket blir än mer krångligt när han kommer från Karlstad till Hagfors för att hjälpa till med fallet. Sonen Hannes är med sitt band för ett jobb på Gran Canaria över helgerna och svarar aldrig i telefon, men dottern Nellie är i alla fall och hälsar på från Göteborg vilket är en glädje; Petra tycker det blir allt svårare att vara ensam i huset sedan älskade gråhunden Roy dog.

Christer Berglund är Petras chef och han går i väntans tider, han ska äntligen bli pappa, hustrun Torun är höggravid och det är dags vilken dag som helst. Hans mamma Gunvor är så lycklig över att snart bli farmor och ägnar all sin tid åt att hjälpa till, Torun kommer snart att få ett våldsamt utbrott om inte svärmor backar en del och Christer vet inte riktigt hur han ska lösa konflikten mellan de två kvinnor han älskar mest i världen.

Vi återser naturligtvis också journalisten Magdalena Hansson som i seriens första del lämnade Stockholm, flyttade hem till Hagfors med sin då sexåriga adoptivson Nils och hon jobbar fortfarande som ensam lokalredaktör där. Just tillbaka från en längre sjukskrivning, en del av den inlagd på en psykavdelning, försöker hon försöker hon komma tillbaka till livet med stöd av kärleken Petter, men med betydligt mindre stöd från centralredaktionen i Karlstad. Tidningen går dåligt, hon får inte jobba heltid längre och ekonomin är skral. Just nu är Nils hos pappa i Stockholm, men dottern Liv är hemma. Hon börjar återfå sin journalistiska förmåga, tränger allt djupare in i fallet, kommer närmare än vad som är bra för henne …

Allt talar för att det är ett rånmord, det är uppenbart att huset letats igenom och många äldre människor i området har utsatts för inbrott den senaste tiden, kanske är det någon inrest liga som härjar i Värmland? Christer, Inga och deras kolleger prövar många olika spår utan att egentligen komma framåt samtidigt som Magdalena söker efter underlag till fler artiklar. De tre syskonen, Harry och Ingas barn, och deras familjer är samlade i Hagfors och nöter på varandra. En äldre man vaknar i sitt enliga hus av att tre män med rånarluvor tränger i hans hem, hotar honom och tar allt han äger.

Berättartekniken fungerar lysande med en rörelse mellan olika berättarröster, de tre återkommande huvudkaraktärerna naturligtvis, flera andra men också insprängda dagboksanteckningar från Harry under den höst som föregår hans död. Språk, miljöer, dialoger och intrig sitter klockrent, bara att beundra.

Det finns ett rikt persongalleri och det mest imponerande i texten är hur författaren skriver fram alla dessa människor och deras relationer utan att någonsin förfalla till platta stereotyper. De är komplexa karaktärer, som människor är, som utvecklas och förändras, växer och krymper i de utmaningar som livet ställer dem inför. Lika gärna som spänningsroman skulle man kunna kalla detta för en relationsroman. Möjligen skulle det ha varit en bonus med en inledande personförteckning á la klassiska ryska romaner?

En som berör mig extra mycket är Wilma Olsson, en ung kvinna med ett trassligt förflutet som kämpar för att få ordning på livet driven av kärleken till sonen Ture. Det är en typ som tycks vara intressant just nu, vi har mött den nyligen hos författare som Stina Jackson och David Ärlemalm. Ninna Schulman behandlar en svår situation på ett starkt berörande sätt. Wilma har problem med ekonomin, jobbar i hemtjänsten och är omtyckt av brukarna, inte minst uppskattade Harry och Inga henne mycket, men lönen är låg och även om hon älskar pojkvännen Emil bidrar han inte nämnvärt.

”Livet är inte så jävla rosenrött jämt. Det går flisor ur finglasen efter ett tag, men förhoppningsvis kan man dricka ur dom ändå.” Ett riktigt snyggt citat, inte något som just Wilma säger, det är någon annan, men det skulle kunna sägas av många av de människor som befolkar boksidorna; prövade av livet, kantstötta, försöker de ändå kämpa på för att hitta nya vägar.

Det är naturligtvis spännande också, en riktigt spännande resa genom förkastandet av många hypoteser fram till dramatiska upplösningar. Med jämna mellanrum dyker det upp små ledtrådar som kittlar läsarens fantasi och nyfikenhet. Rätt ovanligt är att det är närmare 50 sidor kvar när de sista frågetecknen i själva fallen rätats ut. I finalen av serien har författaren kostat på sig att ge oss glimtar av vägen mot tänkbara framtider för alla de mest framträdande karaktärerna i berättelsen, kanske en smula corny men jag älskar det och är säker på att andra läsare kommer att dela den känslan.

Ninni Schulmans seriefinal är värd att hyllas med pukor och trumpeter!

Anders Kapp, 2021-04-28
Text från bloggen Kapprakt

Beställ boken

Vi kan reservera denna titel åt dig för avhämtning i butiken eller för hemleverans.
Fyll i formuläret nedan så återkommer vi till dig. Då kan du också välja om du vill ha hemleverans eller hämta i butiken.