Josefine Frankner var Kristi bruds allra närmaste tjänarinna, på pass dygnet runt. Hon skötte allt från hennes kroppsvård till hushållet. För första gången berättar hon nu sin historia. Redan som tonåring flyttade hon hemifrån till Knutby och Filadelfiaförsamlingen där. Men det som började med optimism och gemenskap i en idyllisk by urartade totalt. Josefine blev misshandlad, psykiskt nedbruten och hjärntvättad. Under 25 år förvandlades hon från en trygg och framåt tonårstjej till en robot, vars största skräck var att hamna i onåd. Hon fråntogs rätten att vara mamma till sina två barn, rätten till samliv med sin man och kontakten med sina föräldrar. Hon förlorade också sin värdighet och identitet. Först när det kom fram att hennes dotter utsatts för sexuella övergrepp lyckades hon och familjen bryta sig loss. Josefine frågar sig: Hur kunde jag lära mig att tåla så mycket smärta? Jag var en slav, en slaskhink. Värst av allt var att den här vardagen blev helt normal.

Josefine Frankner (f 1976) levde i Knutby mellan 1994 och 2016. I dag studerar hon beteendevetenskap. Cecilia Gustavsson (f 1966), som är medförfattare, är journalist och pr-ansvarig på bokförlaget Polaris. Hon har tidigare skrivit boken Vi måste prata om 50 (2018).

Recension

Caroline Nilsson har läst boken.

”Dörren var olåst, men jag var inlåst mentalt, jag skulle aldrig få för mig att öppna dörren och gå ut utan tillåtelse. Jag satt på trasmattan på golvet. Det hände någon enstaka gång att vi var två stycken som skulle skämmas, då försökte vi stötta varandra och gemensamt komma fram till vad vi gjort för fel. Denna kväll var jag ensam.”

Känslorna ilar sig nedåt i maggropen likt en korkskruv.

Det är ett läsligt möte med smärta inuti och utanpå, normaliserande av vanmakt, lidande och mörker. Ett möte som skakar om djupt, skaver vasst och skallrar viljan i mig att slå bakut och ringa i varenda varningsklocka. Jag är tagen av det som möter mig, omtumlad av de tankar och intryck som passerar förbi och den intensiva närvaron som ställer obehaget på högkant.

Det är kraftfullt, bär kärna och ger mig som läsare kanske det allra finaste en läsupplevelse kan bringa – ett förtroende. Jag får närma mig en annan människas innersta rum av tankar, upplevelser och faktisk verklighet. Känslorna vaggar mellan ett ”är-det-sant”-oj och ett medmänskligt ”beundran-och-förundran”-wow.

För mig är detta en bok om att våga stå upp för – och stå i – sin egen sanning, äga sin berättelse och ha tillit till sitt jag. Om att hämta ett tillvarons klister ur sin egen skörhet och sårbarhet. Om kraften och modet att resa sig både från ett sammanhang och psykisk nedbrutenhet. Men också ur ett hägrande mörker med beslutsamhet att ta tillbaka ljuset och framtiden. 

Jag nås av den styrka författaren beskriver. Förfäras över den berättelse hon delar och den verklighet som speglas. Och jag beundrar det gränslösa modet, kraften att otvivelaktigt känna tilltro till det goda i varje människa.

Min första tanke var oj.
Min andra tanke sköljde över mig som en ishink.
Min tredje tanke kom lika fort som den gick. Kvar blev en tom blick.
Min fjärde tanke är – läs den, möt din egen sanning och ta till dig av styrkan i den sårbarhet som kommer ur kraften att äga sin egen historia.

Varje händelseförlopp bär lika många berättelser som berörda människor. Varje människa har rätt till sin sanning, att ge röst åt sin historia och äga sin berättelse – så tack, Josefine Frankner för att du delar med dig av din.

Caroline Nilsson

Beställ boken

Vi kan reservera denna titel åt dig för avhämtning i butiken eller för hemleverans.
Fyll i formuläret nedan så återkommer vi till dig. Då kan du också välja om du vill ha hemleverans eller hämta i butiken.