Polisinspektör Iris Riverdal togs som gisslan och utkämpade en strid på liv och död. Nu när allt är över hoppas hon få läka sina sår, återgå till ett normalt liv och börja jobba igen. Från ingenstans kommer så en ny brutal attack, en påminnelse sänd från mannen som ligger bakom hennes föräldrars död. Iris tvingas inse att hon aldrig kan blir fri så länge han lever. Tillsammans med några ärrade följeslagare påbörjar hon därför en sista desperat resa, rakt in i mörkrets hjärta. 

Samtidigt befinner sig hennes kollegor i Ostrava för att utreda de förövare som skakat om Sverige med sin mordturné. I samarbete med tjeckisk polis följer de spår som pekar i en och samma riktning: mot en mäktig klanledare, den gåtfulle Sergei Nexus, och en till synes oansenlig by i de karpatiska bergen.  

Alla krafter sammanstrålar i en explosiv slutuppgörelse där mörkrets slutmål går långt bortom vad någon kunnat föreställa sig.  

Idag dör alla gudar är en avslutande delen i trilogin om polisinspektör Iris Riverdal. Mattias Leivinger och Johannes Pinter är två Stockholmsbaserade författare som med sina böcker skapat en suggestiv spänningsvärld full av action, skarpa kriminalintriger och ockulta stämningar. 

Recension

Anders Kapp har läst Leivinger och Pinters bok, Idag dör alla gudar. Läs hans recension nedan.

Med Idag dör alla gudar avslutar Mattias Leivinger och Johannes Pinter nu sin uppmärksammade trilogi; en våldsam, dramatisk och ovanlig fusion av deckare och magisk realism. Huvudpersonen, polisinspektör Iris Riverdal togs i förra delen som gisslan och utkämpade en strid på liv och död. Hon tror det kanske kan vara över men från ingenstans kommer så en ny brutal attack, en påminnelse sänd från mannen som ligger bakom hennes föräldrars död. Iris tvingas inse att hon aldrig kan blir fri så länge han lever. Tillsammans med många andra karaktärer rör sig denna sista del av trilogin i riktning mot en dramatisk slutstrid som kommer att utspela sig en liten by i de karpatiska bergen. Det är fantastiskt välskrivet, fantasirikt och underhållande men den avslutande delen nådde ändå inte riktigt upp till mina höga förväntningar.

Bland mycket annat är denna trilogi en konspirationsthriller med rötter i efterdyningarna av Andra världskriget, kalla kriget, DDR och Stasi (precis som Gustaf Skördemans serie där andra delen Faust just kommit ut; helt olika texter, men ändå en del gemensamma drag). Plattformen för berättelsen finns i två olika skeenden från slutet av kalla kriget, händelser som hänger samman fram till nutid.

Vid Stasi finns den mystiske överstelöjtnant Sergius Sonneberg / Sergei Nexus, även psykiater och hans experiment med en ”Pavlitagenerator” som leder och koncentrerar mental energi och som kan användas för att påverka människor, till exempel i förhör. (Det är i någon mening sant. Det är en ”uppfinning” av den tjeckiska forskaren Robert Pavlita under kalla kriget, en konstruktion som faktiskt studerades seriöst under en rätt lång period, både i Sovjetunionen och USA.)

Ungefär vid samma tid samlas en liten grupp unga svenskar i centrala Stockholm kring en minibuss inför avfärden till en konferens i DDR. Från denna mycket speciella konferens får deltagarna med sig nya magiska förmågor av olika slag som i flera fall kommer att förpesta livet för dem och det gäller även för andra deltagare från andra länder. Det är förmågor som någon vill ta tillbaka många år senare. Men för att han ska kunna göra det måste de först dö. De är ”de mörkermärkta”.

Efter två böcker med våldsam dramatik och många döda avslutades den förra delen med en cliffhanger. Det dyker upp ett oväntat par, barn till två i den ursprungliga grupp som åkte på konferens för länge sedan. De känner inte till varandras existens men finner varandra under dramatiska former på en kyrkogård när Tommy räddar Justyna ur en grav där hon är fångad av sina döda pappas armar. De har ärvt speciella förmågor och i den avslutande delen växer dessa karaktärer ut och får viktiga roller. Tommy håller Justyna gömd i sin mammas kolonistuga. Tommy har sina superkrafter men han vet att Justyna är starkare.

Huvudpersonen Iris Riverdal är polisinspektör men är också personligen indragen i skeendet; hennes föräldrar fanns med på den olycksaliga resan till DDR och hon har ärvt förmågor som hon inte riktigt kan förstå. När den här boken inleds försöker hon slicka såren efter de tidigare händelserna när hon blev rikskändis som den kidnappade polisen. Hon har en kula kvar i huvudet som är svår att operera bort och hon är föremål för en internutredning. Hon är bortkopplad från aktiv tjänst, men hon accepterar det naturligtvis inte. Hennes kolleger inom polisen försöker stötta henne. I gruppen finns också en ny person, Ariana Kerboran, som får en viktig roll i denna berättelse.

Spåren leder till Tjeckien och polisen i Stockholm inleder ett samarbete med Jan Karoly vid kriminalpolisen i Ostrava som lyckats identifiera några av de personer som härjat i Sverige. De tillhör ett kriminellt nätverk som leds av en Sergei Nexus, ibland också kallad Sergei De Mastara. Iris chef Edelcrantz beslutar sig för att åka dit tillsammans med Ariana. Iris får inte följa med, men naturligtvis åker hon dit ändå.

Sergei Nexus håller sig förskansad i ett litet slott i den lilla byn Mastara i de Karpatiska bergen, omgiven av tungt beväpnade män och svårbegripliga magiska krafter. Polisen samlar sig för strid och likaså gör Iris tillsammans med en liten grupp speciella personer. Allt samlas för den stora slutstrid som ska avsluta denna trilogi.

Det här är en trilogi värd att gillas, det är välskrivet och fantasirikt, här finns en stark dramaturgi och berättarteknik. Ändå är jag inte riktigt lika förtjust nu som jag varit tidigare. På något sätt känns det som om författarna varit mer fyllda av en frustande fantasirikedom i processen med att bygga upp någonting än de varit i avslutningsprocessen. Kanske har det också med huvudpersonen Iris Riverdal att göra; i den förra delen var hon till stor del frånvarande, låg i koma på sjukhus, och det gav utrymme för andra karaktärer att blomma ut, karaktärer som faktiskt var mer intressanta? Men trots att finalen inte riktigt nådde upp till mina högt ställda förväntningar har dessa författare levererat en lustfylld, spännande och ovanlig fusion av deckare och magisk realism (skrev en del mer allmänt om denna fusion i texten om Stormskörd) som är värd både beundran och läsning.

Författarna

Det här är ett relativt nytt författarpar i Sverige. 2014 fick de kontakt med varandra via ett debutantnätverk. Konstaterade att de bodde några hundra meter ifrån varandra i Stockholm och att de dessutom bägge fanns i närheten av varandra på Gotland på somrarna. Det började träffas för att prata om böcker och skrivande.

Mattias Leivinger har en bakgrund som samtalsterapeut och bibliotekarie och Johannes Pinter har haft många olika roller inom den svenska filmbranschen. Mattias kommer från Finspång och Linköping, Johannes kommer från Södertälje, men bägge bor sedan länge i Stockholm.

Bägge har skrivit tidigare med inslag av surrealism, skräck och magisk realism. Den fann gemensamma intressen inom en genre som de kallar supernatural crime, övernaturlig krim; inte så vanlig i Sverige men med en hel del föregångare inom litteratur, film och TV-serier på andra håll (de nämner True detective, Twin Peaks, Arkiv X, Stephen King, Dean Koontz m fl). Det som verkligen intresserar detta författarpar är mötet mellan realismen och det oförklarliga och vad som sker med människor i det gränslandet.

2017 kom deras första gemensamma spänningsroman, De mörkermärkta, den andra delen, Stormskörd, kom 2019 och nu har alltså trilogin avslutats med Idag dör alla gudar. Serien har fått ett bra mottagande och har sålts till några andra länder.

Anders Kapp, 2021-03-24

Beställ boken

Vi kan reservera denna titel åt dig, för avhämtning i butiken eller för hemleverans.
Fyll i formuläret nedan så återkommer vi till dig med pris och leveranstid. Då kan du också välja om du vill ha hemleverans eller hämta i butiken.