För alla fans av PS: jag älskar dig, här kommer den efterlängtade uppföljaren!

Det har gått sju år sedan Holly Kennedys man dog sex år sedan hon läste hans sista brev som uppmanade henne att våga släppa taget och gå vidare. Hon har funnit kärleken på nytt och är stolt över hur mycket hon har växt och utvecklats sedan dess. Men när hon söks upp av en grupp människor som inspirerats av Gerrys brev – och kallar sig själv PS: jag älskar dig-klubben – dras hon mot sin vilja tillbaka in i en värld hon försökt lämna bakom sig. Det blir början på en resa där Holly tvingas utforska vad det innebär att älska någon för evigt och om man kan omfamna framtiden utan att svika det förflutna.

Recension

Caroline Nilsson har läst och recenserat boken, ”Jag är och förblir en pöl på golvet.”

”Hans ord för mig bakåt i tiden och tar mig framåt med förnyat hopp om framtiden; de planterar mig i jorden, grundar mig i verkligheten och lyfter upp mig så att det känns som om jag flyger. Han brev ger mig rötter och vingar.”

Vad an detta? Det har gått sex år sedan Hollys man dog sedan hon läste hans sista brev som uppmanade henne att våga släppa taget och gå vidare. Men när hon söks upp av en grupp människor som inspirerats av brevet – och skapat en klubb med samma namn – dras hon tillbaka in i allt hon försökt lämna bakom sig. Vad innebär det att älska någon för evigt? Och, kan man omfamna framtiden utan att svika det förflutna?

Det är en bok som både retar tårkanalen och bränner i hjärtgropen. En läsning som ger både tröst och värme. Klokheter åtföljs av en allt större medkänsla och bokens budskap lyser som neonskylten på Piccadilly Cirkus – att det trots allt finns en väg genom sorgen och att den håglösa saknaden även kan föra med sig något meningsfullt.   

En berättelse som undersöker urkraften som kallas kärlek. Om det fina i att låta en gnagande saknad, en obeskrivlig längtan och omåttlig sorg bli grogrund eller botten för mening, vackra minnen och hopp. 

Jag är en urvriden disktrasa och fjäderlätt bomull på samma gång. Berörd till tårar och proppad med hoppfull värme. Livet behöver inte ta slut med sorgen – och inte heller lämna den i en saknadens bittra avgrund.

Rötter och vingar. Denna bok ger mig båda.

Caroline Nilsson