Efter sin lovordade bok om den realistiska romanen, Den blå tvålen, som uppmärksammats på ett sätt som sällan skådats för ett litteraturhistoriskt verk, ger Sara Danius nu ut ett rikt urval essäer och artiklar. Essän om Bonniers kokbok och husmoderns död är redan en klassiker. Sara Danius studerar recepten på ål, hummer och hare och blixtbelyser ett stycke svensk samtidshistoria, lika lärorikt som hejdlöst underhållande. I en annan text beskriver hon sitt tonåriga möte med Sartre och existensens meningslöshet, för att i nästa stund skildra glasbruket Orrefors historia och sin farfar disponentens märkliga öde. Däremellan en skärskådan av Thomas Bernhards sätt att kursivera. Eller texter om fotograferna August Sander och Irving Penn. En utflykt till Hollywood för att besöka 1930-talets tyska kulturemigranter finns det också plats för. Och tillsammans med Tomas Tranströmer får vi vandra genom Stockholm. Därtill skriver hon om ett brett spektrum av författare, från Jane Austen och George Sand till Thomas Mann, Marcel Proust, James Joyce, Walter Benjamin, Italo Calvino, Nathalie Sarraute, Stina Aronson, Torgny Lindgren, Peter Esterhazy, Dubravka Ugresic och andra. I detta omfattande texturval blir Sara Danius originalitet och stilistiska säkerhet synliga i full bredd. Hennes sätt att ömsom lustfyllt ägna sig åt detaljer, ömsom lärt ge de stora perspektiven, är en lycka för läsaren.

Recension

Caroline Nilsson har läst boken och påstår ”Världen är ingen persika. Den är en lök.” Läs hennes recension.

Det som skiljer en bok från en läsupplevelse är att den senare rymmer både boken och den känslan den bär till oss.

Det som sedan skiljer en bok från en bok med stort B – det har Danius flitigt prickat in med denna bok; häng med! 

Så, Husmoderns död. Låt oss börja just där. Starten på boken står sig synonymt med Bonniers kokbok där läsaren får såväl roas av som boas med svensk samtidshistoria. Efter hummer kommer Sartre och frågan om meningslöshet för att lunka vidare till kursivering, ett dopp i Hollywood och givetvis en sejour till fots i huvudstaden med Tranströmer. Och mera!

Hon skriver såväl på tvären som på djupet. Beskriver, bemöter och belyser. Allt givetvis med ett stort språk och en penna av rang.

Min beundran och fascination över Danius blick och penna bygger inte uteslutande på hennes litterära färdigheter, eminenta stilistisk och språk.

Tvärtom. För mig utgör dessa delar rötter och en stam för den större helhet jag vill känna igen såsom en lysande krona för det skrivna ordet som en konstform – ett hantverk!

Här finns inget varken, inget eller och inte heller något såsom tänkande mellanrum. Läsaren vilar tryggt i författarens språk och det saknas varje uns av bokstavlig vilsenhet och ordlig dimma.

Danius är för kulturen, konsten och litteraturen vad stjärnan var för herdarna den där julnatten.

Hon sätter ljuset på det som leder framåt, förmår mig att rikta blicken på väsentligheten i det jag läser och möter mig med ord som var och en tilltalar intellekt och intresse.

Detta är visserligen bara en bok. Men det är också en mästerlig sådan. Jag säger; tack Danius!

Caroline Nilsson