För Vild iris belönades Louise Glück med Pulitzerpriset och det är en diktsamling som är tydlig i sin visionära poetik, uppdelad i tre delar och tre röster: trädgårdens blommor, den poetiska trädgårdsmästaren och trädgårdens allvetande metafysiska gud. Alla med direkta och krävande röster som fruktar döden såväl som livet och dess förgänglighet.

Blommorna fokuserar på vårens ankomst efter vinterns kalla nätter och för trädgårdsmästaren blir skötseln ett sätt att undvika en haltande relation. Rösterna blir till en blick ner i våra egna inre djup och brottas med förtvivlan, döden, återfödsel och ensamhet.

Louise Glück är en av den amerikanska lyrikens mest beundrade och inflytelserika poeter som 2020 belönades med Tomas Tranströmer-priset samt Nobelpriset med motiveringen: ”för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell.”

Recension

Caroline Nilsson har läst Vild Iris. Här är henne recension.

Tänk hur det är.

Ibland träffar man människor som säger att läsning just inte är något för dem. Jag har förundrats över detta många. Och när jag läser denna bok förstår jag helst ingetdera, för hur kan man ens tillåta sig att inte uppleva något sådant – som denna läsningen bjuder på – i ens liv?

Här finns månljus och solglimtar, vattenstänk och en och annan vindpust. En levande trädgård i ordets sanna bemärkelse. Allt det där livfulla, gåtfulla och prunkande som ändå omger oss – i en trädgård – ryms alltså här där författarens ordnästen och blick samlats till en minst sagt levande enda bok.

Vi råkar på den traumatiserade snödroppen, den koketta vallmon och får även skymta det förbannade ogräset. Kärlek i månsken möter skog som flirtar med den ständiga närvaron av livets premisser och ofrånkomligheter såsom födelse, (upp)växande och död. Allt har sin plats – och sin tid. Vårsnön förnimmer att en ny tid väntar och septemberskymning vittnar för oss om att dagen strax går till vila.

Författarens ordkavalkad fylld av liv får varje tänkbar känsla att spritta till inom mig. Och, som jag njuter!

Detta är en levande trädgård jag vill dröja mig kvar i, påta länge än och låta mig fyllas av varje ord bit för bit. Jag får lov att bromsa mitt läsande för att ta in, smaka på och låta bokens ordliga duggregn falla fritt i min egen jord.

Poesi är inget för mig säger kanske du – Då tar du fel, säger jag. Och denna skatt är mitt alltomslutande varför.

Författaren har en närmast pastellbehaglig penna som får mig att känna lugn, trygghet och en behaglig stillhet. Mitt i allt det vackra vill jag därför smutta på varje mening länge. Idissla mina tankar fram och tillbaka, om och om igen. 

Ett är givet, och två saker vet jag säkert. För det första att Glück är en Nobelpristagare värd sitt pris. För det andra att läsning som sådant är något för mig – och att just denna bok definitivt är en läsupplevelse för dig.

Om trädgården är en Lisa för själen – är denna bok bestämt en Lisa för hjärtat!

Caroline Nilsson