Bokens Afton Live
Anders Kapp och andra läsare samtalar med John Ajvide Lindqvist under Bokens Afton Live måndag 8 februari kl 18-19, om hans senaste bok, Vänligheten.
Samtalet sänds på plattformen ZOOM. Biljett med länk till samtalet och boken kostar 250 kr. Biljett kan köpas i kassan eller genom att mejla till info@vangavan.se.
Recension
Anders Kapp har läst John Ajvide Lindqvists senaste bok, Vänligheten. Här är hans recension.
Skräck och spänning är begrepp som alltid förknippas med John Ajvide Lindqvist men för mig har han också alltid varit en mycket politisk författare. I tidigare böcker har han, på sitt alldeles egna sätt, skildrat det 80-tal när vi girade 180 grader med samhällsskutan och styrde om från framgång för att i stället ta kurs mot undergången. I nya Vänligheten, som kommer ut i dag, är vi framme just där. Det här är en helt fantastisk samtidsallegori där samhällets tillstånd förkroppsligas av sex rätt unga människor i Norrtälje, författarens egen hemkommun. Med Rörelsen – den andra platsen nominerades han välförtjänt till Augustpriset 2015. Vänligheten är ännu bättre, det bästa han har skrivit hittills, så redan denna årets fjärde dag vågar jag mig på att komma med min första kandidat till Augustpriset 2021.
Berättelsen har sex huvudpersoner och vi kan börja med Siw. Pappa Ulrik dog i blodcancer redan när hon bara var ett år så hon växer upp i en rätt ansträngd relation till mamma Anita och utan syskon. Desto närmare har relationen alltid varit till mormor Berit. Som vuxen är hon kort och överviktig. Hon är ensamstående med dottern Alva (pappan är en trist historia och Alva vet inte vem han är). Siw är snabbköpskassörska, fanatisk deltagare i Pokémon Go, fanatisk beundrare av Håkan Hellström och en i en lång rad sibyllor som i varje generation bara får ett barn, en dotter, men en dotter med speciella egenskaper.
Anna börjar i samma klass som Siw i sjuan. Hon kommer från Rimbo där familjen har en gård. De är inkarnationen av white trash, genomkriminella på låg nivå. Hennes fyra syskon är, liksom pappan, stora långa människor. Själv är hon, liksom Siw, kort och överviktig men, till skillnad från Siw, anslående och färgstark med ett lika färgstarkt språk. De två blir vänner. Som vuxen arbetar Anna i hemtjänsten och har bland annat en nära relation till Siws gamla mormor.
Johan och Max är bästisar sedan de träffades i första klass. Det är rätt lika som tonåringar, långa tunna pojkar, men de har helt olika bakgrund. Johan bor med sin psykiskt sjuka mamma i vad som närmast kan beskrivas som misär; han utvecklar ett hat mot samhället som aldrig ställer upp, som aldrig hjälper till och som vuxen jobbar han i en bowlinghall (möjligen en referens till kända boken Bowling Alone av Robert D. Putnam som statsvetenskapligt behandlar närliggande frågor?). Men Johan har också en förmåga att skriva, att berätta, en förmåga som han mest använder till att under pseudonym sprida främlingshat på nätet med mängder av beundrare.
Max har en framgångsrik pappa och växer upp i en lyxig villa. Han är riktigt duktig i skolan och efter gymnasiet börjar han på Handelshögskolan; hans framtid är ljus. Men efter en traumatisk händelse går han sönder, blir beroende av psykofarmaka, återvänder till Norrtälje där han jobbar i den kommunala parkförvaltningen. Han är en stjärna i Pokémon Go och redan som ung drabbas han då och då av anfall där han kan höra något hemskt som kommer att hända. I nutid är han 29 år, Johan är fortfarande bästa kompisen; de är ett udda par, nördar som ständigt tävlar i minigolf, inte coola på något sätt.
Marko är som 13-åring en rätt liten kille från Bosnien som i sjuan börjat i samma klass som Johan och Max. Han är en klassresenär, framgångsrik i skolan där han och Max konkurrerade om vem som var bäst, stjärna på Handels, arbetsnarkoman som blir rik i Stockholms finansvärld och tusentals gymtimmar har gjort honom stor, stark och vacker. Men rötterna finns kvar.
Maria är Marcos lillasyster som redan från ungdomen fick Johan till en sorts bonusbror som ofta lekte med henne och berättade spännande historier. Hon är osannolikt vacker och redan tidigt rekryterades hon av en modellagentur. Hon gjorde succé och blev en världskänd fotomodell med uppdrag i världens alla hörn, ständigt på resa under många år. Men det glamorösa livet hade också en hård baksida och hon är en rätt sliten människa när hon återvänder till Norrtälje och börjar jobba som servitris på ett kafé där hon bland annat möter en mycket annorlunda Jesus.
Det går sönder
Det är många andra karaktärer som dyker upp i denna myllrande skröna men berättelsen kretsar mycket kring dessa sex personer, deras förändrade relationer, hur de utvecklas som människor när det går igenom många omvälvande händelser. Det är också de som är berättarrösterna och allegorins förkroppsligande av mänskligheten liksom Norrtälje är inkarnationen av dagens samhälle. Det är en undergångsberättelse: ”Det går sönder. / Vad är det som går sönder? / Norrtälje.”
En annan av karaktärerna som dyker upp i handlingen är den ensamma pensionären Harry Boström, 68 år, som en mycket tidig morgon är ute och rastar sin gamla labrador Tosse när de upptäcker en klargul container på hamnplanen i Norrtälje, den måste ha dumpats där under natten. När de undersöker den tycker sig Harry ana ett svagt ljud, en rörelse, inne i den låsta containern. Han är en man som gått obemärkt genom livet, men nu kommer han att bli en kändis i världsmedia för sin upptäckt. Själv kommer han inte att kunna hämta sig från det ohyggliga, det fasansfulla.
Nyligen skrev jag om en text som misslyckades med att förmedla ohygglighet genom att försöka beskriva den med mängder av adjektiv, genom att försöka tala om för mig som läsare vad jag ska känna. John Ajvide Lindqvist är en läromästare på området så han gör tvärt om. Initialt antyder han bara vad som hänt vilket innebär att min egen hjärna får utrymme att bygga de starka bilder som aldrig kommer att försvinna. Senare bekräftar och utvecklar han successivt, steg för steg, den bild som redan finns hos läsaren själv. Det är osannolikt skickligt.
Ytterligare en karaktär är Vinden som har sina egna kapitel med betraktelser över världen och inte minst de underhållande människorna som gjorde tillvaron mycket mer intressant när de äntligen dök upp i historien.
Det är en hel del Pokémon Go i berättelsen som i sin nutid 2018 utspelar sig tiden mellan släppen av raidbossarna Entei (eld) och Suicune (vatten). Spelet har flera funktioner i berättelsen, bland annat som ett socialt sammanhang som kan inkludera mycket olika människor i olika åldrar och med olika bakgrunder.
Författaren själv som karaktär
Liksom tidigare är författaren själv också en karaktär som då och då kommer in och kommenterar handlingen. Det är en teknik vars teoretiska grund vi ofta förknippar med Brecht och Lindqvist gör det genialt. Han har också alltid med självbiografiska inslag, här finns delar av honom själv i huvudpersonerna men särskilt tydligt blir det i den här boken med miljön, hatkärleken till hemkommunen Norrtälje som får illustrera samtidens tillstånd; till och med lilla Gräddö vid kusten, 2,5 mil utanför staden, där han bor, finns med i handlingen, liksom hans egen debutroman, Låt den rätte komma in.
Symboliskt är hur den silo i hamnen, som Max, Johan och Marko klättrade upp på när de var tretton, nu ersätts av exklusiva lyxbyggen för de rika. Jag kunde inte låta bli att leta reda på byggföretagets reklamfilm på nätet för Soltornet och Havstornet och det gav en extra krydda åt läsningen. För de som är intresserade är det inflyttning nu i sommar.
Titeln är underbar. Inom den samhällsforskning som studerar det sönderfall som boken handlar om används oftast begreppet ”trust” som en beskrivning av den tillit, det förtroende, som är en förutsättning för fungerande samhällen, som har minskat kraftig under de senaste 40 åren och ersatts av misstro, rädsla och hat. Ordet vänlighet fungerar i sammanhanget fantastiskt bra som synonym till trust. Återkommande i boken finns korta vardagsscener där människor som äger vänlighet på olika sätt stöttar varandra, bryr sig om varandra, scener som successivt förändras och visar vad som händer när vänligheten försvinner. ”När man inte är någonting längre, när man inte har något. Då har man åtminstone sitt hat.”
Finns det då inget att klaga på? Inte mycket. Det här är med nödvändighet en lång berättelse, men jag vet inte om den verkligen måste vara en bit över 700 sidor? Jag kan tycka att avslutningen har kryddats med något för mycket hollywoodsirap, men kan förstå att författaren ändå vill förmedla en smula hopp till läsarna.
En helt underbar läsning; det är sällsynt med en så njutningsfylld kurs i samhälls- och livskunskap. Jag argumenterar ofta för skönlitteraturens betydelse, hur viktig den är för vår förståelse av tillvaron, för vår förmåga till empati, vår acceptans av olika åsikter, olika perspektiv, för att kunna känna trygghet i tillvarons med nödvändighet osäkra komplexitet. Jag kanske kan sluta argumentera. Det räcker med att sprida Vänligheten.
Författaren
John Ajvide Lindqvist är född 1968 och uppväxt i Blackeberg, där också hans debutroman från 2004, Låt den rätte komma in, utspelar sig. Innan han blev författare på heltid har han haft en karriär som trollkarl och ståuppkomiker,
Hans andra roman, Hanteringen av odöda, utkom i juni 2005 och i novellsamlingen som följde, Pappersväggar från 2006, får man bland annat veta vad som hände med de odöda. 2008 utkom romanen Människohamn, som utspelar sig i skärgården med havet som det stora skräckinjagande hotet och i maj 2010 utkom Lilla stjärna, en historia om kärlek och besatthet, om en röst ifrån en annan värld och idoldyrkan driven till sin spets. Därefter kom Låt de gamla drömmarna dö 2011, en samling noveller, kåserier och andra texter.
Hösten 2017 utkom X – den sista platsen, den avslutande delen i trilogin Platserna. Här väver han samman alla trådar från de två tidigare böckerna, Himmelstrand – den första platsen och Rörelsen – den andra platsen. Den senare blev nominerad till Augustpriset 2015. Böckerna i Platserna kan även läsas fristående som egna berättelser. Och i dag kommer han alltså ut med sin längsta roman hittills, Vänligheten.
Han har också skrivit filmmanus, teaterpjäser och mottagit en rad priser, bland andra Selma Lagerlöf-priset och GP:s litteraturpris. Hans böcker finns utgivna i över 30 länder, bland andra Australien, Kina, Brasilien, Danmark, Tyskland, Ryssland, Storbritannien och USA.
Text från Anders Kapps blogg, Kapprakt.
