En roman om att gå vilse i livet men genom nya vänner, skrivterapeuten Sam och ”Klubben för lyckliga slut” hitta tillbaka igen. Eller snarare hitta nya vägar. Cecilia har förlorat sin man i alldeles för tidig ålder, Lisbeth inser att hennes liv har stagnerat och Ivy är en person som oroar sig för allt. Dessa tre väldigt olika kvinnor befinner sig alla vid ett vägskäl i livet när de får en reklamlapp på sina bilar med inbjudan till skrivkursen ”Klubben för lyckliga slut”. Utan att de vet om det tar deras liv nu en helt ny riktning. En dag i veckan träffas de i klubben, djupa hemligheter från det förflutna nystas upp och steg för steg lär de sig att älska, leva och skratta igen. Men kommer de att kunna forma sitt eget lyckliga slut?
Recension
Caroline Nilsson har läst boken: ”Jag får spatt!” Läs hennes recension nedan.
Fjärde koppen te kallnar, februarisolen väcker Mårbackan i mitt fönster och jag så gott som förgås av denna underbara läsupplevelse.
Vadå Klubben för lyckliga slut? Vi möter en Cecilia som förlorat sin man i alldeles för tidig ålder, en Lisbeth som inser att hennes liv har stagnerat och en Ivy som oroar sig för allt. Tre kvinnor står inför varsitt avgörande vägskäl när en inbjudan till en skrivkurs – Klubben för lyckliga slut – leder kvinnorna på nya spår. De träffas en dag i veckan där djupa hemligheter från det förflutna nystas upp och de lär sig steg för steg att älska, leva och skratta igen. Frågan är, kan de forma sitt eget lyckliga slut?
Jag får gåshud, bubblar av lycka och fulgråter. Vill stampa ett ”gah-så-bra!” i golvet, basunera ut ”åh-men-läs!” till alla jag möter och böla ett enfaldigt ”mäh-näe” när lästiden säger slut.
Språket och berättelsen växer både i mig och som läsupplevelse för varje sida som går. Författarens ord bär mig ända till sista bläcket och tumlar mina tankar till mjukaste bomull.
Andra halvlek. Jag lever, finns och bara är. Med boken, i berättelsen och sida vid sida med författaren. Och, som jag njuter!
För mig är denna bok en stor kopp te, ett bokplåster och en solglänta – samtidigt. Författarens signum lovar läsaren ett skickligt karaktärsbygge och hoppfulla slut. Och visst, nog det bubblar det både i mitt hjärta och mina smilgropar.
Det enda jag kan tänka på när jag lägger boken läst åt sidan är detta. Finns en klubb för oss (omåttligt) olyckliga när boken tagit slut? Jag är härmed en självklar kandidat.
En läsupplevelse där mitt hjärta ideligen surrar av större mod och starkare hopp såväl inför att låta livet inom mig och livet utanför komma mig nära. Jag vill tro på att lyckan där vid regnbågens slut finns inom mig när jag vågar att följa mitt hjärta.
Om det finns en Stairway to heaven är denna tveklöst My Stairway to feelgood.
Caroline Nilsson
Recensent
