Anders Kapp har läst Vinterland och utnämner Kim Faber och Janni Pedersen till de nya danska spänningsstjärnorna. Här följer hans recension.

Det är riktigt bra i 300 sidor och sedan blir det ännu bättre. Kim Faber och Janni Pedersen fick Danska Kriminalakademins debutantpris 2020 för Vinterland som nu också finns på svenska. Författare inom spänningslitteraturen brukar vara bra på olika saker; nära relationer mellan människor, samhällskritisk spänning, terrorism, avancerade intriger, välförankrad research, internationella konspirationer, språkligt imponerande berättarteknik eller något annat – det är riktigt sällsynt att de är bra på allt detta – men det är dessa debutanter. Det är inte ett dugg förvånande att boken såldes direkt till nio länder. Och vi som läser på svenska kan glädjas åt en bra översättning av Svante Skoglund.

Martin Juncker är i 60-årsåldern Danmarks mest kända polis och mordutredare. Men nu har han gjort bort sig rejält, är förvisad från mordroteln i Köpenhamn till ett nyinrättat närpoliskontor i lilla Sandsted på Själlands landsbygd där han blir chef för två rookies som poliser; lilla arga, skarpa Nabiha Khalid, 32, född i Danmark men med palestinska rötter och gigantiska Kristoffer Kirch, 27, som lämnat militären efter traumatiska upplevelser i Afghanistan för att i stället bli polis, som väcks av mardrömmar varje natt, något som han inte berättar för någon. Anledningen till att kontoret öppnats är att Sandsted fått en stor förläggning för ensamkommande flyktingbarn vilket skärpt motsättningarna i det lilla samhället.

Förvisningen innebär också en separation från hustrun Charlotte. De har haft ett långt liv tillsammans, han verkligen saknar henne men vet inte om deras sår går att hela. I stället för ett liv med henne i Köpenhamn blir det nu ett liv med hans gamla pappa i Sandsted där Martin är född och uppväxt. I förvisningen från huvudstaden har han ändå kunnat påverka var han skulle hamna och trots att han absolut inte längtar tillbaka dit, tvärtom, uppväxten innehåller inga vackra minnen, så känner han ändå ett ansvar för sin far.

Mogens Junckersen var en gång en reslig, imponerande och skicklig advokat; fruktad av alla i rättsväsendet men också av hustru och barn. Martin har alltid haft en svår relation till sin patriark till far och han är rätt handfallen inför den situation som uppstått; sedan mamma Ella dog för mindre än ett år sedan har pappan förfallit snabbt, för varje dag blir demensen allt värre. Pappan känner oftast inte igen honom alls och andra gånger kallar han honom Peter, favoritsonen, Martins storebror som blev ihjälkörd av ett rattfyllo när han bara var 16.

Det här skulle kunna räcka för en riktigt bra bok med fokus på Junckers komplexa relationer till sin hustru, bördan av en demenssjuk far, samarbetet med Nabiha och Kristoffer på kontoret och situationen i Sandsted som en illustration av dagens (jag tror bokens nutid är årsskiftet 2016-2017) sönderfall med växande klyftor och motsättningar, högerpopulismens framgångar, främlingshatet, växande klyftor mellan stad och land. Allt detta är riktigt skickligt och fängslande berättat med levande människor, en stor känslighet i dialogerna, stark verklighetsförankring och väl genomförda miljöbeskrivningar. Men som läsare får vi så mycket mer än så.

Bokens andra huvudperson heter Signe Kristiansen som haft Juncker som sin mentor, hon är drygt tio år yngre än honom och de har genomfört många framgångsrika utredningar tillsammans. Hon är kvar i Köpenhamn, utredningschef på mordroteln, och jobbar alldeles för mycket vilket missnöjda maken Niels konstant påpekar. Nu, dagen innan julafton, har hon äntligen inlett en ledighet som ska sträcka sig över helgerna. Tillsammans med Niels och barnen Lasse, 11, och Anne, 13, är hon på IKEA när hennes chef, Erik Merlin, ringer. En enorm explosion har ägt rum vid julmarknaden på Kongens Nytorv i centrala Köpenhamn, nitton människor är döda, många fler skadade, och det är definitivt slut på ledigheten.

Alla kallas in till den största polisutredningen i Danmarks historia. Handlar detta om en eskalering av kriget mellan storstadens kriminella gäng eller är det ett internationellt terroristdåd? Ingen terroristorganisation tar på sig ansvaret och trots det massiva utredningsarbetet kommer man ingenstans. Trycket från politiken och media är våldsamt. Signe har sedan tidigare bra kontakter hos Köpenhamns muslimer. De känner till några personer som sedan tidigare radikaliserats och åkt till Syrien för att ansluta sig till IS. Det är en av många hypoteser som hon undersöker. Det blir många timmar och relationen med Niels allt mer ansträngd.

Samtidigt har Sandsted drabbats av ett mord som Juncker och hans två kolleger utreder. Det är en illa omtyckt man som mördats med ett enda våldsamt slag med ett järnrör. Hans hustru är försvunnen och huset innehåller inga tekniska spår alls. När de också får en mordbrand på flyktingförläggningen på halsen blir Junckers tillvaro allt annat än lugn i det lilla samhället.

Polisarbetet på bägge platserna är verklighetstroget skildrat med många försök i olika riktningar där få lyckas. Signe har en bra chef och många engagerade och kompetenta kolleger. Det finns bara en hon undviker, Troels Mikkelsen, som hon hatar efter en händelse för ett par år sedan.

Så småningom eskalerar utredningen när Signe får ett helt oväntat tips i en riktigt snygg ”Deep-Throat-scen”. Naturligtvis kommer utredningarna i Köpenhamn och Sandsted att växa samman, det kan alla gissa, med det genomförs på ett oväntat och skickligt sätt.

Jag har under senare tid diskuterat komplikationerna och farorna som finns i att ge sig ut på den slaka lina som internationella konspirationer utgör, ska inte upprepa det igen, men dessa författare balanserar skickligt, inte minst tack vare en stark research i både nutida och historiska förhållanden; måttligt kända men i högsta grad verkliga. (Jag hade till exempel ingen kunskap om den nazistiske diplomaten Erwin Ettel eller han arbete under Andra världskriget med att förena nazism och islamism under det gemensamma hatet mot judarna.)

Jag kan ha några invändningar mot delar av upplösningen och kanske är det några trådar som lämnas hängande i luften (kanske knyts samman i kommande böcker?) men på totalen är jag enormt imponerad. Som framgår är det en berättelse på många plan och med väldigt många komponenter men författarna håller samman delarna på ett sätt som innebär att läsarna aldrig går vilse. Däremot är det omöjligt att sluta vandra genom denna text även om man kanske borde göra annat: bara ett kapitel till … och ett till …

Författarna

Janni Pedersen, född 1968, är till vardags kriminalreporter på danska TV2. Kim Faber, född 1955, är före detta journalist på Politiken, där han arbetade som nyhets- och kulturjournalist i 25 år. Vinterland är deras första bok och den vann Danska kriminalakademins debutantpris 2020. Boken är första delen i en serie. Den andra delen, Satans sommer, kom ut på danska i maj 2020 men det finns ingen information hos det svenska förlaget om, och i så fall när, den kan komma på svenska.

Text från bloggen Kapprakt.