Anders Kapp har läst Jenny Holmqvists debutroman, Drift, som han tycker är berörande och mäktigt. Läs hela recensionen nedan.

Det är ett mäktigt verk som Jenny Holmqvist givit sig på i debutromanen Drift som kommer ut i dag. På sätt och vis är det en familjekrönika, ett epos som i tid sträcker sig över stora delar av 1900-talet och som i geografin förflyttar oss mellan Sverige, Kanada och USA. Förra året öppnade Lydia Sandgren modigt det länge stängda epikfönstret med sin prisande debut Samlade verk och här följer en nästan jämnårig (tre år äldre) 80-talist efter med en berättelse som sträcker sig långt utanför den personliga erfarenhetens ramar, vilket är befriande för alla oss som är rätt trötta på autofiktionens begränsningar. Jag tror inte att Drift blir någon Augustvinnare men det hindrar inte att det är en stark debut och en fängslande läsning.

Berättelsen bärs av tre personer:

Eva Aspelin är född 1924. Vi möter henne först våren 1946 i Uppsala där hon arbetar på universitetet som assistent åt kemisten Astrid, en av få kvinnliga akademiker på den nivån under denna tid. Eva inspireras av Astrid och drömmer om att själv läsa vidare men drömmer också om Erik, läkarstudentens som hon är förälskad i.

Marta Hart är född 1948 i Thunder Bay som ligger vid kusten till Lake Superior i Ontario, nära den kanadensiska gränsen till USA. Hon är dotter till Eva, som hamnat där efter katastrofen i Uppsala, och Lenny, som Eva träffade när hon ensam anlände till Halifax med båten från Sverige. De bor på Lennys lilla slitna farm där Marta kommer att bli kvar.

Jamie (James) Hart är född 1960 och är Martas halvbror. De har samma pappa, Lenny, som gift om sig med Ruth sedan Eva 1956 lämnat man och barn för att återvända till Sverige. Jamie har få förmågor men tidigt upptäcks det att han är en matematisk begåvning av stora mått. Familjen har ingen ekonomi för en universitetsutbildning men hans stora begåvning ger ett generöst stipendium som innebär att han kan flytta till San Francisco i Kalifornien för att studera matematik på universitetet där.

Det är ramverket för denna historia som inte berättas kronologiskt; i olika kapitel rör vi oss fram och tillbaka i tiden och det är en berättarteknik som fungerar mycket bra, det blir en levande läsning.

På andra halvan av 1940-talet finns naturligtvis Eva i centrum; hennes liv i Uppsala, resan över Atlanten, mötet med Lenny och starten på livet i Thunder Bay. Evas passion handlar mycket om utbildning och hon klarar helt enkelt inte av den intellektuella öken som livet med Lenny utgörs av. Hon har kvar kontakten med Astrid som skapar möjligheter för henne i Sverige, hon pratar med Lenny om att han och Marta ska flytta efter till Sverige, men så blir det aldrig.

På 50-talets andra hälft finns framför allt Marta i centrum. Hennes passion handlar från tidig ålder mycket om hästarna hos Lauren på granngården där hon tillbringar mycket tid. Men hon tänker ofta på sin mamma, hur hon kunde lämna dem, varför hon aldrig tagit kontakt, övergivenheten är en stark känsla hos henne.

1982 möter vi främst Jamie. Hans passion är först matematiken, han får uppmärksamhet på universitetet av den ledande matematikern, professor Patterson. Men så träffar han Luis Machado, en charmerande odåga till son i en familj som också är ett Mezcalimperium med mycket pengar. Jamie är osäker på sin sexualitet, han umgås allt mer med Louis, blir besatt av honom och ägnar allt mindre tid åt studierna. Men här möter vi också den vuxna Marta som tagit över allt mer av arbetet med hästarna. En del av hemligheterna i hennes historia avslöjas.

I en intervju berättar författaren att hon själv besökt Gustavianum i Uppsala, en byggnad som använts för obduktioner i undervisningssyfte, och där sett en behållare med en uppsprättad kattunge i formalin. Den finns också med i berättelsen liksom hudlösa anatomiplanscher och andra bilder av hudlöshet, nakenhet, både som det konkreta och som det abstrakta; känslan av hudlöshet i begäret, besattheten, driften. Det är ett starkt tema i texten och det blir också mycket berörande.

Det är en mycket välskriven text och en tänkvärd berättelse om livet, vad som gör oss till det vi blir, de händelser som formar oss, konflikten mellan distansen, avståndet till efterlängtade, drömmen att verkligen ingå, känna sig riktigt hemma, berörd, älskad på den ena sidan och det alltför nära, det verkligt drabbande på den andra.

Jag förväntade mig något avslutande kapitel i nutid, Eva skulle fortfarande kunna vara vid liv, och gissar att författaren också övervägt det, men sannolikt var det ett klokt beslut att låta bli.

En stark och lovande debut med andra ord!

Författaren

Jenny Holmqvist är född 1984 och bosatt i Stockholm. Förutom att skriva arbetar hon som grafisk formgivare. Hon har varit en del av redaktionsrådet för tidskriften Kritiker. Hon har gått två år på Biskops-Arnös författarskola och har en fil.kand. i litteraturvetenskap. Under en seminarieserie ledd av Monika Fagerholm arbetade hon med manuset till Drift som är hennes debutroman.

Text från bloggen Kapprakt.