Nu har Jackie kommit ut i pocket. Har du inte läst den romanen tidigare är det dags nu.
Caroline Nilsson har läst och skriver ”Mina ögon smalnar när sidorna sinar. Klart är att utan denna bok försmäktar min bokhylla i denna värld.” Läs hennes recension.
”Istället för att lägga pengarna på ett samtal köper hon en kaffe till efter att ha blivit nekad påtår. Och en korv som ser ut som om den legat hela dagen på den flottiga stekhällen. Brödet är slut. Hon får korven i ett papper som inte ser rent ut. Den är seg. Inte ens varm. Häller mjölk i kaffet som genast skär sig. Allt går henne emot, till och med meningslös tröstmat. Hungern övergår i illamående. Borde verkligen ha ringt istället för de där sista slantarna, innan modet viker henne. Men vem?”
Det känns. Eller bränns. Kanske lite både och. Oavsett utfall är en sak säker: detta är en bok om det sköra, starka, stickiga och (framåt)stakande livet.
Vi placeras i 1980-talets Stockholm mitt i varma sommaren. Läsarens första möte är med en ung kvinna sittandes på ett tåg som lämnar både mil och bitar av hennes gamla jag bakom sig med milen. Väl på tåget får läsaren följa hennes möte med en man. Ett möte och två människor med dunklet i sig. Han säger sig arbeta inom restaurang, hon säger att hennes namn är Jackie. Ingetdera stämmer.
Denna bok är något i sitt eget slag. Den bär det oväntade, ovälkomna och otäcka. Men kommer också med det (omedvetet) antagliga, omfamnande och litterärt fenomenala.
Längtan möter gränslös passion som i sin tur bådar för både en fara och – paradoxalt nog – en desto större fascination. Jag är som fastklistrad.
Författaren trampar på det trubbiga och trasiga. Tangerar livets skav och tillåter läsaren att möta sina egna gränser, sitt eget mörker och alla sina antaganden. Stora som små.
Bokens penna väger skickligt såväl hårda som mjuka värden. Det ljusa får också beredas plats mitt i allt det destruktiva, oberäkneliga och bitande isiga. Och läsupplevelsens helhet når till en fullständighet som bär en intensiv litterär närvaro utan hejd.
