Caroline Nilsson har läst och är i litterär romcom-chock. Dock inte att förväxla med sockerchocken som vanligtvis infinner sig denna tid på året.   

Andra advent. Julkänslan är ett faktum snarare än ett beskrivande fenomen. Ja, julen är här. Här i min värld är också två karaktärer, nämligen Emily och Evan. Julen står för dörren när Emilys annars utmärkta tillvaro med både roligt jobb och en lya långt från den galna familjen tar en helomvändning. Med ett krossat hjärta, en musikspelande playboy till granne och en skotsk familj som ser fram emot att äntligen presenteras för Emilys Mr Perfect, väntar dem alla en jul som sent ska glömmas…  

Tredje advent. Lussande och lellande hörs i bakgrunden. Jag kan i detta nu inte bry mig mindre. Boken slukar mig på samma vis jag annars (bokstavligen) slukar lussekatter på Luciamorgon. Här finns en minst sagt underhållande och genomhärlig bok med stor charm och träffsäkerhet. En varning-för-sträckläsning utfärdas!  

Fjärde advent. Romance har så (äntligen) fått sitt evangelium. Med en kvicktänkt ram av underhållning, färgstarka karaktärer (lämpligt matchande Rudolphs röda mule) och känslor som sprakar likt smällkarameller i granen.  

Efter dopp i grytan och Kalle med vänner närmar sig boken slutet i mina händer. Författaren har mig fängslat, roat och skänkt en stämningsfull läsupplevelse. Den bär yta och djup, och bjuder på en (hjärt)klappande berättelse med doft av jul.  

Julen är här. Snön väller ner utanför och julens värme skiner från fönster och hus. Kvar sitter jag. Denna gång med en fantastisk julklapp, en läsning som föga få. En glädje jag bevarar ända fram till påsk(a) och som får mig att fullkomligt gå emot allt vad Stilla natt lyder. 

Det glimmar, garvas och är galet roligt. Jag kommer hem till jul är en bok som sannerligen har gjort sig en boning –  landat – hos mig. En bok som kommer hem till dig, till mig, till oss. Där och då är ett säkert; X-mas is coming!