Varje dag upprepar Sandor Lester sin ”idiotiska kapplöpning”: kliver på bussen, stämplar in på fabriken. På lördagarna träffar han Yolande, som han inte är särskilt förtjust i. Den lilla tid han har över ägnar han åt att drömma om ett annat liv, en stor författares liv. Och åt att tänka på Line, den perfekta kvinnan. En morgon på bussen är det Line, den riktiga Line, som dyker upp från hans förflutna som landsflykting.

”Då var det alltså henne jag väntade på!”

Har man läst trilogin och ”Analfabeten” är bokens universum omedelbart igenkännbart. Men man lika gärna kan läsa ”I går” som en första kontakt med Agota Kristof.

Recension

Anders Kapp har läst och recenserat.

Det var ett tag sedan jag fick vara med om den där riktigt stora aha-upplevelsen av läsglädje men den kom verkligen med den lilla romanen I går (bara 101 sidor) som Agota Kristof skrev redan 1995 men som aldrig tidigare varit översatt till svenska. Men i dag kommer den ut i en underbar översättning av Marianne Tufvesson som fångar denna avskalade och lyriska prosa så bra. Trots, eller kanske tack vare, det lilla formatet är texten så stark om exilens förbannelser, livets sorgliga intighet, den avgörande skillnaden mellan arbete och verksamhet men också den gränslösa kärleken: ”Hon heter Line, hon är min kvinna, min kärlek, mitt liv. Jag har aldrig träffat henne.”