Elena Ferrante, De vuxnas lögnaktiga liv

Hon slog igenom med Neapelkvartetten, som består av fyra böcker, om två kvinnor och deras liv från barn till medelålders. Det är böcker som jag sträckläste när de kom. Nu kommer, De vuxnas lögnaktiga liv, en fristående bok som också utspelar sig i Neapel.

Giovanna råkar höra när hennes pappa säger till mamman att Giovanna är väldigt ful, hon blir mer och mer lik sin faster Vittoria. Detta tar den 12-åriga flickan väldigt hårt. Att dessutom vara lik en släkting som hon nästan aldrig träffat, ovänskapen med släkten på pappas sida har pågått sedan många år. Giovanna trotsar sina föräldrar och tar kontakt med sin faster Vittoria. Hon visar sig vara en burdus och argsint person som många är rädda för, men hon är absolut inte ful. Vittoria öser galla över Giovannas pappa, allt ont han gjort mot sin familj. Hon har alltid älskat och respekterat sina föräldrar som båda är lärare, men nu börjar hon tvivla på att de kanske inte är så perfekta. Hon protesterar med att skolka från skolan sluta läsa sina läxor, sminka sig svart, endast klä sig i svarta kläder. Hon börjar hänga med Vittoria istället, till sina föräldrars stora oro och besvikelse. Hon får veta att hennes pappa är otrogen. Han har ett kärleksförhållande med en av deras bästa vänner, detta har dessutom pågått i 15 år, Då spricker familjeidyllen.

Ferrantes språk flyter så lätt, beskrivningarna om det fina Neapel och det mer fattiga och slummiga där Vittoria bor är så bra beskrivet. Giovannas sökande efter sin egen identitet, var hör hon hemma egentligen? Den pubertetsknoppande kroppen som hon känner sig obekväm i. Brösten som bara sväller upp och gör henne generad. Besvikelsen över pappans svek, mammans tårar, Vittorias ilska över hur just hennes liv blev. De vuxnas lögnaktiga liv, är en väldigt träffande titel på denna bok, som jag för övrigt tyckte väldigt mycket om att läsa.

Alex Schulman, Överlevarna.

Han debuterar med sin första roman, tidigare har han skrivit böcker om sin pappa, sin fru, sin mamma och sin mormor. Böcker jag läst och tyckt väldigt mycket om.

Tre bröder träffas för att åka tillbaka till torpet som de tillbringat många somrar på som barn. De ska enligt moderns sista önskan sprida hennes aska i sjön, som de alla badat och fiskat i. När de är på plats börjar barndomsminnena återvända. Minnen och upplevelser de förträngt under 20 år. Benjamin, mellanbrodern är berättaren i boken. Pierre är lillebror och Nils storebror. Benjamin är den som bevakar, har koll på alla. Föräldrarna dricker, blir berusade fadern viftar med armarna och skriker, blir aggressiv. Modern backar, går och lägger sig. Benjamin tar hand om Pierre som ofta gråter när han blir orolig över familjegrälen. Benjamin sörjer som vuxen över att bröderna kommit ifrån varandra. Han tycker att barndomens upplevelser borde ha svetsat dem samman som de bröder de är. Men det har blivit tvärtemot. Benjamin älskar sin far, de stunder de två har tillsammans, tidiga morgnar när de fiskar eller vandrar i skogen. Då är fadern nykter och Benjamin kan slappna av.

Jag känner lite olust när jag läser och märker att spänningarna i familjen trappas upp. 268 sidor skrivna av Alex Schulman, en berättelse om en familj som älskar varandra men inte riktigt klarar av att hålla ihop när allt till slut krackelerar. Slutet gör mig lite konfunderad, måste fundera på hur jag ska tolka det.

Kerstin Bergman, Oskuld och Oleander

Iris Bure återvänder till Ekerö, sina barndomstrakter. För att slicka sina sår efter en relation som kraschat och för att tömma huset efter faster Irma. Huset har stått tomt ett tag, det måste nu rensas för att sedan säljas. Hon tar sig an uppgiften i sommarhettan, börjar systematiskt sortera. På plats i det hus hon växt upp börjar barndomsminnena göra sig påminda. Lekkamraten, Nina, som spårlöst försvann och aldrig hittades. Vad hände med henne? Hon börjar fundera över fastern, Irma, en person hon aldrig lärt känna, vem var hon? Hur levde hon sitt liv? Första natten vaknar hon av att någon är ute i trädgården och gräver? Söker efter vad då? Hon hittar ett brev Irma skrivit till henne, där står, att hon ångrar allt dåligt hon gjort i sitt liv och uppmanar iris att inte lita på någon? Hon tar kontakt med en lokal mäklarfirma, huset ska ju säljas. Där träffar hon Jonas barndomsvännen, han ska hjälpa henne med allt det praktiska. Grannen, den gamla kvinnan Barbro dyker upp och ställer frågor, vill veta vad hon hittat när hon röjer, kanske dagböcker? Nyfikenheten tar över, mellan tömningen och alla härliga bad hon tar i omgivningen för att svalka sig börjar hon också rota i vad som hände de där dagarna när Nina försvann.

Språket är långsamt, handlingen detaljerad. Berättelsen växer sakta fram. Liknar inte något jag tidigare läst i genren, kanske just därför jag tycker så mycket om Kerstin Bergmans debutspänningsroman, som är mer en roman tycker jag med lite spänning i. Jag njuter av att läsa hur hon röjer, sorterar, tar sina pausar. Äter ostkrokar och tar ett glas vin till middag, besöker

Ekerös alla fina fik och små restauranger, njuter av sina bad i de närliggande stränderna.

En härlig läsning, hoppas hon skriver fler böcker. Dessa kommer jag verkligen att läsa

Monica Gullman