Ändå har Lykke och Fatima bara varandra. Lykke är en ganska bitsk gymnasielärare i Nässjö, Fatima ett hittebarn från Indien som än en gång har blivit övergiven, nu av adoptivföräldrarna. Hon vet egentligen bara en sak om sig själv: att hon inte heter Fatima. När hon som nyfödd hittades vid floden Sabarmatis strand fick hon namnet Meera. Det bär hon som en hemlighet, ända till den dag då hon som 18-åring sätter sig på ett tåg, fast besluten att aldrig komma tillbaka.

Men Lykke blir kvar i Nässjö och försöker fortsätta sitt liv, trots mycket grubblande. Var det fel av henne att gripa in och ta hand om Fatima? Blev hon en misslyckad mamma, eftersom hon helt enkelt inte var mamma? Vart tog flickan vägen? Varför hör hon aldrig av sig?

En mörk eftermiddag i november, när Lykke är ute och går med sin hund, lägger en någon en behandskad hand mot hennes axel, drar henne åt sidan och slår.

Och han slår mycket hårt.

Majgull Axelsson

Majgull Axelsson är journalist och författare. Född i Landskrona men uppväxt i Nässjö. Som journalist har hon huvudsakligen ägnat sig åt handelspolitik och arbetsmarknad.

Majgull Axelsson har skrivit flera dokumentära böcker om tredje världen. Den första var Våra minsta bröder (1986), en bok som beskriver vår tids barnarbete. Tre år senare utkom Rosario är död, en dokumentärroman som skildrar barnprostitutionen i Filippinerna, och 1991 kom reportageboken om gatubarnen i Latinamerika, Dom dödar oss.

1994 begick hon sin mycket uppmärksammade skönlitterära debut med romanen Långt borta från Nifelheim. Hennes stora genombrott kom 1997 med Aprilhäxan som belönades med Augustpriset. Bland hennes övriga titlar hittar man Slumpvandring, Den jag aldrig var (utgivna på Prisma) och Is och vatten, vatten och is (utgiven av Norstedts). Hennes första roman på Brombergs var Moderspassion. Efter den följde Jag heter inte Miriam som blev en stor succé, och sedan Ditt liv och mitt som även den fick ett varmt mottagande.

Sagt om boken

Anders Kapp har läst och recenserat boken,

”Hon ser ut som en mycket rar äldre kvinna och heter Majgull = om hon skriver måste det vara husmorstips om att sylta och saft. Så är det naturligtvis inte, fördomar är lika vanliga som bedrägliga. Skönlitteraturen är en av våra viktigaste motståndsrörelser i kriget mot den livsfarliga politiska pandemi som nu härjar över världen och Majgull Axelsson skulle mycket väl kunna vara rörelsens starka ledare. Men att namn kan vara viktiga visar hon i nya Inställd resa till Sabarmati som kommer ut i dag. Sabarmati är en flod i Indien och vid dess strand hittas en dag en nyfödd baby insvept i ett tygstycke. Efter några år på barnhem adopteras hon av ett svenskt par som inte gillar hennes hinduiska namn Meera och ger henne i stället det muslimska namnet Fatima, ett namn som hon ska komma att hata. Det här är en råstark text om rasism och mycket mer än så; om arvsynd, om vilka vi är och hur vi blir, i egna och andras ögon, innanför eller utanför.”

Läs hela recensionen här.