Caroline Nilsson har läst och recenserat 1794, som nu har kommit ut i pocket.
När historiens Järnåldern möter människans misär och ett samhälle av mörker, brutalitet och mordgåtor. Där har vi boken 1794.
Detta är en föreställning mot bakgrund 1700-talets mörkaste tablå. En 503 sidor lång hyllning till bokkonsten och den historiska romanens prägel. En sann läsglädje för den som är nyfiken, söker kunskap, suktar efter detaljer eller gillar att överblicka en historisk era (eller jagar poäng inför en kommande TP-omgång). Här finns något för varje läsare, historieätare eller inte, som inte ska låta sig skrämmas vare sig av antalet sidor i kvantitet till sidantal eller kvalitet till stoft.
I boken pågår parallella händelser runt om i ett 1700-talspräglat Stockholm inbäddat i en misär det går att känna och ett mörker som osar runt varje bokstav. I denna bok får man följa Mickel Cardell och Anna Stina Knapp som försöker utreda ett dödsfall.
Boken är del två i ”Bellman noir”-triologin, men kan enligt mitt tycke även läsas fristående. Det förtar inte läsningen eller behållningen av serien. Författaren lotsar och leder läsaren skickligt rakt igenom berättelsen, och jag upplever ett stadigt (berättande)fokus och en stringens. Berättelsen strävar framåt och uppåt.
Detta är en bok som – vid sidan av berättelsen – ska framhållas för sitt språk (läs: wow!). Tidsandan är en del av färgen i författarens bläck. Läsaren förflyttas till en annan tid och misärens skådeplats på samma gång som språket även bidrar till en verklig ”här-och-nu”-känsla.
För mig är detta närmast ett stycke historiskt – litterärt- verk. Den är klassisk, tidlös och brännande verklig, detaljrik och nyanserad. Här finns rum för såväl tidens känslor som mänsklig katastrof. För det som finns redan uttalat i faktaböcker och för det som aldrig någonsin uttalats eller formulerats i ord.
Niklas Natt och Dag har sannerligen inte bara till sitt namn omfamnat en helhet – här finns ett litterärt verk som omfamnar historia, mänsklighet och läsaren; en litterär helhet som fullkomligt förtrollar.
Caroline Nilsson
